Aftonbladet – 3 april 1841, sida 3

jag tycker inte om att boden står tom och jag anförtror den nu i din vård för i afton.n Under dessa ord hade Master Cromby tagit sin köpp och satt på hufvudet hatten med de breda skysgena; men just då han var på vägen alt gå, stannade han, liksom en officer, hvilken kommer ihåg, att han icke gifvit sin sergeant nog tydliga förhållningsorder. Tomx, återtog han, gif noga akt på hvad jag säger och glöm inte att laga iordning recepterna; om någon kommer in i apotheket så var höflig, och sök att vid första ögonkastet igenkänna hvad slags folk du har för dig. Sådant är svårt, det vet jag, på en tid, då alla klasser äro hopblandade och då det finnes lika många meningar som personer. Hör derföre på mig, om du vill förvärfva den urskiljning, som är en nödvändig sak i vårt yrke. Om du ser en ung man, som bär hufvudet högt, men söker mildra det stötande i sitt högmod genom en låtsad artighet, så säg för dig sjelf: den der är en Tory. Tory, kommer du ihåg det ordet? eller vill du alt jag skall säga dig dess betydelse? Tory är på Irländska: röfvare. Förstår du? men fäst dig inte för mycket vid bemärkelsen; de, som bära denna titel, äro merendels förnämt folk, ofta stora godsägare, adelsmän af gammal familj och som, då de insett att den fordna dynastiens sak är alldeles förlorad, uppriktigt förena sig med vår ärofulla revolutionssak. Uppför dig sålunda mot det folket så artigt du möjligtvis kan; betjena dem fort och räck ut handen för att ta mot de guinter de gifva dig, ty en Tory betalar merendels väl i godt mynt och utan att pruta. Kommer deremot en man, klädd ungefär som jag, med ett okonstladt väsende, men likväl icke utan värdighet, och bärande i hela sin uppsyn en stämpel af medvetande af sitt anseende och af sin medborgerliga betydenhet, så kan duta för gifvet att det är en Whig. Ordet Whig betyder: gå, förstår du mig, min gosse? Whigarne äro rörelsemän. Du kan således ha fullt förtroende till dem; men öka bara lite priset på hvad ni säljer åt dem, ty Whigarne hafva den ofrälse-vanan att pruta. Hvad den förvista dynastiens anhängare beträffar, så kan du lätt igenkänna dem, antingen de infinna sig i de gamla riddarenas drägt, d. v. s. klädde efter det Fransyska modet med håret hängande i lockar kring nacken, eller om de bära högländarenas tartan, deras nationella plaid och en: fladdrande plym i en sammetsmössa; i sådant fall, Tom, måste man också vara höflig, ty högländarena ha en alldeles egen sed att uppgöra affärer; de pruta inte som Whigs; de betala ieke hederligt som Torys, utan de taga helt simpelt hvad som anstår dem och om man nekar dem, så gripa de icke sällan till dolken. Jag föreställer mig, att ni, min käre Tom, är för klok att vilja göra bekantskap meden bergbos kirt. Vi ha dessutom någre andre fattige satar, som man kallar kameronierer och konvenanter; de hafva trasiga kläder, kunna bibeln utantill och citera i tid och otid Gideons lampa och Sauls svärd. Reta dem inte, ty man bör alltid akta sig för att göra de galne ursinnige, men ge dem inte på kredit annat än de droguer som kosta oss minst, och säg dem tiliika, att Gud helt visst botar sine tjenare utan den menskliga vetenskapens tillbjelp., Denna statistik öfver de partier, som då för tiden söndrade England, tycktes föga intressera den, till hvars tjenst bon framställdes, ty knappt hade master Cromby satt foten utom dörren, förrän Tom ropade med en åtbörd af ledsnad: Det är väl för hundrade gången som husbonden upprepar för mig samma läxa, och det är mycket sannolikt, att jag om ett par minuter för hundrade gången åter glömt bort henne. Tory, Whigs, högländare, kameronierer! Jag förstår ingen ting af den rotvälskan och bryr mig inte heller derom. Under det ynglingen mumlade detta mellan tänderna, svepte han omkring lifvet och hängde öfver halsen ett förkläde af svart tyg med bröstlapp, och instack sina armar i tvenne ytterärmar af samma slag; i denna drägt var han verkligen att måla af. Han var omkring 24 eller 25 år och hans utseende skulle hafva varit mer än medelmåttigt, om icke en uppsyn af pojkaktighet och tafatthet beröfvat hvarje hans rörelse allt behag. Hans blonda hår var af naturen lockigt och silkeslent samt passade förträffligt för dess fina, nästan qvinliga hy; hans blåa ögon öfverhvälfdes af väl tecknade ögonbryn; hans mun var liten och illa formad, haps panna hög och ansigtet bildade en regelbunden oval. Alla dessa företräden gällde likväl blott hälften af sitt värde, ty det hela saknade allt uttryck af liflighet och energi, munnen drogs ihop när han ville le, pannan var alltför slät och ingen manlig tanka hade någonsin fårat henne. Master Crombys lärling bade en smärt och smidig växt; men instängd i dess korta svarta jacka, som slutande på halfva ryggen lemnade ett litet mellanrum till förklädet, som beröfvade honom det fria bruket af sina ben, framställde han, oaktadt sina regelbundna anletsdrag och sin fördelaktiga växt, hvarken figuren af Apollo eller af Mars, utan helt enkelt den af en apothekaregosse. När han slutat sin officiella toilett, gick Tom ur bodkammaren in i laboratorium, och började med en stor jernstötelarbeta i en ofantlig stenmortel; men hans elaka lynne tilltog med hvarje stöt; hans arms rörelse ville icke gå i vanlig takt, hvarföre ynglingen åter började förtretad mumla mellan tänderna: