Aftonbladet – 3 april 1841, sida 1

De frågor, som hafva afseende på Bosforens tillslutande för krigsskepp. 53:0) Skydd och säkerhet för den kristna befolkningen i Syrien, och 4:0) Bestämmelser rörande transporten af resande och varor öfver näset Suez och skeppsfarten på Röda hafvet. Naval and Military Gazette berättar, att 46 krigs-ångfartyg komma att byggas, 6 af första och 40 af andra storleken; alla komma att förses med kanoner af 40 tums kaliber. Flere al dessa nybyggnader börjas genast, och fartygen blifva färdiga lika fort som machinerna. I Manchester har en talrik sammankomst varit hållen, för att öfverlägga rörande de höga import-tullarne, och petitionera parlamentet om deras afskaffande. Församlingen ansåg införselstullar för opolitiska, emedan de blott hade till följd handelns hämmande; vidare att alla råiämnen borde vara befriade från tull, och att spannmåls-lagarne voro skadliga för det allmänna. FÖRENTA STATERNA. En Amerikansk tidnivg beskrvifver på följande sält den nyvalde presidenten, general Harrisons, ankomst till Washington: aFörenta Staternas blifvande president ankom den 8 Febr. kl. 44 f. m. till Washington. Här, såsom öfverallt, blef han emottagen med stor enthusiasm. I trots af snön, som föll i stora floakor, kom befolkningen honom till mötes, helsade honom med hurrarop, och följde honom lända till City Hall. Alla hus på de galor, genom hvilka tåget giek, voro prydda med fanor, fönsterna och balkongerna fyllda med damer, som hviftade med näsdukarne, och välkomnade generalen. Hr van Buren visade, på denna för hans egenkärlek så sårande dag, en ganska vacker hållning. I stället att hålla sig undan och visa humör, kom han med mycken värdighet sin lycklige medtäflare till mötes. De hade till och med i White house, der general Harrison 2:ne dagar efter sin ankomst spisade tillsammans med sina politiska vänner och fiender, ett temligen långt samtal. Om några dagar kommer general Harrison att företaga en resa till Virginien, och stannar qvar der tills installerings-dagen d. 4 Mars. Dagen efter hans ankomst till Washington, tillkännagafs hans val officielt för Kongressens båda kamrar. De med sednaste paketskeppet från NewYork till Liverpool ankomna tidningar från Förenta Staterna gå till den 8 Mars. Den nyvalde presidenten Harrison hade den 4, med vanlig hög tidlighet, blifvit installerad i Washington. Det inträdestal, han vid detta tillfälle höll, är ganska långt (det fyller fyra spalter med fin stil i Times). Vi skola framdeles meddela så mycket deraf, som kan gifva klaven till den politik, Harrison ämnar följa under sin förvaltning. Hvad som för ögonblicket och med afseende på ställningen emellan Förenta Staterna och England är det vigtigaste, äro de strofer, som handla om landets förhållande till utrikes makter i allmänhet. I detta hänseende yttrar sig Presidenten på följande sätt: De föregående anmärkningarne syfta nästan uteslutande på ämnen, som stå i samband med våra inre angelägenheter. Det torde dock vara lämpligt, att jag gifver mina medborgare några vinkar om det handlingssätt, jag ämnar följa i ledningen af våra utländska förhållanden. Jag försäkrar dem således, att det är min afsigt, att begagna hvarje medel, som står i min makt, för bibehållande af det vänskapliga förhållande, som nu så lyckligt äger rum med hvarje främmande nation; och att, fastän jag naturligtvis ännu icke kan vara fullt underrättad om det skick, hvari pågående underhandlingar med någon af dessa makter kunna befinna sig, så ser jag dock i monarkernas personliga karakter, så väl som i de ömsesidiga intressena, både våra egna och de styrelsers, med hwilka våra relationer äro de mest intima, en lycklig borgen, att den harmoni, som är så vigtig för deras undersåtares så väl som våra medborgares intressen, icke blir störd genom framställande från deras sida af något anspråk eller någon fordran, som vår heder icke skulle tillåta oss att bevilja. Länge försvarare af mitt fäderneslands rättigheter på bataljfältet, hoppas jag att mina medborgare i min alfvarliga önskan att bibehålla fred med främmande makter icke skola se någon benägenhet, att någonsin uppoffra deras rättigheter eller tillåta nationens heder fläckas, genom något medgifvande å deras förnämste embetsmans sida, som vore ovärdigt deras förra ära.n . Den lugna och fredliga tonen i detta presidentens tal kommer säkerligen icke att förfela sin verkan, hvarken i England eller i Förenta Staterna. De underrättelser i öfrigt, som nu sednast ankommit från sistnämnde land, gifva styrka åt det hopp man gör sig, att tvistigheterna med England må kunna biläggas, utan attleda till krig emellan de båda nationerna. Innan kongressen den 2 Mars slutade sina örhandlingar, hade dagen förut iSenaten frågan om ställningen mellan Förenta Staterna ach