Aftonbladet – 2 april 1841, sida 3

och fet postiljon, med snören på rocken och pip: skägg. Naturligtvis blef ett stort tillopp af folk på stället, som hade ingenting att göra på Söndagen, i synnerhet då undermannen lät utrepa, att han hade ett universal-elixir. Värdshusvärden kom nu ihåg sin patient, trängde sig fram genom folkhopen, och ropade: Hör hit, doktor! kurera en karl åt mig., Derefter gaf han doktorn en omständlig beskrifning på sjukdomens beskaffenhet, och fick till svar: Låt föra mannen hit ut, till mig! — Folkhopen står i nyfiken väntan; med möda hissas den lame upp i sängen till Berlinaren. Charlatanen gör patienten frågor; intet svar! Straxt gjuter doktorn några droppar af den underbara balsamen på hans tunga och ropar: Statt upp och gål — Jag kan icke gålx — Användande af elixiret återigen; patienten reser sig upp och står. — Tag denna flaska, den skall i framtiden göra er mycken nyttal —Jag kan icke röra mina armar. Tredje applicerandet af elixiret. Nu faller den botade patienten doktorn om halsen; allmän rörelse, förvåning, beundran, bifall, jubel! Doktorn sätter kronan på sitt verk; han öppnar en insamling för den kurerade patientens bästa; hans uppmaning finner bifall i alla vinklar och vrår, dep arme Lazarus gör sin insamling, och går slutligen sin väg med mer än 400 francs i fickan. Att det underbara elixiret under de båda följande dagarne fick en strykande afgång och betaltes plumpt, behöfver knappt sägas. — Detta underbara helande och elixiret skulle hafva gjort det goda folket i Choisy le Roy ännu mera yra i hufvudet, än de voro förut, såvida icke vår värd, några dagar derefter, i Sceaux fått ögonen öppnade. Här fick den g0de mannen nemligen tillfälligtvis se samma scen förnyas, blott med den skilnaden, att den förre patienten här spelte doktor, och den, som var doktor 1 Choisy le Roy, nu var lam i tunga, armar och ben. På anmälan af värden, satte polisen sig i rörelse, grep de båda industri-riddarne, och förskaffade dem sålunda tid och ledighet att fundera ut nya spekulationer.