Aftonbladet – 2 april 1841, sida 2

imedlertid icke. En timma hade redan försvun. nit, men ännu stod Max bortglömd derute. D; såg han elt ljussken längst bort i andra ända af korridoren och steg och röster hördes. De var Erik, som med sin förre lärare Beurreus äm nade sig till en liten kammare i tornet Tr Kronor, der han under den stjernklara natten vill anställa astrologiska forskningar. Max drog sig till baka i skuggan, men den misstänksamme Erik had redan varsnat honom. Med sin ytterliga frukta för smygande föräderier stannade Erik och stirrad: åt den vrå, der gestalten undandragit sig. Han peka de ditåt med befallande åtbörd och tvänne diaban ter, hvilka följde honom, rusade dit och fram: drogo Max till Erik, som, då han igenkände ho. nom, utbröt i den vildaste vrede. Hvar och er annan, som denna timme af dygnet blifvit träf fad på ett rum, hvilket konungen fridlyst, skull strängt blifvit straffad. Så mycket mera denne som vägade täfla med konung Erik om en flic kas hjerta och nu i nattens stillhet smög om kring i hennes närhet. Max blef genast kasta i ett fängelse under tornet. Dagen derpå sam manträdde konungens nämnd, der Göran Pers son så visste leda ransakningen, att dödsdon blef afkunnad öfver den olycklige. Det var afton. Max satt i sitt mörka fängel se och afbidade döden. Då öppnades dörren p rostiga gångjern och fångvaktaren med en lamp i handen inträdde. Honom följde flere män a vildt utseende. Fången uppreste sig och gic dem oförskräckt emot. vÄren j sände att tag mitt lif, sade han och blottade sitt bröst. s stöten till och, du fege tyrann på tbronen, usle mördare, som i mörkret smygen er på edr