blomsterbågen en krans af hvita och röda rosor och lade i Karins lockar. Han sade sig nu betala den vackra buketten, hon på Stortorget sifvit honom. Här utdelade han äfven fantastiska benämningar åt deltagarne i hans nöjen. Sjelf. kallade han sig Kärlekens riddare och Karin Blommornas dotter. Slutligen lade båten i land vid en holme, som var beredd att emottaga dem och der en festlig måltid var ordnad i sröngräset. Medan flera timmar tillbragtes här under omvexlande skämt, lekar och sång, låg Max med sin lilla båt fördold i en vik af bolmen. Här smidde han en plan, den han otåligt väntade att få utföra. Det kunde tilläfventyrs hända under lekarnes lopp, tänkte han, att Karin, skiljd ifrån sällskapet, nalkades hans gömma. Då skulle han rusa upp, taga henne i sin håt och fly derifrån. Slumpen förde henne också verkligen i hans närhet, och, djerft förgätande den fara han lopp, ilade han upp och sträckte sina händer emot henne. Då störtade Erik plöstligen fram ur buskar som undandolt honom. cStanna förmätne slaf! Hvad rättighet har du till denna qvinna?, utbrast han i raseri och lyfte sin dolk emot honom. Nåd, ers Maj:t! bad Karin med djupaste ängslan. Max bäfvade tillbaka för vreden i Wasaförstens öga, men snart reste han sig åter i vild styrka. Hennes far har trolofvat henne mig, svarade han. Se der mina rättigheter; men. nådig herre, har ni mördat min lycka, tag då ifven mitt lif!a cDu bygger blott på hennes fars löften ?