ee oo 0 OS oe nu antaga, att de länder, der dessa. rå ämnen finnas, skulle följa vår politik och förbjuda all utförsel af dem, förr än de vore bragta till den högsta vidare bebandling, förbrukas. Sade styrelserne 1 dessa länder, att råsåcker och oarbetad bomull ickel få utföras, utan blott toppsåcker och — icke blott bomullsgarn — icke cns hvita bomullsväfnader —I utan helt enkelt endast färgade och appreterade bomullstyger; så hade dessa styrelser icke gjort meal, än betalt oss med vårt eget mynt. Sade styrelserne i alla de länder, hvarifrån vi hemta rå hudar, ! att icke dessa, icke ens läder, uten endast fåardig gjorda skodon och remtyg finge utförus, hvad hare vi då att klaga? Hvar stadnade då verlden, hvar) nationerna: sammanlefnad och trefnad? Jag väntar mig visst det inkastet, att om de äro enfaldiga, böra vi icke vara det. Hvad är det imedlertid, som vi med sådan bitterbet öfverklaga hos vissa andra nationer, om icke just detta? Hvad grund har det skri, som vi upphöja om deras handelstyranvi och fabrikstyranni? Ja, just samma grundsats, som vi här försvara, utan att tro oss derföre vara nägra tyranner. I Och säkert är, att vi mångenstädes anklagas för just ett sådant tyranni — eller rättare försök till tyranni, ty man är blott förargad öfver, icke rädd för våra vanmäktiga fersök. Vi få höra: med Er: kan ju ingen komma i någon beröring; J ären så inbitna prohibilionister, att det icke är värdt att; Italia med Er. Och man mäter åt oss med samma målt, hvarmed vi mäta åt andra; en mängd tillfälHen att afsälta våra naturliga alster, som skulle I bringa landets rörelse till liflighet och sprida välmåga, gå oss ur händer, emedan vi instänga och kringskansa oss med orimliga förbud, Vi böra icke Itro, att utländingea är dummare än vi och harlust. att endast köpa af oss, utan att få sälja till oss. Han genomskädar värt korttänkta system och utarmar oss just geBom det, som vi tro skulle göra oss rika. Just detta gäller om vissa artiklar, hvarå Bonde-Ståndet för sin del beslutit förbud, t. ex. Arrac, Rumm och Franska bränviner. Kunna vil inbilla oss, att de folk, som tillverka dessa, skola I köpa vårt jern, i fall vi ingenting köpa af dem tilibaka? Från dem komma inga skepp bariastade hit, för att lasta jern härifrån; och om vi skicka dit jern!aster, så hafva vi först och främst svårt att sälja dem, i fall vi ingenting köpa tillbaka, och för det andra måste våra skepp gå med barlast hem. Ty ingen må inbilla sig, att vi alltid kunna fågfrakter derifrån till andra länder. Dessa veta pog att ge sina ezna skepp fördelar, som göra vår täflan i fraktfarten omöjlig. Vår handel och våra produkters afsättning på dessa länder måste vi således afsäga oss, för det korttänkta infallet, att vi nyväl kunna umbäran Arrak o. sov. Vi klaga, att vår afsättning på främmande länder dagligen för sämras; men hvad hafva vi annat förtjenat genom vår korttänkta och trångbröstade envishet att bara vilja sälja, men icke köpa? Är det då ömhet för våra näringar, som drifver oss till detta bedröfliga system? — Nej, nej, och åter nej! Om vi mena detta, så vinna vi det dock icke. Hvad menniskan vill äga och har råd att skaffa sig, det skaffar hon sig, trotts alla orimliga författningar; och — jag upprepar det — hvad vi i denna stund göra, är blott en förnyelse af lurendrejarens privilegium. Åt dem kommer man nästan aldrig; de dölja sig nog. Men jag har sett mångfaldiga exempel på brott och obyggligheter, som varit en följd af förbudssystemet — mångfaldiga exempel på olyckor just för allmogen, förorsakade af den bedröfliga nödvändigheten att dölja, hvad man dock för egna penningar köpt. Jag hade hoppats, att åtminstone icke allmogens ombud skulle med sin röst understödja fertfarandet af detta elände. Bedröfligt är, att just nu politiken i detta afseende begynt gå tillbaka, sedan förnuftet redan för 17 år sedan visade sig mägtigt nog att genombryta gamla fördomar. Det är sorgligt, att sådant kan ske just nu, i en sorts dagninvgsstund i andr: afseenden. Det finnes ett skäl, som isynnerhet bevekt Bonde Ständet att gå in på förbudssystemet: man har Ibäfvat för hus-slöjdernas förstöring, 1 fall införsel Jaf utländska fabrikater af samma sort, som genom Thusslöjd tillverkas, blefve tillåten. Mot detta skäl mäste jag synnerligen reservera mig. Jag hemstiller till medbröderne, hvad verkan det hela de vänta af förbudssystemet. Öppet uttalas, alt det är våra egna fabrikers upphjelpande. Nå, hvem är då för husslöjden farligare: en utländsk fabrikation, hvars tillverkningar mäste betala frakt och omkostnader, jemte en skarp tull, för att inkomma i riket, eller en inländsk fabrikation, hvars tillverkningar draga ingen af dessa omkostnader, innan de Ikomma i förbrukarens hand, och uppmuntras genom de på hela landets bekostnad tillvägabragta fördellar? Antingen måste husslöjden således, efter min orubbliga öfvertygelse, hafva vida mer att frukta laf inländske fabriker än af utländska, eller och måste man erkänna, att dessa fördelar beviljas våra Ifabriker, utan hopp att derigenom någonsin bringa Idem till deu böjd, att de blifva farhga för handarbetet. Detta vore en allt för bitter satir på våra fabriker och på förespeglingarna om deras uppblomstring genom förbudssystemet. Dessutom bör man besinna, i hvilken förlägenhet man sätter sig just genom den här ofvan, i afseende Ipå jerntillverkningen, anmärkta skilnaden mellan olika förädlingsgrader af en vara. Till ex-mpel de Isju Vestgötbe-häradernas väfnads-industri beror tili Istörsta delen på införsel af utländskt bomu Isgarn, lemedan våra spinnerier icke kunna förse landet med dess behof af garn. Imedlertid kunde två så Iker inträffa: antingen att våra spinnerier yrka monopolium, lika väl som andra fabriker eller vestgötharne sjelfve, eller ock att engelsmännen och andra, som spinna garn, följa vär jern-politik och , stadga, att garn är en allt för låg förädlingsgrad för utförsel, att endast väfnader få utföras, Dessa lemottaga doct icke vi; och sålunda kunna vi, geInom vårt förbuds-raseri, endast komma derhän, att vi afbryta all kommunikation med främlingen och kasta vär husslöjd, bunden till händer och fötter, under våra spinnares berravälde. För att icke blifva allt för vidlyftig, vill jag icke ingå i alla detaljer af denna stora fråga eller utIveckla alla följderna. Den ende säkra följden at KA a Ad