icke behöfde med stämpel förses. Med undantag af klädesstufvarne återfick de:före ägarer genast allt det tagna, och sedermera, då genom Hrv Fabrikörer i Norrköping bhfvit intygadt, att nämnde stufvar utgjorde svensk tillverkning, som blifvit alskuren från i ägarens vård annu befintliga veder börligen tallstämplade stycken, återfick han äfven dem. — För den sälunda utan fog verkställda visitationen, hvarigenom obehag och besvär at flera slag förorsakades, kunde naturligtvis den lidande köpmannen väcka rekouventionstalan mot beslagaren. Men hvad kunde dymedelst vinnas? Beriagaren ägde nemligen knappast så mycket, att han med sim respektabla svit kunde praktisera sig ul från staden; och huru skulle ban väl då kunna nöjaktigt ersätta den lidande förlusten af dess för dagen störda bandel och derutöfver för tillfogad skymt. Ersättningen blef uckså ingen. För min uppfattning visar det sig, som syftet med bans åtgärd icke var att upprätthålla Lagens bud, utan endast att på den såkallade korta vägen bereda sig en inhomst den han beböfde, men svm odugan icke förmår eller vårdar sig om att förtjena genom arbete och flit. Af deuua händelse, som tyvärr icke är den enaa i sitt slag, torde kunna slutas till hur pass qvalificerade peisoner understundom autoriseras att in trävga på hemfredens, så väl af allmänna Lagen, som af Regeringsformens 16 S. helgade område; och de upptråden, som blifvit en följd af husvisitationsrättens ulöfpviag i sednuare tider, torde bäst kunna ådagalägga nösvändigheten af att sådana vilkor få . stas vid utöfningen af denna rätt, att den enskildes frid i sitt bus icke gifves hett och hållet till spillo för hämndt!ystnaden och vinningsbegäret. — — — Om, såsom nägra Tal. påstått, husvisitationer vore alldeles nödvändiga, måste orsaken dertill vara aft finna i de alltför höga tullbestämmelser och förbuden, och det vore derföre rättast att göra dessa så förnulftsenliga och öfverensstämmande med tidens kraf, att en serskild författning af den art, som den, som nu utgjorde föremål för diskussionen, icke nehöfdes. — Man: hade yttrat, att busvisitationerna sällan inträffade. Sådant vore icke förbållandet. Nyligen hade man sett, att en skett här i Stockholm och tvenne i Carlshamn, alla utan att något ololligt guds dervid tagits i beslag. Flera Tal. hade yttrat, att detta förslag grundlades genom en stor majoritet inom Utskotten. Detta vore högligen att beklaga, emedan det vore att förutse, alt det resultat, hvartill Utskottet kommit, icke skulle gillas af den stora allmänheten. Er Eifbrinck. En Tal. hade yttrat, att Lagen uppkom före husf eden. Jag delar icke allenast denna åsigt, utan vågar till och med påstå, att husfredens helgå var och är ett af lagens vigtigaste ändamål, och det är derföre, som jag icke med min röst kan understödja det lagförslag, som utgör föremål för diskussionen, ty detsamma innebär ett förnärmande -emot husfreden, eller ett berättigande att störa densammay hvilket jag icke kan medgitva utom i yttersta nödfall, och dertill kan Jag alldeles icke hänföra den ifrågavarande anledningen. Prohibitivsystemet, för hvars upprätthållande ett .;sådant ingrepp i våra heligaste rättigheter nu ferdras; hyllas ä ena sidan såsom det enda osvikliga medel att utveckla vår industri, oaktadt en bundraårig erfarenhet tyckes vittna om mutsatsen AA den andra sidan anses just detta prohibitivsystem vara en af de väsendtligaste orsakerna till den låga ståndpunkt, kvarpå vår industriella verksamhet sig betinner; ty den beröfvas derigenom en helsosam täflan, som ger spänstighet oeh lif, förslappas genom att klenmodigt vänjas vid förtröstan på ett konst-dadt i stället för egna krafter och ansträngningar, och får i många fall en skef riktning. Men hvilka förboppmmngar kunna vi göra oss af ett la-bud, som saknar alit stöd i den allmänna opinionen? Huru ringa afseende man än må fästa vid allmänna opinioner och sympatier, torde dock svärligen . någon våga framstå med det påstående, att de helt och hället sakna betydelse och icke förtjenr uppmärksamhet. Englands, Frankrikes och flera andra länders exempel, att prohibitivsystemet vid tillämpningen är : ledande till samma följder och att beskattningssättet, medelst öfverdrifvet höga tullafgifter på vissa varor, oaktadt de strängaste lagar och en talrik bevakning, icke kan bållas i helgd, borde bafva ådagalagt 1ör oss lämplighe!en, ja orimligheten af att här .upprättbålla dylika systemer. De nämnde länderna bafva dock med sin tätaie befolkning och sina stora ekonomiska resurser, i detta fall vida lättare att öfvervinna svårigheterna än vi med våra glest befolkade landsträcker, vidtträckta kuster och långa, för bevakning otillgängliga riksgränsor, och väl hade det varit om dessa förhållanden icke blifvit förbisedda af så många ledamöter inom detta Stånd, utan föranledt oss att förkasta prohibitivsystemet och vid tullagstiftningen endast utgå från dess enda naturliga grund, nemligen att genom densamma bereda Staten de högsta möjliga inkomster, utan att betunga industrien och beröfva den ett billigt och nödigt skydd. Flera närvarande torde kunna erinra sig den tid, då förbrukningen af kaffe och andra såkallade öfverflödsväror var strängeligen förbjuden, och då, för upprätthållandet af detta förbud, om jag ej misstager mig; husvisitationer eller åtminstone nagot slags intrång i husfreden äfven voro tillåtna Upplysningen har imellertid sedan dess så utvecklat sig, att Nu svårligen någon finnes, som tror på nyttan af dyhka förbud och skulle vara benägen att tillåta den minsta förnärmelse af den husliga freden, för att deråt gifva kraft, och jag är böjd att tro, att den tid icke är långt aflägsen, då prohibitivsystemet kommer att på enahanda sätt bedömas Tal. yrkade återremiss, och ansåg, att visitationer borde få ske vid kusterna och på gränsorna samt allmänna vägar och gater., men icke inom husen. Skulle icke denna åsigt göra 518 gällande, förenade ban sig i Hr Brincks förslag. . i Hr Cassel talade äfven för en mildare lagstiftning för ifrågavarande förbrytelser och yrkade återmiss, på det Utskottet skulle kanna blifva i till fälle att inkorima med ett mindre hårdt förslag i Hr Arnberg förbehöll sig, att i nästa plenum f inkomma med Utdråg ur den Preussiska tulltaxan för att medfölja den förmodade återremissen til Utskottet En Tal. häde sagt, alt visitatidn efter oo RR TT DT Vv