Aftonbladet – 1 april 1841, sida 2

— Erik gick intill fönstersmygen och kyste sina barn, hvilka sträckte sina små händer emot den lysande kronan. aJag firar i dag en segerfest,n yttrade han derefter till Karin; amen innan jag helsar segraren, låt mig äfven helsa segrarinnan, hvars triumfer äro skönare än de bjelten med svärdet tillkämpar sig. Både kungen och slafven söka sin lycka i de bojor hon pilägger dem. Han aflägsnade sig nu, men hans hjerta dröjde qvar hos den sköna. Ibland drabanterne, som följde Erik, befann s:g äfven Max, sem alltför väl kände konungen, för att ej finna meningen af hans galanteri. I det han gick förbi Karin lade han handen på bjertat, der svartsjukan ingjutit sitt gift. Hans mörka öga blickade mera dystert än förr; men Karin vände sig förvirrad ifrån honom. aDet var ett vackert smycke som kungen hade på hufvudet; sade Virginia, den äldsta af flickorna. Jag skall be honom att han äfven ger dig eu sådant. Vill du det, lilla Karin?) Men, min läsare, om du såsom jag tillhör hvad man kallar den nyfikna hopen, så lålom oss betrakta det segertåg, som denna dag satte bela Stockholm i rörelse, i fall du annars tillåter denna Jilla episod. Triumfliåget inkom igenom söderport, belögen der nu röda slussen är, och passerade Jerntorget, Österlånggatan, Köpmanshvalfvet eller inre stadsporten, Köpmansgatan och Stortorget till slottet. Alla fönster, alla gluggar, högt upp ide spetsiga gaflarne, voro fulla af åskådare. I cbvrspråketn, ett slagg tribun, utbygd På gamla rådhuset, derifrån fordom Kristiern den omilde beskådade blodbadet, sutto nu milda fruar, ty alla -—