Aftonbladet – 1 april 1841, sida 1

KONUNG ERIK OCH LILLA KARIN. (HISTORISK ESKISS AF N. PNG.) I. Erik XIV hade bestigit sin faders thron och i sin hofhållning infört en prakt, som vwarit obekant för Sverges förre konungar. Efter hans lysande kröning omvexlade ständigt yppiga fester och riddarespel. Stort egnar de store, var Eriks valspråk: derföre utvecklade han all denna glans och herrlighet; derföre lät han ock benämna sig Hans Majestät, i stället för det gammalmodiga Hans Nåde, som man kallat Kung Gösta. De allvarsamma konungsgemaken fingo nu ett annat utseende, ty det nya Majestätet skulle bo i gyilene salar, och ifrån konungen till hans tjenare, ifrån konungsgemaken till borgstugan spridde sig vällefnad och lyx. I drabantsalen utanför Eriks rum hvimlade kyllerklädda svenner, och öfverallt i slottet såg man blixtrande hillebarder, en vanmäktig lifvakt kring en konung, som ej i egen kraft och folkets förtroende äger sitt värn. Men huru lysande hofvet var, saknade likväl Erik hvad han ansåg såsom dess yppersta prydnad. Förgäfves sökte han en: gemål ibland Europas prinsessor; hans många frieri-ambassader vållade en betydlig brist i Sankt Eskils gemak; men ändock återkom det ena sändebudet efter det andra med oförrättade ärender, och när Erik sjelf med en väl rustad flotta ämnade sig till Englands drottning, blef han af en storm tillbakakastad till svenska kusten, Hans flotta, lycklig i striden, var det ej i giljarefärden, och Erik försökte icke mer denDå resa, men gick också miste om Elisabeths