Aftonbladet – 1 april 1841, sida 1

hand och om brittiska kronan, hvarpå hans håg så länge hade spelat. Sedan Erik friat till denna Elisabeth, till Maria Stuart, Renata af Lothringen, Kristina af Hessen; sedan han lofvat att förmäla sig med en af fröknarna Sture, för att vinna denna fruktade slägt; sedan han ständigt vexlat älskarinnor och öfvergifvit sin Caritas, såsom han benämnde den vackra Agda; valde han sig slutligen en gemål, en flicka ur hopen, berömd för skönhet och dygder. Detta var Karin Möinsdotter, hvilken Erik började besjunga som sin herdinna; och det är i denna egenskap jag vill göra henne till hjeltinna i följande berättelse. Det var en vacker dag 45614. Stortorget, Stockholms gamla forum, låg belyst af sommarsolen och lifligt af menniskor, som deröfver hade sina vägar. Här såg man stolta ädlingar i lysande drägter blandade med tarfliga handtverkare i förskinn och med verktyg under armen. Äfven stadens unga döttrar, vackra då såsom nu, trippade fram ifrån de trånga gatorna, måhända för att göra något uppköp af frukt och blommor. I detta ärende kunde de välja ibland allt hvad årstiden egde att bjuda; ty vid Rådbuset satt en mängd försäljerskor med sina fruktoch blomsterkorgar, en brokig prydnad för de gamla mörka murarne med deras smala göthiska fönster. Skönast ibland dessa blomsterflickor var lilla Karin. Hennes guldgula leckar och blåa ögon, dem Nordens Freja icke kunnat ega skönare, hennes friska hy,som fördunklade både ros och lilja, hennes smärta vext, hennes lilla fot hade förtjent att prisas i skaldernas qväden. Så omedveten af sina behag och så blygsam, som det egnar en mö vid fjor-