Aftonbladet – 31 mars 1841, sida 3

pA enta Staterna eller Canada söker ki:edit, alltid först förfrågar sig hos Morrison om husets soliditet. Han är numera Amerikanska bankens agent och har deri 30 aktier. Hela Englands handel på Förenta -ta-; terna och Canada går genom hans händer, och de: förnämsta artiklarne äro fruntimmersyaror. Klä deshandeln sysselsätter ensam i London 42,000 unga män al någorlunda vårdad uppfostran. Deras; gille är omnämdt i en af Walter Scotts romaner, ) Nigel, om jag ej bedrar mig. Londons ceDrapers, I spelade också en vigtig rol under Cromwell. Om Morrison endast lyfte sitt finger, så skulle alla dessa 42,000 Drapers marchera, emedan de anse honom, som en sitt gilles Wellington. Han behandlar äfven sitt folk utmärkt väl, och hvad som gjort honom serdeles populär är hans vana, att upptaga cen i sender af sin betjening, som uppför sig utmärkt väl, till sin kompagnoun för fem är, hvarefter denne! drar sig ur affärerna med en sjelfständig förmögenhet afsällan mindre än 20,009 L. St., för att lemna rum åt en annan. Detsamma sker äfven hos kLeaf.! Denna procedur har den fördel, att de unge männen uppmuntras och de, som aflägsna sig, icke blifva sil na efterföljares rivaler, utan föredraga att lefva som i gentlemen, hvartill den förvärfvade summan just jemt räcker.n I aDetta är den klass, som kämpar med Tories om j väldet. Kunde väl Lord Stanley såsom James Morrison med en vink skicka 42,009 unga, eldiga män ut på Londons gator, att handla under hans ledning? De äro ingen sådan medelklass, som finnes på andra ställen — den Engelska medelklassen har eröfrat Ostindien och styr det, och hvarje köpman i City är en liten konung, för hvilken regerandet är ett! yrke och en sysselsättning. De personer, som Cilyköpmännen uppföda åt sig, göra dem mer ära än Lordernes betjenter göra dem, som de hjelpa till plundra och ruinera I parlamentet hållas många och långa tal om den Morpethska billen, hvilka aila ni utan skada kan öfverhoppa; men ni gjorde orätt om ni på samma sätt förbigick en kort notis i Chrontele, hvari omtalas ett enskildt ameeting af Enzelska parlamentsledamöter i James Street, hvari äfven Morrison tog del, der ett förslag uppsattes och skic-: kades till Lord Melbourne, åsyftande ingenting mindre än en fullkomlig förändring af tarifen. Man är! icke längre nöjd endast med spanmålslagarnes af skaffande, utan köpmannen vill se handeln befriad från alla dess band. Om Whigs gifva efter äfven häruti, såsom de gjort i kolonialangelägenheterna, så utgöra de Engelska köpmanskorpsens minister. Hvad vilja väl Tories då göra? Hvartill gagna dem då längre deras trogne Sir Robert Peel, den gamle pladdraren Wellington och den Oxfordska Blifil, Sir Robert Inglis? Köpmiännen fordra visserligen mycket, men hvem kan afslå deras fordran, om de med allvar framhärda deri? — Olyckligt misstag. En gentleman i Paris bodde vid Rue de Marche S:t Jean, 3 tr. upp, och hette Coquelin. I hans rum sträckte sig fönstren, liksom dörrarne, ända ned till golfvet, och detta föreföll hvarkea honom eller någon annan ovanligt. En afton hände denne gentleman, pro primo något, som händt honom ofta tillförne, eller att han icke var precist nykter då han hemkom, och pro secundo något, som aldrig händt och aldrig mer kommer! att hända honom. Han tog miste om höger och venster på det sättet, att han förvexlade det öppna fönstret till gatan med den öppna dörren till säng-! alkoven och tog vägen till hvilan genom det förra, ; i stället för den sednare. Först afklädde han sig likväl och kastade kläderna genom fönsteröppningen, och detta gick utan hinder för sig. Derpå gick han sjelf efter och kom precist samma väg på gatan, som kläderna, och detta bör ingen finna besynnerligt. Efter tvenne dagar )var ban icke mer , och detta hafva läkarne ansett helt naturligt. Han beI rättade likväl förut huru han gjort, och alla ee j gåfvo att han gjort eu misstag. — Listigt bedrägeri. Eu liten vacker flicka, omkring 40 år gammal, nätt klädd i en taftsråck och en sammetshbatt, sprang en dag omkring på en j gata i Paris och frågade efter sin piga. En tapisserihandlare tyckte att det var synd om den lilla söta ungen och tog henne in till sig i butiken, der hon berättade, att hon med sin piga gått att spatsera i Luxembourg, men blifvit skild från sin led sagerska och icke vågade ensam återvända hem. Ta pisserihandlaren och hans hustru tröstade den lilia j och jolirade en stund med henne, tilldess några kunder inkommo och nödgade dem lemna flickan på egen hand i magasinerna, der hon sprang omkring och uttryckte sin barnsliga förundran öfver alla de grannläter, hon såg. Då de åter blefvo lediga, sökte de efter det söta barnet och blefvo allvarsamt oroade, då de icke funno rätt på henne. En sturd derefter märkte de, att ett på väggen hängande fick-ur försvunnit, och vid nogare undersökning saknades äfven några små pretiosa i en byrå, som blifvit lemnad oläst. — Stråtröfveri i Spanien. En Engelsk tidning berättar: En dag, vid början af Mars månad, anhölls diligensen mellan Madrid och Andalusien, nära Vallpenas, af tre beväpnade röfvare, som kompiett utplundrade kusken och passagerarne. Det harmligaste vid denna och dylika händelser är, att eskorterne, vare sig af fe-het eller hemligt förstånd med banditerne, gifva sig för dessa utan motstånd. Man har således snart ingen annan utväg, än au fy till det af röfvareböfdingen Jose Maria införda bruk, att köpa säkerhets-kort af banditerna. — EN uuND POsTBÄRARE. Hvarje dag synes ett ganska intresant skådespel på vägen till Derby i Eng-; land. -Perbyposten mötes hvarje morgon, klockan: 40, af en hund från ett stort jernverk vid Worksop, :som-väntar på:att få bira hem sin, husbondes po-tväska, hvilken regelbundet nedkastas af postiljonen, jutan att han någonsin väntar. Om hundbudet likväl icke är på stället klockan 10, så bläser postiljo-nen, och genast ser man hunden på afstånd, springande så mycket han förmår, för att möta posten; men detta är ganska sällan fallet, ty hunden sätter: sig vanligtvis på de murar, som begränsa jernyerket. och lyssnar till postens ankomst. Då väskan nedkastas, tager det trogna djuret ständigt, utan uppe-j ) häll, närmaste vägen hem, genom häcken och öfver I fällen. Längre fram n2 dacen här hunden den ta