Aftonbladet – 29 mars 1841, sida 1

UiuvIidiug ll. UV UVILCI INUUdBACI. ——— RR förståndet emellan Frankrike och England icke skall kunna återställas, så länge denne Lord står i spetsen för de utländska affärerna i London. Baron Rotschild i Paris stod i begrepp att begifva sig till London. Man trodde orsaken till denna resa vara de sednaste politiska nyheterna från Förenta Staterna, hvilka skulle gifva anledning till stora financiella underhandlingar emellan Engelska kabinettet och Rotschild. STORBRITANNIEN. Lord Ponsonbys intrig vid konferenserne i Konstantinopel, att föranleda ärftlighetens inom Mehemed Alis familj bestämmande på det sätt, den blifvit i Sultans tirman, har väckt -mycken indignation både inom parlamentet och pressen, och satt Lord Palmerston i temlig förlägenhet för oppositionens i underhuset frågor i afseende på förhållandet med denna affär. Då de fyra makterna slöto traktaten af d. 45 Juli med Turkiet, påstås deras mening i afseende på successions-frågan aldrig hafva varit någon annan än den, ait Mehemed Alis förstfödde son skulle efterträda honom, såsom det är vanligt vid successioner i monarkiska länder, och efter Ihrahim åter hans äldste son blifva Pascha öfver Egypten 0. s. v. Englands representant i Konstantinopel har imedlertid föranledt ett Storherrns beslut, som förbehåller åt honom rättigheten att taga hvem han vill inom Mememed Alis familj till hans efterträdare, när han dör. En dubbelhet af Engelska kabinettet synes härvid vara begången, såvida de andra kontraherande makternas mening vid kontraktens afslutande verkligen varit, att successionen i Egypten skulle bestämmas på vanligt Europeiskt sätt, hvilket tvenne af desse makters ambassadörer i Paris redan skola förklarat hafva varit förhållan-det. Den -ministeriella pressen i London söker nu, så godt sig göra låter, försvara kabinettet och Lord Ponsonby emot oppositionspressens anfall. Morning Chronicee har en helt kort artikel i denna rigtning, hvilken innehåller en ny upplysning i frågan, och derföre förtjenar meddelas. Den är af följande lydelse: aTimes fortsätter sina anfall på Lord Ponsonby, under förutsättning att alla de hårda vilkoren i Hattischerifen äro ingilvelser af vår ambassadörs personliga fiendskap. Ingenting kan vara mera grundlöst, än denna förutsättning och den slutföljd, som deraf drages. Ty för det första har det, som utropas för en ytterlig stränghet i firmanen, blott genom missförstånd af det verkliga ändamålet blifvit så ansedt. Vi citerade i går ett Fransyskt blad, organ för Hr Thierss parti, hvilket talar för ovilkorlig ärftlig besittning, emedan en sådan besittning tillkännagifver suveränitet, och vilkor icke låta förena sig med suveräniteten. Argumentet är fullkomligt riktigt. Men hvad var från början de allierades ändamål? Var det ej att förebygga upprättandet af en suveränitet? Om nu paschalikatet förlänes ärftligt utan alla vilkor, tillintetgöres då ej det ändamål, för hvilket Times sjelf stridt sedan 42 månader? Vi upprepa det, emot denna artikel ensam gör Mehemed Ali invändningar, och hulvudskälet till hans invändningar är, såsom vi förnimma, hans farhåga att artikeln är rigtad emot Ibrahim Paschas succession. Men denna farhåga är så föga grundad, att vi fastmera äro i tillfälle att förklara, att på samma gång som hattiseherifen afgick till Alexandria, afläts tillika en vänlig kommunikation, hvarigenom Paschan erhöll den försäkran, att Suitan skulle dispensera såväl Mehemed Ali som Ibrahim, i fall denne öfverlefde sin fader, ifrån den personliga inställelsea i Konstantinopel för att emottaga inveslituren; så att Ibrahims succession på indfrekt sätt alltså är garanterad. Också hysa vi intet tvilvelsmål, att ju Sultans alsigt — hvilken blott går ut på att förbehålla sig utnämningen, i händelse den legitime arftagaren skulle vara ett barn eller oförmögen att regera — skall blifva tillrackligt tydligt ådagalagd, för att skingra alla Pasehans farhågor. Han har redan antagit hattischerifen, och anhåller blott om modifikation i några artiklar, hvilken modifikation det alldeles icke är sannolikt att Sultan vägrar. Det är icke annat än ett hjernspöke af Times då den tror, att ett missförstånd i anledning af denna sak kunde uppkomma emellan de Europeiska makterna. Den närmaste framtiden skall gilva det mest tillfredsställande svar, man kan önska på denna invändning. Kontre-amiralen Sir William Parker har blifvit utnämnd till öfverbefällhafvare för expeditionen emot China, i stället för amiral Elliot, hvars försvagade helsa gjort att han måst nedlägga sitt befäl. Globe berättar, att markisen af Hertford ör någon tid sedan, då utsigterna syntes hotande emellan England och Frankrike, låtit placera 500,009 L., som förut stodo i Engelska fonderna, i Förenta Staterns bank i Philadelphia, på hvilken affär han sannolikt. genom den hanlkane