Aftonbladet – 27 mars 1841, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. DEN HEML:IGHETSFULLA MASKERADEN. årgårdagsbl.) Huru länge han legat afdånad, vet man ej så noga; att han slutligen återkom till sansning, derför hade han ensamt furstens omsorg att tacka. Denne hade hela tiden med ett uppmärksamt öga följt sin gunstling. Hans långvariga promenad med en mask, den ingen hände, värman af deras samtal eller snarare den liflighet, hvarmed grefven ensam tycktes föra ordet, hade redan förefallit fursten något besynnerlig; ännu mera förundrad blef han, då han såg dem båda med snabba steg aflägsna sig ur salen. Gerna skulle han hafva velat till detta försvinnande tänkt sig en orsak, som någon gång lärer förekomma på maskerader, efter ett lifligt och varmt samtal, och säkerligen hade han då gladt sig öfver sin väns botande för hans tröstlösa bedröfvelse. Men detta tillfrisknande förekom honom dock hafva gått alltför hastigt, den mine han sett under det föregående samtalet alltför allvarsam, aflägsnandet för eförsigtigt. Annu mera osannolikt föreföll det honom, att grefven skulle hafva smygt sig bort, utan att förut säga honom till derom. Men en god stund gick förbi, och gunstlingen återkom icke. Då blef fursten orolig, och började fråga efter hvart han tagit vägen. Man visade honom det rum, hvari grefven och masken måste befiuna sig. Hertigen sjeif knackade på dörren, hon språng upp, och man fann grefven liggande sanslös på golfvet. Betjenter och läkare skyndade nu dit på första vink. Blott med många ansträngningar lyckades det, att återkalla grefven till sansning. Då han syntes hafva något hemtat sig, befallte fursten alla att aflägsna sig, och frågade efter orsaken till, denna sorgliga händelse. Denne gjorde icke deraf någon hemlighet för sin herre. Fursten blef högeligen förvånad, och skulle gerna velat föreställa sig, att grefven talade i feberyra, men hans puls och läkarens yttrande vederlade denna förraodan. Fursten hade ju också sjelf med egna ögon sett en del af händelsen. Den noggrannaste efterspaming anställdes nu efter masken, men utan att något ljus i saken derigenom vanns. Ingen hade sett henne gå bort, och likväl var hon ingenstädes tillfinnandes. Alla hyrkuskar, som höllo utanför slottet, alla herrskaps-betjenter blefvo examinerade; ingen hade kört för henne, ingen hjelpt henne. Slutligen anmälte sig tvenne portschäs-bärare. De hade för nära en timma sedan, berättade de, burit bort en dame i domino, som kommit ut från en bakdörr. )Men hvarthän? — Till kyrROR RO RR ss FR RET