Aftonbladet – 27 mars 1841, sida 1

I men ännu den 46 hade ingenting blifvit bekant om resultatet af förhören med honom. Lord Stanley hade i Underhuset tillkännagifvit, att han ämnade uppskjuta sin bekanta irI ländska valmans-bills företagande i kommitte till den 28 April. Den ministeriella mot-billen förekommer den 25 April, och går den igenom, så förlorar naturligtvis den Stanleyska all vigt och betydelse. Billen om lifstidspensionen för Lord Keane skulle den 46 erhålla tredje läsningen i Ofverhuset. Den 46 dennes skulle Hr Hutt i Underhuset framställa sin motion rörande Öresundska tullen. Den skulle komma att erhålla följande ordalydelse: cAtt detta hus hyser den åsigten, att Konungen i Danmark icke äger rättighet att uppbära Sundska tullen efter den nu i Helsingör införda tariffen, och att denna tull erfordrar en revision till lättnad för handeln aå Ostersjön., En bill om Judars berättigande att kunna hekläda municipal-embeten har erhållit andra läsningen i Underhuset med 137 röster emot 24. TYSKLAND. En öfverenskommelse har nu blifvit afslutad emellan Hessen-Darmstadt och Nassau, som reglerar tvisten rörande hamn-anläggningen vid Bi berich. Fördämningen, som der förutnämnda regeringen låtit göra i Rhenfloden, kommer att åter upptagas, hvarmed början också blifvit gjord, såsom redan nämnts. RYSSLAND. Från St. Petersburg berättas, att Minister-statssekreteraren för Storfurstendömet Finland, Grefve Rehbinder, den 6 dennes derstädes med döden aflidit. ORIENTEN. Enligt direkta underrättelser från Syrien, ankomna till Konstantinopel med ångfartyg den 21 Februari, befann sig Ibrahim Pascha ännu d. 9 i samma månad i Gaza, der han låg sjuk af vattusot och gulsot. Hans tillstånd hade så försämrats, att han nödgats begära en Engelsk läkare från linieskeppet Benbow, hvilket låg till ankars utanför Jaffa. Befälhafvaren på Benbow hade skickat honom en af sina kirurger, och en af Mehemed Ali afsänd ångbåt skulle föra patienten direkte till Alexandria. Alla berättelser från Syrien instämma deri, att Ibrahim Pascha, innan han lemnade Damaskus, begått de största grymheter och utsväfningar. För att skaffa sin arm lifsmedel, lät han utplundra alla byar kring Damaskus, och befallde att låta afrätta hvar och en, som sökte undangömma några lilsmedel för eget behof. På blott misstanka att de ville öfvergifva hans fanor, lät han aflifva en mängd soldater. och andra för det de gripit till vapen emot Egyptierne, tillsammans omkring etlthundrade personer. En dag lät han så hänföra sig af sin vildsinthet, att hau med egen hand dödade en af sina kammarherrar, och lät afrätta tvänne andra genom sina hödlar. Efter dylika exekutioner öfverlemnade han sig åt dryckenskap och allehanda utsväfningar. Också var jublet allmänt i Damaskus, då han utmarscherade derifrån. Utan tvifvel vore det en välgerning för Egvpten, om successionen efter Mehemed Ali ej tillfölle detta viddjur i menniskohamn. Commodore Napier fortfor att vistas i Alexandria, och skulle stanna qvar der ända tilldess allting komme på ren fot emellan Mehemed Ali och de allierade makterna. Han hade i London begärt ett kommando vid expeditionen emot China, men fått afslag. Från Konstantinopel berättas, att en af Sultans gemåler den 22 Febr. nedkommit med en prinsessa, som fått namnet Behie. — Den misstanka man hyst, att ett sjukdomsfall vid Bujukliman varit pest, hade genom hållna undersökningar blifvit vederlagd, och de främmande missionerna officielt underrättade, att helsotillståndet i hufvudstaden var tillfredsställande. — I ett af Armenier och Greker bebodt qvarter hade eldsvåda utbrustit, och Armeniska skolan dervid blifvit ett rof för lågorna. ——teame—— Sedan förestående var skrifvet, ankom engelsk post den första i år öfver Götheborg med tidninsar från Tandoan af d 40 dannec