Aftonbladet – 27 mars 1841, sida 1

rlandsgatan; i WALLBERGS i huset A4 20 vid Nybrohamnen ; samt i huset J4 52 vid Röda Slussgatan. ANNONSER emo För att liqvidera räntorna på den utländska skulden, har regeringen upptagit ett lån af 3500 contos mot hypothek af vissa statsinkomster. STORBRITANNIEN. I de Engelska hamnarna rustas åter ansenligt, såsom man allmänt tager för gilvet, i anseende till de invecklade och betänkliga förhållanderne emellan Storbrittannien och Förenta Staterna. Om äfven utbrottet af ett krig skulle kunna förekommas, hvarom tankarne synas mycket delade, så torde dock någon betydlig demonstration från Engelska sidan vara påtänkt, för att gifva mera vigt åt underhandlingarna i Washington. Under rubrik af: Erigiska tecken, meddela flere af de Londonske bladen följande detaljer om de nu i örlogshamnarne pågående stora rustningarna. I bassinen i Portsmouth lågo den 44 Mars under utrustning och bemanning: Vincent af 420 kanoner, Warspite af 50, Vindictive af 50, Madagascar af 44, och skonrerten Fair Rosamond. Den 6 fördes från Portsmouth till Spithead linieskeppet Indus och fregatten Tweed. 1 Sheerness har befallning blifvit gifven, att med största skyndsamhet utrusta och bemanna linieskeppen Monarch och Vernon, för att i Spithead förena sig med de fartyg, som der utrustas, alla, såsom det tros, för att afgå till Amerikanska kusten. Från Medelhafvet väntades dagligen till Portsmouth Bellerophon och Asia af 84 kanoner, samt fregatten Pique, med lika bestämmelse. I hamnen vid Portsmouth lågo linieskeppen Victory och Queen samt flere briggar och ångbåtar. Till arsenalen i Woolwich ankom betydliga qvantiteter krut och kulor; nya tolfpundiga kanoner voro i gjutning, och flere ingeniörer voro sysselsatte att förse 4 nya fartyg med ångmachiner. Några nyare underrättelser från Amerika om sakernas ställning, än den förra posten medförde, hade icke kommit till England då de sednaste bladen utgåfvos. Det är således på de redan kända och meddelade facta, som resonnemangerne om den mer eller mindre sannolikheten af ett krig grunda sig. Den ministeriella pressen tror naturligtvis på fredens upprätthållande, och bygger denna förhoppning på den nye presidenten Harrisons och hans kabinetts bekanta kärlek för freden, samt den förändring inom kongressens personal, som blir en följd af förestående nya val. Lord Palmerstons sednaste depecher till Brittiske ministern i Washington troddes i sista dagarne af Februari hafva kommit honom tillhanda, och Amerikanska kabinettets (Harrisons nemligen) svar på dem, trodde man sig kunna hafva i London i slutev af Mars, eller början af April. Nästan alla de olika fraktionerna inom Pariserpressen tro på utbrottet af krig emellan England och Förenta Staterna, och fägna sig, med få undantag, deråt. Courrier Francais går så långt, att han anser ett dylikt krig såsom en Försynens dom öfver England, för dess intervention i Orienten! Man tror att MLeod kommer att begagna den rätt han eger såsom främling, att begära blifva dömd af en federal-domstol, hvarigenom hans sak skulle komma att undandragas lokaldomstolens i staten NewYork jurisdiktion. Utom den vigtiga omständigheten, att hans process i sådan händelse ej skulle komma att börjas förrän nästa höst, kunde man äfven förvänta af de ombytte domrarne andra åsigter af sjelfva sakens beskaffenhet, hvilka lade mindre hinder i vägen för ett fredligt slut på denna tvistefråga de båda staterna emellan. Engelske ambassadören i Konstantinopel Lord Ponsonbys intrig, alt få Ibrahim Pascha uteslu-. ten från successionen i Egypten, tros väl icke vara med misshag sedd af Lord Palmerston, som alltid haft ondt öga till Mehemed Ali och gerna velat hans förödmjukande. Men sedan både, efter hvad bestämdt försäkras, Ryska, Osterrikiska och Preussiska kabinetten förklarat sig emot det vilkorliga val af efterträdare åt Mehemed Ali, som Sultan förbehållit sig i firmanen, och den förres vägran att underkasta sig denna klausul hotar att på nytt inveckla sakerna i Orienten, så lärer Lord Palmerston blifva nödsakad rappellera Ponsonby, och Sultan att ändra sin firman. Underhandlingarne i London, om Frankrikes återinträdande i alliansen mellan de stora makterna, hvilka varit nära sin fullbordan, hade blifvit afbrulna, åtminstone tills vidare. Englands dubbla handlingssätt i egyptiska ärftlighetsfrågan hade så illa disponerat fransyska kabinettet, att det icke för närvarande hade lust att inlåta sig vidare i dessa underhandlingar. Drottning Victoria hade åter haft ett besök af skorstensfejaren Jones, densamme, som för icke längesedan smög sig in i palatset och derefter på någon kort tid skickades till en trampqvarn. Knappt hade han sluppit ut derifrån, förrän han förnyade visiten och fanns en vacker dag sitta i drottningens audiensrum och äta sin middag, den han plockat tillsammaus af läckerheterna i palatset. Han arresterades genast,