Aftonbladet – 24 mars 1841, sida 4

P. J. Netzel. BLANDADE ÄMNEN. RYSKA ARMEEN. (Ur ea Tysk Tidskrit.) (Forts. fr. gårdagsbl.) Emedan officerarena äro ansvarige för sina underlydandes väl eller ve, för deras helsa och lif, för deras förseelser och oskicklighet, hvilket sär så långt, att generalen vid hvarje mönstring får förebråelser för en soldats fel inom hans division, en öfverste vid regementets och en kapten vid kompagniets, och hvilka sedan i förstärkt dosis utdelas åt de subordinerande , samt redan för majoren från ett sakta tadel förvandlats till häftiga skällsord, och af kaptenen utbytas mot prygel åt soldaterne — Kaptenen är till och med ansvarig för om t. ex. en af hans soldater går öfver en svag is och drunknar, hvilket ligger honom starkt i vägen vid hans befordran till major — emedan, säger jag, förmannens ansvarighet för sine underhafvande är så sträng, så anser officern naturligtvis soldaterne som sina lifegne och är så nogräknad med deras fel, emedan han sjelf får lida derför. Det skulle likväl vara att misskänna menniskonaturen och äfven det Ryska lynnet, om man trodde att fruktan och förskräckelse var det enda, som råder emellan Ryske soldaten och hans! officerare. Hvem vet icke, att, genom en besynneriug anomali i vår natur, kunna vi fatta ett slags tycke för sjellva det ris som agar oss, och detta är i synnerhet fallet i Ryssland, der beherrskaren vördas och älskas som en far. Åfven officern hyser i många fall en sådans tänkesätt för soldaterna, som han aldrig -benämner annorlunda än ribätui (mina barn) och i allmänket störes det goda förbållandet mellan dem så föga genom det utdelta pryglet, att man tvärtom kan påstå, att det just befäster den ömsesidiga tillgifvenhbeten. Käppen är den stam, kring hvilken detta slags tillgifvenhet slingrar sig som en murgrön. På marcher är officern, ehuru till häst eiler i sin vagn, alltid midt ibland sitt manskap, hvilket omger honom såsom hönorna tuppen. Den frihet, de Romerske soldaterne togo sig vid triumferna, hvarvid de sjöngo gycklande sånger öfver sina generaler, tillåta sig de Ryska soldaterne på hvarje tåg, och det är ej ovanligt att finna en officer midt ibland sina soldater, som med allahanda pantomimer och gestikulationer föredraga spevisor öfver honom. Äfven hafva de flerfaldiga lekar, hvartill de inbjuda sina officerare, och som, efter det begrepp vi hafva om en Rysk officers makt, kunde synas ganska respektvidriga ; men detta smidiga folk vet rätt väl att förena de, som det skulle tyekas, stridiga känslorna af vänlig förtrolighet och ovilkorlig aktning, barnslig kärlek och slafvisk fruktan för samma person. Så t. ex. är det ingenting ovanligt, att soldaterne bilda långa, dubbla led, hvarvid de fatta hvarandras händer två och två, och utan många omständigheter inbjuda. sina officerare att låta hyssa sig af dem. Under tige herrar, desse förfärlige despoter, på ett ganlertid följer, i fall de bära sig oskickligt åt, prygel på skrattet liksom regn på solsken. Ryske officern kan också icke umbära ett slags humor, hvarmed han förmår lika mycket öfver sina soldater som genom käppen, och Suwarow, liksom andre Ryske fältherrar, har sina skämt och infall till icke obetydlig del att tacka för härens enthusiasm och de segrar han derigenom vann. Soldaterne tilltala icke sina officerare såsom på andra ställen med deras titlar: Herr Löjtnant, Herr Kapten, utan Ers Högvälborenhet (Wasche Wuissokoblagorodije). I anseende till de tillnamn de gifva sina fältherrar, bafva Ryssarne äfven antagit ett Romerskt bruk. De gifva dem nemligen sådana namn efter ett besegradt folk, en eröfrad stad, ett öfverstiget berg eller en passerad ström. Stundom bibchållas sådana tillnamn naturligtvis med Kejsarens samtycke, ständigt inom familjen; stundom åter äro de endast personers tillhörighet. Af detta slag äro Rimnikskoi Rimnikern (af slaget vid Rimnik), cSabalkanskoin, Balkans öfverstigare, cSadumiskoiv m. m. Flere gamla familjenamn hafva troligen sådant ursprung, t. ex. aTrubetskoin, cKosakowski, qSimbirskoi,, ges alltid efter förnamnet och framför familjenamnet; men det tillnamn, som endast är för personen, sättes efter båda, t. ex. Suwarows fullständiga namn: aKnas Alexander Arkadiewitsch Italiiskoi, Grefv Suwarow Rimnikskoi,, d. v. s. Suwarow Rimnikern.) Furst Suwarows son Feodor, om han haft någon sådan, skulle således hafva hetat: Furst Feodor, Alexanders son, Italienaren, Grefv Suwarow,, Fältmarskalkerne heta: Glawnokommandujusehtschije, (de general-kommenderande). Fältmarskalken Paskewitschs fullständiga titel med alla hans personliga och familjetillnamn inberäknade, lyder således: aGlawnokommandujuschtsehoi, Generalfältmarskalk, Swätlaeischoi, Knas Iwan Federowitsch Warschawskoi, Gref Paskewitseh Eriwanskoiv, (Öfverkommenderande FältI ) En och samma person kan i Ryssland på en gång vara furste och grefse. Var han född grefve och sedan upphöjdes i furstligt stånd, så lägges ordet Grefve omedelbart framför familjenamnet och tirr AR E 1 soldaternas skratt och sång flyga då desse mäkska komiskt sätt upp och ned i luften. ImedTscherkeskois 0. s. v. Ett dylikt tillnamn läg-1 Furst Alexander, Arkadii son, Italienaren, Grefvi