detta ar verkengen lallet med de Auburnska langelaserna. Åll kommunikation emellan fångarne är nu, aefter sednare årens förbättringar, alldeles afskuren i Philadelphias fängelse: men erfarenheten har viasat, att det är en omöjlighet hindra fångarne i de cAuburnska, att ej kommunicera sig med hvarandra, aantingen genom ögonkast, vissa kroppsrörelser eller abetydelsefulla ljud. Jag känner Philadelphia-fänagelset i dess minsta detaljer och vågar försäkra, att edet i närvarande stund nalkas fullkomligheten.s — Härigenom torde, som jag hoppas, det vara tillräckligen bestyrkt, att man verkligen ännu atalar om Philadelphiasystemet,. Skulle likväl någon ytterligare upplysning derom erfordras, så hänvisar jag till boken: Om straff och straffanstalter. Genom denna skiift, (hvilken Dr Julius — den mest kompetente domare i sådana fall — kallar: vun ouvrage profond et vraiment philosophique) har hela detta ämne blifvit så fullständigt utredt och de deruti framställda satser med en så segrande bevisning beledsagade, att efter dess genomläsning ingen bör kunna biifvai okunnighet om sakens närvarande ståndpunkt. 2:o Att förvaringsoch behandlingssättet, enligt Philadelphia systemet, icke sällar skulle hos fångarne föranleda vansinnighet. Denna sats, hvartill för längre tid tillbaka, medan man ännu tillämpade enslighetsprincipen utan sysselsättning, möjligen kunde finnas någon grund, utgjorde länge ett härskri för dem, som stridde mot all rationel fängelsereform, hvarmed de sökte nedslå sina motståndare, men den har nu redan länge varit af erfarenheten vederlagd och förkastad. Alla de undersökningar, som i afseende på nämnde föremål blifvit företagne, så väl af de utmärktaste läkare, som andra erfarne män, hvilka med fångväsendet haft att skaffa, hafva lemnat de mest tillfredsställande resultater. Afven de tvenne kommittcer, som senaten i Pensylvaniastaten af sina egna ledamöter, åren 1837 och 4838 nedsatte, för att undersöka methodens inflytelse på fångarnes mentala tillstånd, afgåfvo, efter de noggrannaste forskningar, det utlåtande, att en jemförelse emellan sjuklistorna aför flere straffanstalter i Förenta Staterna visade, adet Philadelphia-fängelset hade lika så få, om icke afärre, händelser af sinnessjukdom, som något an anat, och att hittills icke förekommit något enda fall, asom ej bör tillskrifvas orsaker, hvilka äro helt och ahållet oafhängiga af inspärrningen. Efter den erfarenhet, som ji Sverige blifvit vunnen under de 43 år jag deltagit i styrelsen af fångvården, har celiförvaringen, ehuru densamma för s. k Bekännelsefångar ofta varit utsträckt till 8, ja ända till 40 å 42 år, icke haft den minsta menliga inverkan på de sålunda inneslutra fångarnes förståndsförmögenheter. 3:o Alt den ide, som legat till grund för korrektionsinrättningen på Långholmen, äfven var hemtad från Amerika; hvadan man velat antyda, att det amerikanska system, hviket man nu vill införa, lika så lätt kunde misslyckas, som det hittills använda. I afseende på nämnde påstående, har jag en nödig upplysning att meddela, nämligen: att iden för Långholms-inrättningen fcke var hem tad från Amerika, och således hvarken från Auburn eller Philadelphia, det sista så mycket mindre, som detta system först några år derefter uppkom och ännu sednare här blef kändt. Grunderna för förvaltningen af den på Långholmen inrättade arbetsanstalt — ty annat är den icke — mäste, så väl vid sjelfva anläggningen, som sedermera, rätta sig efter lokalförhållanderne och de tillgångar, man bade att använda. Dessa sednare upptogos helt och hållet för de första behofven, som voro: ökadt utrymme för det växande fångantalet och beredande a sysselsättning åt fångarna, ej mindre till gagn för dem sjelfva, än till minskning af statens kostnader för deras underhåll. Vid sådana förhållanden och utan erforderliga medel, har det hittills icke varit möjligt. att i Sverge införa ett penitentiärsystem, om ock Styrelsen aldrig så klart insett vigten och behofvet deraf. Endast för att hålla bekännelsefångar afskiljde, och såsom bestraffning för disciplinarförbrytelser, samt till vinnande af närmare kännedom om nykomne fångar, har cell-förvaringen blifvit begagnad, men det är just ifrån de resultater, som deraf uppkommit oeh hvartill jag så ofta varit vittne, med ett ord: på denna praktiska väg, som jag, för min del, långt innan Philadelfiasystemet var kändt, vunnit den öfvertygelse. jag orubbligen bibehåller om enslighetens mäktiga och ofelbara inverkan på menniskosinnet, äfven det mest förderfvade och obändiga. Först på sednare tid har i ett fängelse, nämligen det i Engelholm, enligt fångvårdsstyrelsens förslag, anlagda Länshäktet för norra delen af Christianstads Län, cellförvaringsprincipen blifvit tillämpad, äfven för ransakningsfångar. Detta första försök i denna väg har redan visat den välgörande verkan Styrelsen deraf väntade, och det skulle således, i fall enslighetsförvaringen antages för ransakningshäktena, kunna tjena till förebild för enahanda anläggningar på andra ställen. Vidare har man ock talat om fångarnes deportation och fördelen deraf. 1 afseende derpå torde jag, såsom svar, endast få upprepa några rader af hvad Fångvårds-styrelsen för ett år sedan, i anledning af ett dylikt förslag af Fattigvårds-kommitteen, i underdånigt utlåtande yttrat: aMycket vore visserligen att säga om alla de hinde , som skulle möta averkställigheten af detta förslag, hemtade dels från avår nuvarande lagstiftning, som står i rak strid adermed, dels från de ofantliga kostnader, som deremed voro förenade, dels från det rättsvidriga i en dåtgärd, som antingen innefattade en grymhet eller aett lekverk, båda delarne beroende af den deporeterades individualitet och på den fläck af jorden, adit han fördes, men Styrelsen inskränker sig till eden enda reflexion, att då deportationssystemet, på väl grundade skäl. längesedan blifvit af allmänna emeningen förkastadt i de länder, der det redan vaarit användt eller endast ifrågasatt, skulle det icke avara välbetänkt, att nu, i Sverge, anställa försök amed dess användande. Jag slutar denna lilla uppsats med en anmärkning, framkallad af det påstående, som blifvit yttradt, att ett system, hvilket yrkar hvarje fänges ensliga förvaring, vore för dyrt för vårt fattiga land. För min del tror jag deremot, att just för det vi, i vår fattigdom, icke hafva några öfverflödiga medel att förspilla eller att illa använda, det är så mycket nödvändigare att i tid. genom ett syftesenligt fånoför