Aftonbladet – 24 mars 1841, sida 2

an ser på samma gång vara nödvändig och illfredsställande. Rikets Ständer hafva redan vid denna rikslag gjort några steg till det mål, vi här önskat visa. Lagmansoch Häradshöfdingeräntan,som utgått af crökar eller mantal, har blifvit uppväfd och sterbhusafgiften afskaffad. De förbeedande åtgärderna för en lindring i den persoella bevillningen äro vidtagna; och det beror af Stånden att snart besluta derom. Men om ock, på sätt BevillningsUtskottet tillstyrkt, en nedsättning sker i första artikeln af allmänna Bevillningen, utgör den blott omkring 400,000 Rdr och de två förenämnde afgifterne hafva tillsamman blott uppgått till omkring 117,000 Rdr. Hela beloppet af nedsättningen skulle då endast göra omkring en half million. Öfverskotten hafva likväl visat sig vara, under dessa sednare åen, vida betydligare. De hafva uppgått somlisa år ända till 960,000 Rdr. De komma, för de påföljande åren, att blifva ungefär lika stora; ty Rikets Ständer hafva äfven nu i förslagsberäkningen upptagit Statsinkomsterna nästan lika lågt som föregående Ständer, hvilket är hufvudorsaken till dessa stora öfverskott; de varupriser, som inverka på beloppet af de skatter, hvilka äro bestämda i persedlar, äro lika höga som förut: och handeln synes ej vara i någon sådan ställning, att tullinkomstens minskning bör befaras; med ett ord: allt synes antyda, att en ytterligare skattnedsättning borde kunna ske, äfven med de medel, som nu blifvit beräknade att ingå i statens uppbörd. Huru mycket lättare bör detta då ej kunna beslutas, när vi kunna hafva en tillgång af emellan tre och fyra millioner disponibel, hvarmed de beskattningar hvilka man nu indroge, kunde för ögonblicket ersättas, derest ej de beräknade statsinkomsterna skulle till fullt belopp inflyta? Aldrig kan ett mera passande tillfälle finnas för att våga försöket; ty äfven om en missräkning uppstod, utöfvade den ingen menlig inflytelse för Statsverket, som af Riksgäldskontoret kunde få sina behof, genom de der förvarade tillgångarne, utan att nämnde Kontor ens behöfde beträda lånevägen: en väg, som likväl, så länge den inskränkes inom gränsen af smärre tillfälliga behof emellan riksdagarne, icke leder till någon våda. Skulle denna åsigt vinna något bifall, så är sättet för verkställigheten ingalunda svårt att föreslå. De besparade medlen borde nemligen då, enligt vår tanka, i första rummet hållas redo för att underlätta RiksgäldsKontoret i utbetalande af de kreditiver, som enligt grundlagen måste ställas till Regeringens bruk, i händelse af krig, eller utomordentliga oförutsedda behof. Men tillika borde Ständerna bemyndiga RiksgäldsKontoret, att med dessa medel fylla den statshrist, som möjligen kunde under tiden till nästa riksdag uppstå, i händelse Statsinkomsterna, på det hela skulle understiga förslagsberäkningens belopp, :edan StatsKontoret deröfver afgifvit behörig räkning. Efter dessa åtgärder kunde Riksens Ständer besluta, att mantalspenningarne, nu utgörande omkring 380,000 Rdr, komme att ifrån och med år 4842 upphöra. Den minskning i kontanta skatter, som härigenom skulle vid denna riksdag kunna tillvägabringas, utgjorde då omkring 900,000 Rdr årligen, ett belopp, som ungefär motsvarar, hvad som i öfverskotten redan kan påräknas. Då det är all anledning, att flera inkomsttitlar komma att lemna ökade tillgångar, bör denna minskning icke kunna vara det minsta betänklig, helst när man med säkerhet kan beräkna, att äfven om extra statsanslagen skulle komma att på tre Stånds beslut erfordra 4 millioner af de behållna 9, som vid detta årets slut böra finnas i Banken, Riksgäldsoch Stats-Kontoren, så finnas ändå fem millioner disponibla, att betäcka denna skattenedsättning, i fall den besynnerliga händelse skulle inträffa, att intet öfverskott på de kommande årens statsinkomster skulle uppstå: en händelse, som dock, enligt hvad vi här förut visat, är aldeles otrolig och vi viga säga omöjlig. —— L se — LD