Aftonbladet – 23 mars 1841, sida 3

dande. Det är brukligt hos de medlidsamme Ryske godsägarena att traktera de soldater, som marchera förbi deras gods, med en sup bränvin, ett stycke bröd och cn bit sill, hvilken undfägnad de förtära på gården. Knappt hafva de afkastat den tunga packningen och känna sina krafter lifvas af mat och dryck, förrän munterheten sprider sig på alla ansigten. Grupper bilda sig, som till den frikostige värdens ära sjunga vilda, men icke obehagliga, krigssånger och andra som utföra mnational-danser. De glömma helt och hållet den march de gjort och den väg som ännu återstår för aftonen, till dess befälbafvarens kommando-ord ånyo ljuder. Alla gripa nu på en gång till geväret, sätta sig åter villigt i den gamla marchordningen och tåga vidare under högljudd sång. Ryska soldatens religiösa tro hje!per honom icke litet att uthärda sina lidanden. Hans fatalism gör honom icke mindre förfärlig för fii enden, än detta fordom var fallet med Turkarine. Hvarje soldat har, liksom öfverbufvud hvarje Ryss, sin amulet och sin helgonbild hängande på bröstet; med dem känner han sig helt joch hållet stå i Guds hand; hvarje kula anser han såsom skickad af Gud och fruktar ej derföre, emedan djefvulen .cke har någon makt i deröfver. Det religiösa eller presterliga elementet spelar således i armen ingen mindre rol än kommando-ordet; äfven detta äger den I Ryske soldaten gemensamt med den Romerske, Hvarje regemente har sin protopop föfverprest). hvarje bataljon sin pop, sin diatschok och kyrktjenare och hvarje kompagnie sina egna helgonbilder, äfvensom sina egna helgon. När soldaterne ligga 1 qvarter, reser popen således omkring till dem med en hel vagn full af skrin och kistor, hvari de serskilda kompagniernas helgonbilder ligga förvarade, för att utdela nattvarden, som Ryssarne ofia begå. Soldaterna öfvas dessutom hvarje dag lika punktligt i gudstjenst som 1 krigstjenst. Således trummas vakten hvarje morgon ut att göra böna och går dervid i gevär; underofliceren läser högt bönerna, och soldaterna bedja sakta efter med blotitade hufvud. Presterne hafva imedlertid i armån alldeles ingen makt och anseende, jemförlige med de Romerske Augurernes. Ehuru mycken likhet Ryske soldaten har med den Romerske i anseende till mödor och strapatser, fattas honom likväl många drag i en sådan jemförelse. Hit böra vällefnaden i freden och triumferna efter slutadt fälttåg. Disciplinen inom Ryska armåäån är oblidkeligt sträng, så att soldaten såsom en sådan en gång sielf försäkrade mig, aldrig har ett sorgfritt ögonblick. Vi förefalla oss sjelfva, sade han, oupphörligt såsom grofva brottslingar; äfven om man ingenting gjort, tror man sig likväl, när man står inför sin officer, vara en svår syndare., Käppen, som de hvarje ögonblick ha att frukta, sväfvar som Demokless svärd oupphörligt öfver deras rygg. Hos Romarena var det vinträdsspöet, hos Ryssarne är det hasselkäppen. Att se en Rysk soldat stå inför sin officer är det märkvärdigaste skådespel af subordination och fruktan å ena sidan, samt af befallande herrskaretakt å den andra. Officeren talar intet annat än med en skarp tonvigt på orden, soldaten intet annnat än det tvåstafviga ordet: asluschu, sluschw! (jag lyder), som följer på hvarje officerens fras. sIwan!! — Iwan marcherar fram och står der som en bildstod, med benen tillsammans, armarne utåt sidan och Micken oafvändt häftad på officerens ögon: Iwan, tag det här brefvet, — Sluschu! — coch bär det till öfversten;, — Sluschu. — Men var snabb och kom tillbaka om en timma., — Sluschu. -— Hör du, snabb och flink. — Sluschu. — cÄr du icke här inom en timma, så får du min själ tjugufem prygell — Sluschu. — Man kan ej uppräkna hvilken mängd af oartiga och respektvidriga seder en Rysk officer tror sig finna i andra Europeiska soldaters uppförande emot sina officerare. Ryske soldaterne anse sina officerare stå så högt öfver sig, att de nästan egna dem ett slags tillbedjan. För officeren måste de icke endast blotta hufvudet, utan till och med stanna och göra front. På Petersburgs gator, der hvarje ögonblick en officersplym susar förbi, kan soldaten således endast långsamt komma fram, emedan han vid hvart tionde steg måste göra front. Sålunda bestå dessa arma varelsers hela lefnad af ingenting annat, än frontgöring och andra vördnadsbetygelser; de aftaga icke endast på långt håll hatten, så snart de se en officer nalkas, utan söra till och med detsamma utanför det hus, der :n officer bor — hvilket de således noga måste känna — oeh gå ödmjukt förbi med blottadt hufvud, officeraren må vara hemma eller icke; först ett långt stycke derifrån våga de åter beäcka hufvudet. (Forts. e. a. g.) NL r— ST — Vetenskaplig ifver drifven till sin höjd. Jti Skottland hafva tvenne vetenskapsmän råkat i n så häftig strid. hvilkendera gjort en viss uppäckt i anatomien, att de duellerat derom på pistoer. Lyckligtvis b efingendera sårad, fastän de sköto vå kulor bvardera, och duellen slöts dermed; men visten förblef lika oafgjord. som förut. -Plantage-egarne på Guadelonpe hafva gifvit in fullmäktig i franska kammaren, Hr Granier de Cassagnac, 400,000 francs, för att antingen etablera n tidskrift i Paris, till försvar för slafveriet eller ock köpa några af der befintliga jurnalerna, till inenn LS osa. RA KR LP RTR bi KIT RR RA mo ll AR M— -JR