Aftonbladet – 22 mars 1841, sida 3

a a NR X—X—XXX— (Insändt.) Skall vår älskvärda Kronprinsessa någonsin itertaga namnet Napoleona, som Hon, jemte öfriga namn vid dopet, lärer erhållit? Kanske tiden varit inne, då stoftet af den vidtfrejdade imperatorn, efter hvilken H. K. H. erhållit detta namn, införlifvades med Frankrikes jord, sedan det glänsande minnet återställts i dess fordna rättigheter af vördnad och beundran. Eller skal ännu en annan tidpunkt afvaktas? Säkert skal detta dock någon gång inträffa med det begrepp man äger om det höga Fursteparets ädla tänkesätt. Det behöfver ej ske af tacksamhet för den rika faddergåfvan, som icke försmåddes, oaktadt af motiver, hvilkas halt historien en gång mi bedöma, det vackra namnet Napoleona förneka des, men af en stolt känsla, att hafva stått i de! närmaste förhållande till århundradets störste hjelte, hvars lagrar varit sammanflätade med dess förträffliga stjufsons Eugenes, vår tids Bayard, le Chevalier sans peur et sans reproche. Enkestorhertiginnan af Baden, Stephania, hade i lifstider mod att ej bortlägga binamnet Napoleona, ehuru den Väldige var öfvermannad och fallen. Sve riges blifvande drottning skall ock, när Hon e beror af andra än sig sjelf och sin högsinnade Gemål, ej draga i betänkande att återtaga et namn, för hvilket Hon sannerligen icke hehöfve: skämmas. 20.