Aftonbladet – 22 mars 1841, sida 2

OCh UCS55 UTA DAL TRA TCIIVIUILVe RR — En temligen vidt ingripande reform i afseende på det Svenska regeringsbestyret, men som har tvänne stora utsigter för sin antaglighet, den ena att vara fullkomligt praktisk, det vill säga ingalunda svår att verkställa, den andra att vara af lika stort intresse både för de styrande och de styrda, för regeringen och folket, ir den redan en gång förut i detta blad omförmälda, nu på KonstitutionsUtskottets bord till öfverläggning hvilande frågan om tillvägabringande af en serskild afdelning af Högsta Domstolen för behandling, dels af de besvärsmål, som nu så ifrån lägre auktoriteter till afgörande af reseringen, dels af åtskilliga ekonomiska mål, som nu afgöras i Högsta Domstolen. Vi framställde redan förra gången, då detta ämne vidrördes, de skäl, på grund af hvilka vi förmodade att isynnerhet Regeringen, både Konungen sjelf och ännu mer de föredragande departementscheferna, framför alla andra böra vara intresserade, att genom en sådan inrättning blifva befriade från en börda, som i sjelfva verket för dem betydligt försvårar möjligheten, att grundligt studera sig in i de egentliga statsmannagöromålen, nemligen om de skola rätt sköta och samvetsgrannt bedöma de kuranta sakerna och enskilda besvärsmål och tvister, i hvilka en noggrann kännedom af ofta vidlyftiga handlingar äfven är af yttersta vigt, om behörig oväld skall kunna iakttagas. Dertill kommer ock, att genom en sådan serskild fördelning se en möjlighet till förminskning af den nu tilltagande balansen i Högsta Domstolen, som, oaktadt ökad ansträngning i arbetet emot fordom, likväl med sin närvarande arbetsorganisation på en division omöjligen hinner taga igen hvad den kommit på rest med. Vi hafva icke heller hört någon emotsäga detta; men det oaktadt berättas dock tvifvelsmål hafva uppstått hos en eller annan af KonstitutionsUtskottets ledamöter, om möjligheten att vid denna Riksdag kunna inkomma med något antagligt förslag till den äskade reformen. Dessa tvifvelsmål lära, efter hvad vi hört, hufvudsakligen vara hemtade derifrån, att Regeringen icke sjelf kommit med någon proposition i den vägen, och att Ständerna i brist af en sådan, ej äga den kunskap om, hvilka ärender skulle uppdragas åt den ifrår gaställda auktoriteten, att något bestämdt omdöme derpå kunde grundas. Vi tillstå likväl, att detta inkast förefaller oss alltför obetydligt, vid betraktande af ändamålets vigt och nytta, äfvensom att den befarade svårigheten synes obeskrifligen lält undanröjd. Detta kunde, efter vårt förmenande, gå lättast för sig på följande sält: KonstitutionsUtskottet kunde, till exempel, blott antyda sjelfva grunderna och ändamålet med den nya institutionen samt föreslå Ständerna till antagande för nästa riksdag en förändring af Högsta Domstolens organisation tiil två afdelningar, den ena för afdömande af rent juridiska mål, den andra för sådana, som bero på tillämpning af ekonomiska författningar, samt med ledamöternes antal bestämdt för hvardera afdelningen. I fall detta förslag gillades i Stånden, skulle Rikets Ständer ingå till Konungen med en underdånig skrifvelse, och deruti, jemte anmälan att en sådan grundlagsförändring hvilade till antagande vid nästa Riksdag, samt med redogörelse för dess syftemål, i und. anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes tidigt låta utarbeta och vid den Riksdagens början framlägga för Ständerna en förteckning på de slags ärender, hvilka Kongl. Maj:t behagade låta öfverlemna till den nya afdelningens af Högsta Domstolen behandling, i fall Ständerna antoge grundlagsförändringen. I stället att sjelfve nu behöfva ingå i någa vidlyftiga specialiteter, blefve Ständerna härigenom satta i tillfälle att afvakta regeringens egen framställning i ämnet och deraf bedöma i hvad mån det vore skäligt att bifalla den föreslagna tillökningen i Högsta domstolens personal. Så behandlad synes saken hafva för sig alla chancerna af fördel utan någon olägenhet, och man hade icke tagit på hand eller bundit händerna på någondera sidan. Deremot är det väl värdt alt besinna, att en grundlagsändring i alla händelser fordras för sakens tillvägabringande, och att om saken i sig sjelf måste anses vigtig och maktpåliggande både för styrelseärendernas samt lagskipningens fortgång och för don kanetitnesnn stt manen cå vore det