Aftonbladet – 20 mars 1841, sida 1

instruktioner, hvilka blifvit gifna de härvarande representanterne, och som utgå från synpunkten af en arfföljd i rätt nedstigandeled; detta kommer således, efter all sannolikhet, att gifva anledning till nya invecklingar. För att inse hela vigten af denna bestämmelse, är nödvändigt att gifva akt derpå, att slutet af firmanen hotar paschan af Egypten, och alla hans efterträdare, med afsättning, om ej de uti samma firman bestämda vilkor samt och synnerligen (utan att dervid någon skilnad göres emellan väsentliga och tillfälliga bestämmelser) uppfyllas, då Sultan, såsom förut blifvit nämndt, skulle utse efterträdaren inom vicekonungens familj. Nu vore det väl en lätt sak för Porten, att på detta sätt inom kort tid förbruka alla medlemmarne af familjen, och sålunda komma i tillfälle att utnämna en pascha eller förvaltare, som icke vore afkomling af vicekonungen. — I afseende på finanserne bestämmer firmanen, att en Defterdar kommer att, å Storherrens vägnar, i Alexandria eller Cairo föra kontrollen öfver skatternes utskrifvande och uppbärande, oeh att tre fjerdedelar af inkomsterne skola användas för landets förvaltning, men en fjerdedel, i form af en årlig tribut, afsändas till Konstantinopel, och det, så, att denna fjerdedel kommer att beräknas efter bruttoinkomsten för hvarje år. Firmanen tillägger, att således (hvilket icke är alldeles riktigt) finansförvaltningen i Egypten blifvit ställd på samma fot, som i de öfrige provinserne af det osmaniska riket. Ofverhufvud synes hela uppställningen af den storherrliga förordningen icke tillbörligen hafva förebyggt stridigheter och missförstånd för framtiden, så att Porten alltid kan få ett skäl, att anklaga paschan för olydnad. I afseende på militärväsendet lemnas Mehemed Ali tillåtelse, att hålla en armåe af 20 å 25,000 man, och att rekrytera den af egyptiske undersåtare, på sin höjd i förhållande af 4 man för hvarje 200, men så, att antalet aldrig får öfverstiga 25,000 man. — Storleken af den marin, vicekonungen får underhålla, är gjord så beroende af Sultans föreskrifter, att paschan af Egypten aldrig får låta bygga något nytt krigsskepp, utan att dertill hafva erhållit Sultans allerhögsta tillåtelse. Sedermera öfvergår firmanen till de serskilda detaljerna af förvaltningen, och det finnes icke någon gren af densamma, med undantag af polisen, för hvilken icke blifvit reglementeradt och inskränkningar gjorda. Detta kan för närvarande tjena till underrättelse, till dess sjelfva urkänden in extenso blir kungjord. — Från Syrien afböres ingenting snnat nytt, än att Ibrahim Pascha sjuknat i gulsot. — Generalkonsulerne Hrr Laurin och grefve von Medem (den österrikiske och den ryske) hafva ännu icke återvändt till sina poster i Alexandria. Man finner af ofvanstående, att Mehemed Ali ifrån sin betydande och imponerande ställning nu blifvit helt och hållet bragt ned till dimensionerna af en vanlig pascha. Det återstår att se, huruvida han låter sig allt detta behaga. Om han t. ex. icke vill underkasta sig det godtyckliga val af efterträdare inom hans familj, som Sultan förbehållit sig ifirmanen, hvem skall då tvinga honom till undergifvenhet? Ryssland, Preussen och Österrike hafva icke rådt till denna punkt i firmanen, endast England; det blefve således denna sednare makt och Turkiet, som skulle taga exekutionen om hand; men i och med detsamma vore traktaten af den 435 Juli faktiskt upplöst, hvilken just afser, att hvarken England eller Ryssland ensamt skulle uppträda till Portens hjelp. I denna punkt, om val inom Mehemed Alis familj, kan således ligga ett högst farligt frö till ytterligare trassel och oredor i de orientaliska angelägenheterna. I Konstantinopel tvistades mycket, huruvida Mehemed Ali skulle underkasta sig stadgandet af ärftligheten, så modificeradt, som det blifvit i firmanen. Hans stridskrafter äro nu ansenligt ökade genom syriska armåeens återkomst, och när han får erfara, att de stora makterna ej äro ense i den vigtiga punkten om ärftligheten, lärer han, med sin vanliga slughet, ej underlåta, att på ett eller annat sätt vända sig denna schism till godo. Det är således möjligt, att lugnet i Orienten ännu kan komma att löpa stora faror. Förre guvernören i Damaskus, Scherif Pascha, som misstänktes för förräderi emot Mehemed Ali, hade i kedjor blifvit förd till Egypten, och hölls fången på citadellet i Cairo. Vicekonungen ämnade sjelf sitta till doms öfver honom. Större delen af Ibrahim Paschas syriska trupper hade rTymt ifrån honom under återtåget till Egypten. SYD-AMERIKA. Om Lavalles insurrektion emot presidenten Rosas, i Buenos Ayres, berättas från nämnde plats under den 3 December, att Lavalles armå utgjorde 42,000 man; och att flere provinser slutit sig till honom. Han manövrerade med sik armåe ungefär 160 mil från staden. Ryktet att denna blifvit intagen, och att Rosas flyktat, Var således ogrundadt. Meriän 430 Europeiska och en ansenlig mängd Brasilianska och Nordamerikanska fartyg väntade i Buenos Ayres på laddningar. INB ERROR RATE RIKSDAGEN. RIDDARHUSFT.