Aftonbladet – 19 mars 1841, sida 4

— Sludenterne och föreläsningarna i Paris. I allmänhet söker man här förgäfves efter dessa autläste, afmagrade studentfysionomier, som visserligen äfven hos oss på sednare tider mera sällan. påträffas, men som dock äro talrika nog. Studenten är ej här denna anspråkslöse yngling, med sin omoderna svarta frack och mössa; nej, han är en komplett utbildad sprätt, med skinande glacehandskar och med en sådan öfversittarehållning i mine och väsende, att till och med de aldra mest renommerade Upsala aZierbenglar skulle nödgas stryka segel för dessas lejonmanter. Och hvarje student uxcomme il faut har sin camtie, med hvilken man ser honom på promenader och spektakler, när kassan så tillåter, på balnöjen vid Boulevard Montparnasse, och i synnerhet i ala grande Chaumiir. (en stor danssalong, der man dansar i fria luften och på bara ; marken, och som nästan uteslutande upptages af studenter med deras amies), bar man tillfälle attserdeles tydligt se ofvan omtalade förhållanden. I nåI gon af dessa talrika magasiner, har studenten åt sin abelle amie, tagit en klädning för aftonen, och utstyrd i denna, ofta alldeles icke passande till växten, deltaga nu dessa unga varelsers i aftonens dans, sprittande af glädje, liksom lifvets hela lycka och alla fröjder mot dem logo, och de tänka då icke på, att denna efemeriska yra, lik en passionens brännande sol, snart nog skall utveckla mörka meln, under hvars åskor de skola förintas till elände! Men så stermar här nere mot södern lifvet fram; — allt är här för dagen och en tanka på morgendagenr skulle anses för en dårskap. — Om vintertiden, då veden är dyr, bruka, såsom bekanta för Ref. omtalat, studenternas amiess mycket att följa med på lektionerna, hvars auditorier vanligen äro uppeldade; mycket ofta händer det uppe i Bibliotheque de S:t Genevieve, der alltid är varmt; och man ser derföre också anslagen på dörrarne en paragraf ur bibliotekets reglemente, som säger: alcs stanecs de soir les dames ne sont pas admisecs, (Les sgtances de soir innefatta tiden sedan det blifvit mörkt, efter klockan 4 eftermiddagen.) Äfven de akademiska för-läsnin: arna erbjuda en mängd företeelser, alldeles främmande för oss svenskar. Man kommer in i ett auditorium, och det första, som föll Ref. i ögonen, var att se fruntimmer på första bänkarne uppmärksamt afhöra, samt äfven stundom annotera föreläsningarne; naturligtvis eger detta rum blott vid de föreläsningar, t ex. i estetik, naturalhistoria m. m., som för fruntimmer kunna I hafva intresse. Och bland åhörarne ses ofta gråhåriga gubbar. Men hvad som förefaller en aldra befängdast och ovilkorligen påminner om teatraliska representationer, är att höra auditoriet applådera, när föreläsaren råkar behaga dem, samt att hvissla, då han kommit att röra på de strängar, som icke harmoniera med herrar åhörares smak. Hvisslingar i äro imedlertid förbjudne, ehuru de ofta förekomma; och det är kostbart att åse och afhöra sådana scener. Ref. har icke haft den lyckan, men en af våra Svenskar berättade honom förloppet af en scen, som. han åsett. Bort uti hopen hördes en hvissling, och professorn stannade genast i föreläsningen, samt vände sig till en herre med armarneikors och mössan på sned, vårdslöst lutande sig mot en pelare — Monsieur, sade professorn, pekande på denne, cherre, det är ni, som hvisslat.s — aNej, Monsieur, ni tar fel., — aJo, Monsieur, inföll åter professorn, ajag såg det alltför väl, det var nio Och härvid gaf han tecken åt en vaktmästare (som hvarje professor har med sig bakom katedern till bjelp, i fall åhörarne skulle skrida tiil våldsamheter, hvilket ofta händer), att fösa ut gunstig herren. Denne opponerade sig på det kraftigaste deremot, och :så fortsattes striden länge. — Applåder äro deremot mycket vanliga, och herrar professorer förstå också beI händigt att framlocka sådana. genom att kittla ähörarnes sympatier; och de hafva i beredskap en hop I sådana der eknalleffekter, som sällan förfela sin verkan. (Ur Aros.) — En hjertlig kyss innan vi skiljas. I Lonidon kom nyligen en ung vacker flicka in i en mui sikandel, och köpte en hop sångsaker. När hon i skulle stiga upp i vagnen, som höll utanför, kom ;bon ihåg att hom glömt köpa ett stycke, hvartill orden började så, som läsaren finner citeradt ofI vanför. Min herre — sade hon till den unge mannen, som stod vid disken, i det bon åter inträdde i boden — det var någonting jag glömde, och som jag får be eder vara god gifva mig. Och hvad är det?. frågade musikbandlaren. Jo, det är: En jertlig kyss innan vi skiljas. Den glade ynglingen stod med ett hopp på andra sidan disken, och gaf den vackra okända en kyss. POSTSCRIPTUM. Tyska posten, som anlände, just som bladet var färdigt att läggas i pressen, medförde tidnin-: