Aftonbladet – 19 mars 1841, sida 2

älle; men trodde likväl, att hans handling stod trid mot grundlagens anda. — Anslaget bifölls. Vid anslaget till fyrar och båkar uppstod någon liskussion, emedan Hrr Rydin, Kjellbere, Petr m. 1. ansågo detta anslag hufvudsakligen böra utgå af andelsoch sjöfartsfondens medel. Häremot satte ig Hrr Wijk, Grapinyfesser och Helsingius. Hr Schartau föreslog då det amendement, att vad utöfver det af Utskottet tillstyrkta anslaget för frågavarande ändamål skulle erfordras, måtte framför andra afgifter utgå af handelsoch sjöfartsfonlen. Detta amendement fann Hrr H-lsingius, Wijk, m. fl. ganska vådligt. Efter en intrasslad diskussion voterades öfver, huruvida ett sådant tillägg skulle göras eller ej, då den förra meningen vann med 24 röster mot 22, som voro för afslag. Hr Schartau föreslog en inbjudning till de öfriga Stånden, att förena sig i detta beslut. Hr Wallander veserverade sig, med tillkännagifvande, att han begärt ordet före voteringen, men icke blifvit uppropad, emedan Talmannen, i anseende till det buller, som uppkom, förmodligen icke hört honom. Hr Petre hade icke förmärkt något annat buller, än det, som alltid måste uppkomma, då alla lemna sina platser, för att stiga fram och votera, och hvilket icke kunde undvikas, om ej man öfverenskom att qvarstadna på sina platser och endast framgå i den ordning man af Talmannen uppropades. Hr Helleday tog sig anledning häraf att, för att en gång kunna instämma med Hr P.trg, nu väcka motion derom, att Ståndet skulle förblifra qvarsittande på bänkarne, medan Vaktmästarne utdelade voteringslappar, och hvarje Ledamot framgå i den ordning, han uppropades. Han skulle icke vågat komma med detta förslag, om han icke hade Hr Petres autoritet för sig. Hr Kjellberg ansåg, att ingen förändring i detauntagna sättet vid voteringarne behöfde ske. Hr M5berg instämde med Hr Helleday; det kunde måhända vara enligt med någres intressen, att det tillgick så bullersamt som nu; men Tal. önskade, alt detta måtte förekommas. Hr Rydin ansåg, att det gick mycket bra och erdentligt, som det nu gick. Det vore endast öfverflödiga ceremonier, man här ville införa. Det kunde icke skada, att man fick stiga opp och röra på sig. Hr Wally ville icke underkasta sig några förbud att lemna sin plats, när han så funne för godt. Hr Billberg instämde med Hr Helleday. Det vore ej underligt, att Hr Kjellberg satte sig emot någon förändring, då han visat sig temligen verksam vid dylika tillfällen. Err Norin och Scharfau yttrade sin förundran och sitt ogillande öfver de insinuationer, som man under denna diskussion hört framställas. Hr Kjellberg trodde sig med atystnadens vältalighet bäst kunna besvara Hr Billbergs anfall. Hr Foenander önskade, att då Hr Billberg nästa gång ämnade tillställa några parlamentariska lustbarheter, han icke ville maskera sig i den i fabeln bekanta lejonhuden. Hr Geijer bad att man måtte återgå till dagordningen. Hr Helleday hade endast för att få instämma med Hr Petre väckt motionen; men ville nu gerna låta den falla, då han icke fann den vidare understödd. Hr Petre fann helt naturligt att Hr Helleday återtog sin motion, då densamma grundade sig på ett misstag om hans (Hr Petrås) yttrande. Han hade nämligen aldrig begärt någon förändring i sättet för voteringarnes verkställande. På Hr Talm. fråga återtog Hr Helleday sin motion; men då Hr Talm. derefter hemställde huruvida icke disskussionen borde utgå ur protokollet, besvarades sådant med nej af de ledamöter, som ansett sig under diskussionen förfördelade.