Aftonbladet – 19 mars 1841, sida 1

BROMANS I hörnet al Vrottninggatan och Ulara Bergsgränd; i 9. G. L4GgrRYVALLS Enkas vid Storgatan å Ladugårdslande ttagas endast i förstnämnde Kontor till 8 sk. banko raden. RSS GOTT ERA PET ATT TLA 160 EG SE ESS för att de bidragit till de grundlagsvidriga transaktionernes tillkomst och således ej iakttagit si na pligter enligt 9 och 38 8S. Regeringsformen, samt att ingen slutkonst i verlden kunde göra bemälde 8. och den 76 kraftiösa medelst den invändning, att Konungens rådgifvare blifvit till ansvar ställde för uraktlåtenhet af hvad bemälde SS. bjuda. Om en tredje man hade utan Hr von Hartmansdorffs vetskap och samtycke gjort en skuld på hans räkning, fann säkerligen Hr von Hartmansdorff sin skyldighet att betala, ovilkorlig, blott derföre att den förstnämnde blifvit tilltalad för detta brott? Talaren tycker i öfrigt denna Hr von Hartmansdorffs sats stå illa tillsammans med en sedan af honom, von H., yttrad, deri han sagt: catt Kabinettskassans skuld kan hvarken utplånas eller till sin beskaffenhet förändras, ehvad de derför till ansvar ställde rådgifvarne sakfällas eller ickex; skall, sade talaren, de anklagades fållande eller frikännande icke kunna bevisa om 76 8. blifvit öfverträdd eller ej, så lärer icke heller deras anklagelse kunna bevisa något. Slutligen har Hr von Hartmansdorff, fortfor Talaren, yttrat i en ton, som ville han väcka syndare till ånger: att minnet af det förflutna och känslan af det närvarande skulle hafva förkolnat. Jag tror tvertom, att så väl Svenska folket, som pluraliteten af dess ombud hafva visat, alt minnet af det förflutna och känslan af det närvarande brinna med eld uti deras själ, att det är dessa minnen, som hos Fem väckt de lågande känslorna för ett framtida bättre. Hr von Hartmansdorff har ansett otillbörligt att tala om ministrars bandlingar, hvilka redan äro döda; Hr von Hartmansdorff måtte då icke veta hvad historien är, ieke en gång hafva hört echot från den aflägsnaste forntid; ett vet jag, som aldrig dör: dom öfver dödan; jag tror den döde bör hafva sina endaste och säkraste försvarare uti sina handlingar, då de kunna granskas och bedömas af enhvar, och icke uti den tystnad, som omsluter grafven., Tal. trodde, att några blott af ironie yrkat skuldens betalning, och hade emot Grefve Horns bevisning ej annat att erinra, än att hur Hr Grefven bevisat, hade han dock låtit blifva obevisadt och tagit till axiom, att när Styrelsen uppgaf skulden, måste Rikets Ständer anordna dess betalande, hvilken skyldighet just i denna fråga var status controversie, och det som skulle bevisas. Tal. jemförde detta med den händelsen, att en ledamot på Riddarhuset vände sig till Ståndet med ordern: Mine Herrar, jag har skuld; J måsten betala den.n Mot Grefve Ugglas anförarde ville Tal. blott ställa den satsen: Ar cet fäderneslandets nytta att Staten åtager sig betalandet af den under Kabinettskassans namn gjorda skuld, så både kan och bör den betala det; men är icke förhållandet sådant, bör den betala intet. Men om man betalte, hvilka garantier lemnade väl Regeringens handlingssätt derför, att man ej framdeles får betala lika mänga millioner, som den nu uppgifna skulden utgör hundra tusen? Det vere bättre stämma i bäcken än i ånp. Om Regeringen ieke vetat upprätthålla sin egen värdighet, böra vi åtminstone veta upprätthålla våra lagars oeh derigenom nationens och vår egen. Hr Dalmans så mycket tadlade yttrande, ,att ehuru uti den Kongl. remissen till StatsUtskottet anmärktes, att förhållandet med Kabinetts-kassans skuld vore endast af natur, att kunna föreläggas ett Hemligt Utskott, sådant ändock icke skett, vore Tal. öfvertygad, att Hr Dalman, derest han varit närvarande, sjelf bäst förklarat, men Tal. trodde ock, att Hr Dalman grundat hvad han yttrat på den för en hvar lätta slutsatsen, att om Kongl. Maj:t hade gifvit Hemliga Utskottet del af förhållandet med ifrägavarande skuld och denna sak varit föremål för detsammas öfverläggningar, så hade också Utskottets yttrande deröfver varit bifogade der Kongl. remissen till StatsUtskottet. Hade ett sådant meddelande skett, så hade det ock i den Kongl. skrifvelsen bert heta: att vissa, skuldsättningen rörande, förhållanden vore af den egenskap, att de endast hade kunnat blifva det hemliga Utskottet meddelade, men icke såsom den Kongl. skrifvelsen: att de voro endast af egenskap att kunna meddelas ew Hemligt Utskott. Hr Lefren, Johen Pehr: Det förundrar mig alldeles icke, att Utskottet har framkommit med ett betänkande, så undvikande att ingå i sjelfva hufvudsaken, som det, hvilket nu utgör föremål för Ridderskapets och Adelns öfverläggning. Amnet, M. H., har varit af en serdeles beskaffenhet, icke egentligen att förlikna med vanliga riksdagsmannagöromål, dessutom föremål för serskilda omdömen och så mångartade framställningar, att Utskottet visserligen, efter mitt förmenande, kade behöft att först inhemta, genom en allmän diskussion öfver frågan, Riksståndens allmänna opinion, innan Utskotten kunde, egentligen att tala, företaga detta mål till en verklig öfverläggning och till slutlig framställning till Rikets Ständer. Jag älskar att hafva denna öfvertygelse och skulle, i fall jag varit Utskoltsledamot, önskat en sådan opinionsyttring från Rikets Ständer, innan jag velat afgifva min röst i saken. Jag önskar derföre återremiss, och efter hyad jag förmodar, lärer Ridderskapet och Adeln ej densamma bestrida. Jag äv öfvertygad, att Utskottet är lika fosterländskt sinnadt som alla andra Svenska medborgare, Mine Herrar! Jag tror att vi alla, såsom fäderneslandets vänner, gå under samma fosterländska fana; vi kunna visserligen vara delade i åsigter, men ej delade i fråga om de: stora fosterländska angelägenheterne. Att alla endast hafva fäderneslandets ära till ögonmärke i detta som i andra fall; derom gör jag mig förvissad. Att vara vidlöftig i denna fråga vore orätt, efter hvad som redan här varit yttradt, syrnerligen som jag icke betviflar Ständernmas benägenhet att gå till väga med en glömmande försonlighet I frågor af så ömtålig beskaffenhet, som denna. Jag begär återremiss af betänkandet. Gecfve Frölich, David, fann sig nödgad åter taga till ordet såsom dertill bestämdt uppmanad af Grefmr s— s—ROOORROOOOOROROROOOOROORRKRR ERROR ERE ERNER SS KE nt RE