Aftonbladet – 17 mars 1841, sida 3

jag priset derpå, hvartill han svarade: att jag gjort horom ätskilliga tjenster, hvarföre han ville lemna den såsom skänk åt min son; hvilket jag vägrade, utan att likväl för tillfället uppgöra denna småsak. Anledningen till denna hans välvilja bhemtar jag af den omständigheten, att jag fö lidet år i Martii mänad så bemedlade mellan en hans fordringsägare ech honom, att han slapp ur gäldstugan och kunde fortsätta sin bagerirörelse, samt att då Narwell, vid tvenne tillfällen han sedermera gjorde betydligare upphandlingar af spannemål, saknade tillräckliga penningar, jag på hans begäran, hos bekanta mot min borgen anskaffade honom det nödiga penningebeloppet, hvilket han alltid ordentligt återbetalte. Laga åtkomsten till de persedlar Narwell sålunda erbjudit mig, kunde jag så mycket mindre betvifla, som han med flit och arbetsambet syntes drifva sin bagerirörelse, så att hans brödförsäljning, enligt egen och hans bror uppgift, hvardagligen uppgålt till ett rätt betydligt belopp, och han dessutom då var känd för en redlig och oförvitlig man. Lika Jitet bör man kunna lägga mig till Jast, att Narwell till förvarande af sitt innehafda gods, mig alldeles ovetande, behagat occupera en af de gamla, olasta kistor, stående på en vind, hvilken är gemensam för hyresgästerna i gården, att der uppsätta saker och torka kläder. En af dem hade han sjelf med utanlås förseut. Fessa kistor ha så mycket mindre väckt min uppmärksamhet, som de, utgörande gamla inventarier, befunnos der vid mitt tillträde till egendomen. Till honom och hans tjenstepiga lemnades vindsnycklarna, när de begärdes, wtan allt misstroende. För mig, som högst sällan går dit, förblef det säledes alldeles obekant, att han missbrukat denna tillåtelse. Då jag en afton hemkom och fick kunskap om förhållandet, uppsändes följande morgon de hos mig qvarlemnade persedlar till Poliskammaren. Icke endast mig, utan äfven andra husvärdar, har ve derfarits det obehaget eller olyckan, att i sina hus inhysa personer, hvilka sedan blifvit för brott tilltalade och dömde. Sådant har händt och kan hända hvarje husvärd. Alia öfriga, hvarandra korsande rykten, hvilka elaka tungor utspridt om mig, rörande denna sak, äro helt och hållet diktade. Till styrkande af denna förklaring hänvisas till Kongl. Öfver-Ståthällare-embetets för Polisärender Protokoll, deri förhållandet är fullkomligt utredt. Jag hade ämnat uppskjuta med införandet i tidningen af ofvanstående, tills målet mot Narwell blifvit i sin heihet utageradt; men som dermed torde dröja, har jag ansett mig böra omformäla förhållandet till bvars och ens bedömande, under förmodan, att åtminstone hädanefter inga vidare tillägg och falska rykten komma i omlopp. Stockholm d. 43 Mars 1841. ZIEDNER. — — NY KNNNNINNNE——