Aftonbladet – 16 mars 1841, sida 2

Mången skall utan tvifvel blifva litet förumdrad öfver räsonnemangerna som grundlagt detta beslut. Visst är Europas ägande militär-organisation ett maktpåliggande skäl för att afslå ett kavalleri-regementes afsittning i vårt Småland, men kanske hade det också ej skadat att taga i betraktande, att denna provins aldrig varit tjenlig för hästafvelns befrämjande, och folket mindre fallet för hästskötsel än i många andra provinser. För öfrigt, om man i Europas slättländer anser kavalleriet böra upptaga en betydligare proportion till infanteriet, hvilket lärer menas med ordet harmoni mellan vapnen. Skola vi derföre äfven underhålla en lika harmoniv, fastän icke våra gränsor och högst få af våra inre lokaler, erbjuda tillfälle att begagna någon större kavalleri-styrka? Och vidare: om hela Europas kavalleri-formation visar, att man genom en mindre stam och konskriptions-system, kan lättare hålla ett talrikt och brukbart kavalleri, än genom indelnings-organisationen, skall detta icke blifva en anledning för oss, att ombilda vår kavalleri-Organisation? Vår Regering ser i Westgötha regementes afsittning år 4809, endast en verkan af olyckliga fälttåg,. Den som såg dessa fälttågs olyckliga ledning, kan deremot intyga, att denna alsittning, snarare var en följd af den då allmänna öfvertygelsen om kavalleriets öfverflödighet och svårigheten att begagna det. Westgötha regemente gjorde ingen annan nytta för rikets försvar, än att bestrida brefposter: en tjenstgöring, som upplöser all militär-trupp, och som så lätt för tillfället kan bestridas af mindre öfvadt manskap. Vill man blott i de redan gjorda reduktionerna af indelta kavalleriet, se en ökad inkomst åt statsverket, kan man väl komma till samma oriktiga slutföljd, som finnes i regeringsbeslutet i denna fråga; men ser man deri en befrielse för jordbruket från ett orimligt åliggande, att stå under militär-befälets ordres, att hålla hästar som icke få begagnas, att uppfylla öfverdrifna anspråk på utredningsoch sadelmunderings-kostnader, att genom olyckshändelser eller krigsförluster, se sin egendom knappast kunna bibehållas för ersättningar af förlorade hästar och effekter, m. m.; då torde saken få ett annat utseende. Om regeringen verkligen hyser en sådan ömhet för provinserna, att den för dess skull ogillar en lindring i gamla, för andra tider och behof inrättade tjenstskyldigheter eller skatter, som lända till fördel för nationens allmänna kassa; så står det ju henne fritt, att föreslå en rättelse deri, så att t. ex. vakans-afgifterna må få användas till orternas egna behof. Men ej synes detta böra hindra en för orten nyttig förändring i en felaktig militärorganisation. Det är slutligen alltför väl bekant, att hela frågan om afskrifningen för Skaraborgs läns undsättningar härrörde af sättet för deras utdelande, mera än från folkets armod; och att jordbruket försvagas genom minskning i hästantalet, af några tusende hästar, som icke få nyttjas vid plog eller harf, lärer vara svårt att förstå för menige man. Huru skulle folket vid Goda Hoppsudden och andra orter då bära sig åt, som förrätta plöjning och körslor med bara oxar, ja, som till och med kriga med oxkavalleri. Deras åkerbruk är likväl ganska försvarligt. Icke heller har jordbruket i Westergöthland på sednare tider försämrat sig. Hela beslutet synes grunda sig på misstag, som redan blifvit, såsom vi vilje minnas, fullständigt tillrättavisade i den skrift, som en del Westgötha rusthållare afgåfvo, då fråga var om regementets återuppsittande, och som öfvertygat en hvar om otjenligheten af att vidtaga en sådan åtgärd. Den verkligen . oväntade underrättelse, som den nu varande krigsministern, genom den Kgl. skrifvelsen, meddelar oss om sina Organisationsplaner, att nemligen vårt kavalleri, i händelse af krig, måste fördubblas, gör hela denna vägran till Rikets Ständers begäran ännu mera förvånande; ty det indelta kavalleriet kan visst icke bereda möjlighet till en sådan förökning. Imedlertid är det artigt att se, hvad man kan hafva att vänta under den nya krigsregimen. — —t—— Å.ÅHdo1— I tidningen Najaden finner man följande märkliga notis: Besynmnerligt nog tyckes beLeos dJaAan Am Kne PP I mm