Aftonbladet – 13 mars 1841, sida 2

BIULLIEE UTYCIICIUUGSC TARCISAGPCIHA HUNCS MITCU Har rot ord nätndt om en kreditor till Kabinettskassan, len så kallade St. Barthelemyfonden eller kolonialiepartementet. Grefve Frölich hadoisitt anförande frikallat Grefven från det obehagliga åliggande, att till besvavande upptaga åtskilligt af Hr Edenhjelms yttranie. Han bembär Grefve Frölich derför sin tacksägelse. Grefren hade från långliga tider tillbaka vant sig vid att med den största aktning omfatta den värda Tal. i och för dess obestridliga egenskaper inom den bana, som varit bans, men hans yttrande vid detta tillfälle hade tydligen ådagalagt, att Statsman och parlamentarisk man, icke är datsamn;a som att vara en redlig embetsman och en skicklig man inom sitt fack. Grefve Frlich hade på samma sätt i väsendtlig mån upptagit Grefye Horns yttrande. Hvad detta sttrande i afs. på des: reservation vidkommer, så hade det, såsom Tal. sjntes,innefaltat blotten amplifikation af Grefvens i reservationen yttrade åsigter. Han skulle med serdeles nöje omfattat tillfället atwt rå rätta sin mening i afseende på denna reservation genom Grefyens förklaring deröfvyer, men då sådant ej kunnat ega rum, då förklaringen icke i minsta mån rubbet den öfvertygelse Grefven fattat om reservationem, så fann han ingen anledning att på vund af detta sednare yttrande tillbakahålla något f hvad han i afseende på denna reservation ämnade i sitt skriftliga anförande yttra. Men Grefve Horn hade äfren här framställt en våda. Tal. medgaf, att bevisningen vid detta tillfälle med full rätt för talaren varit hemtad ex absurdo, men Grefven hade talat on möjligheten af en inkräktare som kunde komma at! göra sig till exekutor af de fordringsanspråk, som nu äro i fråga. Talaren förundrade sig verkligen häröfver, vå icke Grefven i StatsUtskottet tillvägabragt den utredning, som för detta tillfalle kunde ådagalägga hvem som är fordringsegare. Han kunde således icke göra dem ringaste applikation af Grefvens framställning om exekutor. Grefve Horn hade äfven yttrat, att frågan icke kunde afgöras på ett konstitutisnelt sätt. Härvid borde Tal. tro, alt ban möjligtvis misstagit sig: ty han kunde icke förstå hvad detta ville säga. Han trodde, att det icke är möjligt att afgöra frågan på ett inkonstitutionellt sätt. Han trodde att hvilket beslut det än må vara, byaruti Riksens Ständer komme att stanna, så måste det blifva konstitutionellt, emedan det konstitutionella består i Riksens Ständers rättighet att såsom lagstiftare hvilka äga att antingen beviija eller afslå medel, komma ett besluta i ämnet. Här hade visserligen af Grefve Horn blifvit nu under diskussionen framkastadt, att det är Zonungen som är gäldenären men på Statsmakternas vägnar. I anledning deraf vågade Grefven hemställa till honom, såsom en så gammal Riksdagsman på hvilken grundlagså3 det grundar sig, att Konungen, utan uppdrag af den andra Statsmakten kan vara säldenär på Stetsmakternas vägnar. Månne icke hela det konstitutionella statsskicket, månne icke 76 8. R. F. helt och hållet bestävimer den gräns och visar, att ett sådant förhållande är omöjligt, avt sjelfva skuldförbindelserna kunde ega naturen af att vara utgifne på Statsmakternas vägnar. Tal. ville äfven önska att han illa uppfattat, illa förstått detta Grefve Horns-yttrande. Men han beklagade, att han äfsen mot sin värde vän, Grefve Frölich måste göra en anmärkniog. Grefse F. hade yttrat att han cj ville sätta i fråga, att någon oppositionsanda möjligen kzunde komma att uppstå, utan att han och alla menniskor i Sverige skuliec obetingadt offra sista skärfven för ett krig som Konungen börjat. Tal. mäste reservera sig mot detta yttrande, emedan det oberingade i denna del måste oundgäagligen ankomma på beskaffenreten, ändamålet, föremålet af ett sådant crig och det slir dessutom icke in med en försvunnen tids erfarenhet. Mine Hrr sade Tel, jag tror icke alt Svenska folket år 48:9 med en sådan eniusiams som Grefven förutsätter nödvändigt böra uppkomma endast för Elotta krigets skull och dess päbörjande af Konungen, att Svenska folket vid den åå påbjudna krigsgärden och alla dermed sammanhang ägande var intaget af en sådan välvija, hvarföre jag mot detta yttrande måste reservera mig i dess allmänlighet taget. Talaren uppläste derefter ett shrifligt anförande, hvilket vi redan infört. Friherre R-5binder, Fr. W., hade svårt alt finna några nya skäl till ogillande och återremiss af Statsitskottets betänkande. Saken talade dessutow för sig sjelf, ety en skuld förefinnes, det är erkändt och sisadt, och denna skuld måste betalas,. nämligen för afäderneslandets ära, värdighet och anseenden. Utskottets motif syntes Tal. snarare hafva bordt föranleda Utskottet att tillstyrka än afstyrka bifall till Koogl. Maj:ts nådiga proposition. Då Utskottet remitterat frågan till Konstitutionsutskottet, för åtals anställande, ansåg Tal. skuldens betalning böra dera! stifra en följd. Emot Hr Grefve Frölich anmärkte Tal. att hans yttrande ef bifall till Utskottets betänkande stred 2mot Hr Grefvens yttrade ömhet för statens värdig het och afsky för skandaler: och vidare, samt med sfseende på Hr Grefyens erinran, eatt den tid egt sum i Sverge, då utländska pepningar blifvit der snvända, till vinnande af ett eiler annat ändamål; utt om svenska penningar blifvit i slikt ändamål använda i andra länder, så vore sednare bändelsen rida bättre, än den förra. Det var under frihetstiden, sade Tal., som utländska penningar blifvit i Sverge använde och häraf bad Tal, att man nu ville taga varning och med all kraft motverka sträfvandet till samma mål. Han frågade ock, om det ej vore bättre, att använda bankovinsten till ifrå: zavarande ändamål, än att, enligt Grefvens förslag skänka någon del deraf åt Hillska skolan. Slutsånd. Om några ledamöter i borg ndet. Frågan er aäringsfribeteas behandling vid nista riksdag. Frågan or iuderegiemeatet. Kaadidaterna till ta! man och sekreterare hondeståndet. Om inflytandet af realisatioaen på det blifrand banko-utskoltets personal. Om dechargefrågan och statsan slagen. Om oppositienen och riksdsgstaktik. Om riksgäldskon worets ställning id 1859 års slut och reserverad fond af e nillion riksdaler. Om Sveriges förbålandetill utrikes makte: Jm sjöförsvaret och hvad i dea förvaltningsgrenen förelupi HOm Sveriges fästningar. Om försvaret tilllands. Reflexionc om genera! Mö:lerbjelra och bars förordnande till krigspre sident. Reflexioner om lust:äger. Reflexioner rörande stats Fsekreterare Skogman ech hans ordförandeskap i kommers äkoilrgium. Takusgelser vid nästa riksisgsmannaval. — Ar dra hraäfreta fans t 200 taskilak nå landsmän aferarmnand