Aftonbladet – 13 mars 1841, sida 1

denna produktion, får det resultat, att hvarje arbetsför persons dagsverke knappt går till 42 sk. Uti Amerika går det till 4 Rdr 46 sk., uti England till 4 Rdr Bko; men här är nu icke stället att ingå i några statsekonomiska beräkningar. Då likvällandets välstånd anföres såsom skäl, att betala en skuld, hvarmed vi icke hafva att skaffa, så trorjag det icke vara alldeles ur vägen, att fästa uppmärksamheten derpå, huruvida här i verkligheten finne3 något välstånd. Vidare måste jag, ehuru mycket det smärtar mig, uppträda emot Hr Grefre Horn och hans argumentation emot mig. Hr Grefven har sagt, att jag missförstått Honom. Väl vore, om jag så gjort, men jag kan icke erkänna det. Jag har icke fattat Er Grefvens reservation, såsom har förklarat den; men jag har fattat, att Hr Grefven icke nog distingerat emellan statens värdighet och Konungens värdighet. Jag vet alltför väl, att stater finnas, der de ovilkorligen sammansmälta, der den stränga, monarkiska principen släpar med sig folkets värdighet, en han vill stiga uppför elier gå nerför. Ludvig den Fjortonde sade: aLtat cest mois. Hurudan var den engelska statens och hurudan hans egen värdighet, när efter Carl den Andres regering hans bror Jacob öfrertog styrelsen? Hurudan var derna statens värdighet, så länge den blindt följde alla de anspråk, som Carl den Andre till en del instigucrad af sina hofmän och sin efterträdande broder låtit parlamentet bevilja? Det var först sedan parlamentet under Jacebs regering fann, att det gått för långt, och ati det måste tänka på samhäl!ets och icke blott på Konungens värdighet; först då lades grunden till Foglands välstånd, stora värdighet, ära och kredit, som nation. Jag förklarar rent ut, i motsats med Hr Grefve Horn, som påstått att det är Statens skyldighet et uppehålla sin Regerings värdighet, att det är Regeringens egen skyldighet att upprätthålla sin värdighet. I ett konstitutionelt land är det representawonens skyldighet att kärna sin värdighet, oeh att upprätthålla densamma; men omöjligt är det för representationen att uppehålla Regeringens värdigket, om Regeringen icke sjelf vill det. Hr Grefre Horn har äfven sagt, att jag ingått på det personliga gebitet. Milt skriftliga yttrande är nu aflemnadt till pretokollet. Jag tror ej, att Hr Grefren deruti skall finna något, sem bänsyftår på att jag velat ingå på det personliga gebitet, eller gjort det. Bet är väl icke Hr Grefvens persenlighet han menat, utan Konungens; och jag får då förklara, att milt begrepp om konstitutionelt stränga grundsatser ligger just derati att icke vidröra Konungens personlighet. Här dessutom är endast siräga om penningar. Här behöfs icke talas om Könttungens förtjenster eller Konungens personlighet. De Herrar, som yttrat sig i sådan anda, täcktes ihågkomma, att de trädt den höga personligheten för nåra, genom den färg de vilja gitva åt saker. Hr Grefre Horn har framställt ett exempel på, buru vådligt det skullo vara, om man icke erkände en skyldighet, att, på sätt som han uppfattat dem, iakttaga Rikets värdighet. Hr Grefven bar nemligen frågat, huruvida, i händelse af ett inkonstitutionellt börjadt krig, Rikets Ständer skulle kunna undgå att betala krigsomkostnaderna. Det är en gammal sats, att exempel möjligtvis kunna itlustrera, men att de sällan bevisa någonting. I de fall likväl, der de kunna något bevisa, böra de dock hafva en viss riktighet, som jag fruktar att Hr Grefve Horns exempel saknar; ty jag vet icke hvad tt inkorstriutionelit börjadt krig, vill säga, då Konungen har makt att, utan Rikets Ständers hörande, börja kriget; såvida icke Hr Grefven förutsätter, att Rikets Ständer skulle vägra att betala de perningar, som fordrades för alt kunna fortsätta ett påbörjadt krig, i hvilket hänseende jag får förklara, att jag aldrig fruktar möjligheten numera af någon oppositions-anda eller af något begär att intränga på personlighetens område eller någon brist på devuemang till den grad, att man icke måste anse sig skyldig utgifra sista skärfven till fullföljd af ett utaf vår Konung börjadt krig. Uti det andra exemplet ligger också något, som icke qvadrerar med grundlagen; ty krigsgärd kommer icke i fråga under den af Talaren omnämnda form eller rättare behöfs icke, då dertill finnes ett kreditiv af 2,000,000 Rdr för Konungen att lyfta, sedan han börjat krig. Jag vet således icke, hvartill det skall tjena, att framleta namn. och ord, som under närvarande förhållanden icke äga någon egentlig betydelse till bevis för sin åsigt. Jag hemställer då till Hr Grefven sjelf och till Husets öfrige värda ledamöter, men synnerligast till dem, som instämt uti de för denne man yttrade bravoropen — deruti jag ofta fordom af själ och hjerta instämt — hvarthän det resounemang leder, som Hr Hrefve Horn nu sökt deducera? Leder det icke uppenbarligen dertill, att alla de garantier äro förgäfves, hvilka 4809 års lagstiftare velat uppställa mot en sådan förvaltning af Sverges finanser, hvarigenom Riket kunde försättas uti det beklagansvärda skick, hvaruti det befanns före 4809, och många gånger tillförene befunnits, genom dess Konungars slösaktighet? Man säger, att om skulden äfven i Sriktig form tillkommit, fordrar likväl Rikets värdighet att den betalas; men å andra sidan böra vi ihågkomma vår skyldighet att uppfatta den konstitutionella pligt, vi äga, att säga nej, när det behöfves, och ieke alltid ja. Dalmen, WiA. Fregr.: Hen hade anmält sig i anledning af den förklaring, sem Hr Ihre å Frib. Stjernelds vägnar uppläste. daJag bekänner uppriktigt, sade han, att min förvåning var ganska stor öfver beskaffenheten af denna förklaring. Jag bekänner tillika, att em en förklaring skulle gifvas, och den ej kunde gifvas bättre, så hade det varit mera tillfredsstäliande så väl för Ridderskapet och Adeln, sem troliger äfven för Frib. 8tjerneld sjelf, om det företedda läkarebetyget fått gälla såsom laga förfall, att icke svara. Jag kan likväl icke, lika med Grefve Frölich, föreställa mig, att, då Hr Ihre åtagit sig uppläsningen af Frih. Stjernelds förstar, grannlagenhetan hindrar, att ingå i en granskning deraf, heldst jag är öfvertygad, att Hr Ihre äffame. RR RNA Ti RR RR RR VA RR