Aftonbladet – 12 mars 1841, sida 1

BRBIKEKSDAGEN. Anförande i BorgareStändet den 8 Mars, af Hr C. F. Geyer, angående extra Statsregleringen. Då Rikets Ständer, genom en extra Statsreglering, nu skola disponera den betydliga summan af 6,296,566 Rur Banko, framställer sig för den, hvars ansvarsfulla åliggande det är att göra fördelningen af dessa, dels genom besparingar i Riksgälds-kontoret, dels genom Bankens r.ntevinst hopsamlade medel, den frågan, buru de rättast och ändamålsenligast böra användas. StatsUtskottet har i sitt betänkande Nr 435 besvarat denna fråga på ett säll, som i många känseenden kan anses tillfredsstäliande, då det gjort anslag för försvarsverket till lands och sjös, för lättade kommunikationer och andra allmänna arbeten; för undervisnings-verket, vetenskaperna och de sköna konsterna; för åtskilliga allmänna och enskilda föremål, och slutligen till fängelsebyggnader, lemnade stöd för hamn-anläggningar, utdikningar och vattenaftappningar m. m.: och då man å ena sidan erkänner det allmänt gagneliga i hvart och ett af dessa företag, att allt, som bidrager till landets försvar, är ett gemensamti åliggande, ati landets odling och kommunikationers befråmjande gifva rörelse och lif åt näringarne, arbetsförtjenst ät den behöfvande, och derigenom återbetala de derför gjorda uppoffringar, att vetenskap och konst är nationens gemensamma egendom, mällstocken på dess bildning, civilisationens skönaste blommor; au allt hvad man gör för en lidande mensklighet, medför sin egen belöning; — då man medgifver allt detta, så frågar man sig sjelf: återstår ännu något, som hos en fattig nation mera påkallar allmänna uppmärksamheten och ett allmänt deltagande? Och med handen på bjertat måste man svara, att nägot sådant finnes, och detta är: kaumeusättnins, lindring i pålagorna, isynnerhet i Bevillningen, tillkommen från tider af krig och olyckor, då Statens ordinarie inkomster befunnits otillräckliga och för att betäcka hvad man kallar stawsbrisi. Finnes för närvarande en sådan brist? Dertill måste man, om svaret är ärligt, säga Nej. Vi hafva ett öfverskott af sex millioner, som, fördeladt på 4 år eller till nästa Riksdag, gör en och en half million om året, nästan motsvarande den summa, som renom Bevillningen skall utgöras. Bör icke åtminstone någon del af denna, det allmännas egendom, i första rummet användas till det, som ligger denna allmänhet närmast, eller nedsällning i bevilningen? Jag är af denna tanka, och vågar vördsamt föreslå, att åtminstone en million Rdr reserveras åt Riksgäldskontoret, att med 230,000 Rdr om året utgå i 4 år och användas Hvad man kallar till betäckande af statsbrist eller nedsättning i Bevillningen, och isynnerhet i skyddsafgiften, som träffar alla lika, och tyngst den arbetande, tjenande klassen, hvilken man på sidovågar söker betunga genom kommunala afgifter, fullt motsvarande den lindring, Ständerna redan genom skyddsafgiftens nedsättande sökt bereda dem. Jag finner visserligen, att den anmärkning mot denna min hemställan kan göras, att den är en ny fräga och kommer för sent, och jag medgifver, att den bort göras vid återremissen af betänkandet Nr 354; men om det ej skedde i detta högtärade Stånd, så har tikväl BondeStåndet vid denna äterremiss (se betänkandet Nr 433, Litt. C, pag. 2) yttrat den mening, att hvad af Statens behållning icke för dess mening behöfdes, bland annat borde användas till nedsättning i skatterna, men hvarå Utskottet icke fåstat något afseende. Frågan är säledes hvarken till formen eller verkligheten ny, ty behofvet af en sådan nedsättning är den som längst och högljudast uttalat sig inom värt land. En annan anmärkning kan äfven göras, den nemligen: att om detta milt förslag skulle fästa högtärade Ståndets gynnsamma uppmårksambet, det numera svårligen kunde realiseras, då nästan alla tillgångar voro disponerade, alla sumror bestämda, och hinder isynnerhet möta i de lokal-intressen, som tala för serskilda provinser eller serskilda företag, och befara någon rubbning i hvad som Utskottet föreslagit; — äfven jag räknar käribland flera, som intressera mig, men det angelägna mäste vika för det angelägnare, och då jag i detta fall vädjar till högtårade Ståndets rättskänsla — tror jag mig icke misstaga mig. Afven de enskilda, hoppas jag, kunna blifva belåtna med nedsättning i något eller några af de rundeliga anslagen. Rikets Ständer hafva förut vid denna Riksdag beslutat, att till Bankens och realisationens betryggande reservera 4 million Rdr, och jag önskar, på sält jag förut haft äran omnämna, att äfven 1,009,000 Rår reserveras för det andra af Ständernas Verk, nemiigen Riksgälds-kontoret, till betryggande af en ipnan realisation, den, som ligger i den allmänna belåtenheten, och inför den opinion, som uppmärksamt följer, men strängt och rättvist bedömer representationens förhandlingar, och som icke kan försonas med den föreställning, att de af de skattdragande utpressade öfverskott, äfvensom Bankens besparade medel, ensamt tillkommit för att bortskänkas.