— En reform inom Gardesregementerna lärer, följd af inskränkningen i statsanslaget till dem, vara i fråga, hvilken synes ganska ändamålsenlig. Enligt hvad vi derom hört, skulle nummerstyrkan af manskapet bibehållas, men ställas på tre bataljoner i stället för nu fyra, samt under ett regementschefskap i stället för två, hvarigenom en del af befälet, jemte det ena regementets musikkorps kunde indragas. I sammanhang härmed omtalas såsom tillämnadt, att General-löjtnanten Frih. Lovisin skulle komma att emottaga Chefskapet öfver fjerde Militärdistriktet, som H. K. H. Kronprinsen nu innehar, Generalmajoren Friherre Sixten Sparre blifva hans efterträdare, Grefve Mauritz Lewenhaupt blifva Chef för det sammanslagna Gardet, och Hr Öfverste Stellan Mörner Chef för Lifbeväringen, samt tvänne af de äldre majorerne erhålla sin lön på indragningsstat. Af de trenne bataljonerne skulle den ena förändras tiil Grenadierskorps, 0. 3. Vv. — Af anföranden i frågan om den s. k. Kabinettskassans skuld, meddela viidag Hr Munck af Rosenschölds N.R. Sammanhanget af detta anförande gick för de flesta förloradt vid det muntliga föredraget, och excellensernas blad har hastat att anmäla det som en bagatell eller ett tokeri: men då man genomläser det, lärer man svårligen kunna undertrycka det omdöme, att det i hufvudsakens behandling täflar om främsta rummet med allt hvad i denna fråga blifvit på ena eller andra sidan andraget. Hr Rosenschöld håller sig väl inom de tvenne frågorne, först huruvida Riket är juridiskt förpligtadt att erkänna de skulder Kabinettets styresmän giort, och derefefter samt sedan han anmärkt, att Konungen kan icke göra lån eller rike! med gäld belasta, huruvida i brist af en sådan förpligtelse det ändock vore med Rikets sannskyldiga nytta förenligt att betala dessa skulder. Båda frågorne synes han hafva på ett tillfredsställande sätt besvarat, EE RAN