Aftonbladet – 6 mars 1841, sida 4

dalens, Ingenting visar mera den lägre Ryssens antipati mol krigstjensten, än de hjertskakande uppträden ulskrifningarna framvisa. Soldatui weiberubn, ade vilja uttaga soldater, är alltid ett skräckord, hvilket sätter halfva Ryssland i ångest och sorg. Om en sådan utskrifning för Armeen blir af nöden, så utkommer en ukas derom, som publiceras i hela riket, om också ulskrifningen blott gäller ena hälften: ty alla rikets guvernementer äro delade i två hälfter, af hvilka rekryteringen omvexlande träffar än den ena, än den andra. Understundom sker dock en utskrifning öfver hela riket. Här oeh der undantagas några provinser som lidit af hungersnöd, epidemi eller aågon dylik större olycka, såmedelst att man antingen uppskjuter rekryteringen till annat tillfälle eller helt och hållet går förbi den provinsen. Rekryteringen trycker lika mycket bönderoe, hvilka gerna se alt de få stanna hemma, som adeln, hvilken icke gerna gör sig af med sina arbetare. Derföre inflyta också merändels uti utskrifnings Ukaserna någre rättfärdigande ord i afseende på de orsaker, som göra den nya utskrifningen nödvändig. Det kaukasiska kriget har medtagit många soldater, eller luckorna, som turkiska kriget och de detta krig efterföljande sjukdomar lemnat, äro ännu icke fylldan. 0. s. v. En liten egenhet är att antalet af rekryterna som utskrifvas icke upptages efter 400 och 4600, utan efter 500:detal. Sålunda heter det vanligen två själar på hvar 500 man; men understundom äfven tre, fyra, till och med sex. Dessa tal äro alltid en skräck för Pameschtschiks (godsegare) för hvilka aarbetarnep, csjälarne utgöra den egentliga egendomen. Det gifves godsägare, som med en utskrifning af ex procent måste ställa 4 å 300 ja ända till 4000 själar, och Demidoff, Scheremetieff m. fl. hafva hela regementer af sitt eget folk bland ryska armetn. Då en uttagen soldat för sin herre är för alltid förlorad, emedan han såsom soldat utgör statens egendom, och efter slutad tjenstgöring begåfvas med den ofta leftersträfvade friheten från alit slags lifegenskap, åså är det naturligt, att de stora rekryteringarne laf dem betraktas med missnöje. : I Då ukasen, som bestämmer soldaternas antal loch utskrifningsdagen ankommer, inställa sig löfverofficerarne i guvernementsstäderne. Godsegarne, statsmenigheterna, de judiska församlingarna, handtverksskråna, siguenarkommunerna, prestkollegierne, med ett ord alla kommuner och stånd, hvilka hafva att ställa rekryter, (adeln är ensamt derifrån undantagen) måste då aflemna de nya soldaterna i denna utomordentliga militärkommitions byrå, och dertill ännu några öfver det bestämda antalet, emedan åtskillige skjuke och oduglige kunna befinna sig deribland. (Slutet följer.) I) Uti de tyska provinserna äfven litteratörer, prester, advokater, m. fl.; men i de ryska endast de, hvilka genom studier eller tjenst blifvit adlige vederlikar. Icke ens den högsta presteeliga värdigheten förskaffar adelsrang. M—fiR I — Sultanens stjerntydare. Den Turkiska tidningen Takwimi Wakaji för den 12 Januari inneIhåller följande: Sedan Hans Höghets förste stjerntyIdare, Hassni Efendis lefnadsstjerna helt hastigt nedIgått, var det nödigt besätta hans plats med en anfnan; och alldenstund hittills varande andre stjerntyidaren och predikanten i Beiterbeis moske, SandalHah Effendi, var denna vetenskap fullkomligt vuxen, så har Hans Höghet behagat, jemte värdigheten af fen amuderris af Konstantiinopel, på honom tillika öfverflytta öfverastrologs-embetet. På Riksdagen har i dag i ett par Stånd förevarit frågan om sockenstämmors och kommunalstyrelsers organisation. Denna diskussion företräddes dock hos Ridd. och Adeln af en nära tre timmars dispyt och votering angående en propositien al Hr von Hartmansdorff, att Ståndet måtte besluta att under det åsterstående af Riksdagen alltid föreiaga främst de mål, som angå statsreglering och beskattning. Många bestridde dock detta grundlagsvidriga förslag, till och med Presidenten Friherre Cederström, och Grefve Frölich använde derpå samma uttryck. som Berlinarne nyligen på theatern användt mot Ministern IHassenpflug: Wir wollen ihn nicht baben, nemligen, tillade Hr Grefven, cke Hr von Hartmansdorff sjelf, utan motionen. Detta gaf Hr Rosenblad anledning att fortsätta på Tyska och yttrade om sig och sina vänner: — wir wollen sie haben, die Hartmansdorffsehe motion, — hvarjemte Hr Rosenblad angående det åberopade uppträdet i Berlin, ville underrätta Grefven, att det icke egt frum, ja icke ens kunnat ega rum. Hr IL. Hjerta Ihemställde, om ej de, som ville hafva motionen bifallen, kunde få sin voteringsproposition uppsalt på Tyska, ech de, som ej ville hafva den deremot få sin propositien på ren Svenska. Han Hyckönskade ock Hr Rosenblad och alla dem, som, lika med honom, kunde, vid alla underrättelser om opinionsyttringar mot hatade ministrar, följa exemplet af den, som siicker hufvudet i busken, för att sedan kunna säga, att ingenting passerat. Slutligen tappade Hr Hartmansdorff med 60 röster mot 40. Derefter kom ffrågan om kommunalstyrelse. — Borgareståndet förehade i dag betänkandet om folkskolorna, hvilket föredrogs och diskutefrades punktvis. Hrr Halling, Wern, Lagergren, OL oe tr mm rn 4 KLAh; vara da