Kabinettskassan. På begäran från Statstidningens Redaktion följer med dagens nummer af Aftonbladet, bihanget till nämnde tidning för Statstidningens Onsdagsnummer, innehållande Herr von Hartmansdorffs anförande i frågan om kabinettskassans brist. Vi stanna i förbindelse hos Hr v. Hartmansdorff eller Statstidningens redaktion, vi vete ej hvilkendera, för det vi härigenom sättas i tillfälle bespara det utrymme i eget blad, som älven en något fullständig resume af detta vidlyftiga anförande skulle upptaga; men vi hafva vid närmare genomläsning af den tryckta bilagan icke kunnat annat än finna bekräftadt det omdöme, som derom yttrades genast efter uppläsningen på Riddarhuset. Med alit skyldigt afseende på den omständigheten, att den som har en mycket sjuk sak att försvara, måste begagna sig af de skäl, som stå till buds, om de äfven äro klena, kunna vi nemligen icke annat än upprepa vår förundran, att man kunnat gå så långt i detta fall, som Hr von Hartmansdorff, och att den värde ledamoten ansett ens poliliskt, vare sig för sakens framgång, eller för sig sjelf, att stödja sitt försvar på så pålagligen främmande skäl och till och med oriktiga uppgifter, som der förekomma. Vi skole, när samtliga diskussionerna hunnit blifva refererade, företaga en revy deröfver i ett sammanhang, och vilje således nu blott i förbigående fästa uppmärksamheten på sådana orimligheter i Hr v. H:s anförande som dessa: att Ständerna redan skulle hafva qvasi erkänt skulden derföre, att Konstitutions-Utskottet remitterat till Riksrätt frågan om det grundlagsstridiga i de s. k, Filenska obligationerna, ehuru hvarken Konst. Utsk. eller Riksrätten bar: att göra med den frågan, huruvida Ständerna vilja betala; eller ock att ett sådant erkännande skulle tagits på hand derigenom, att StatsUtskottet i sitt betänkande om ordinarie Statsregleringen, der det högre anslaget till ministerstaten afstyrktes, tillagt, att intet hinder mötte att, der så nödigt pröfvades, taga i betraktande frågan om ett extra anslag för Kabinettl-kassan vid en blifvande extra Statsreglering. Man kan sviårligen tänka sig en mera påtagligt förvriden grundsats än den, att ett sådant halft ord om betraktande af frågan skulle vara detsamma som erkännandet af förbindelsen att betala, eller att ett yttrande af StatsUtskottet i detta fall, äfven om det varit mera bestämdt för betalningen, skulle ega någon förbindande kraft för Ständerna. Det är verkligen svårt att föreställa sig, det en man med Hr Hartmansdorffs kännedom af grundlagen, kan resonnera så af begrepps-förvexling: och hvad skall man då kalla en sådan argumentation, annat än advokatyr?, HO Ett musikaliskt nöje, som säkerligen skall af en stor publik besökas, är den af Hr Nagel till