Aftonbladet – 5 mars 1841, sida 1

detta högeligen och yrkade, att då Kammaren häröfver nedsatt en kommission, borde hen äfven företaga frågan till pröfning. Häri instämde också Hr Odilon Barrot, ehbwu He Remilly sjelf uppträdde i tribunen, och förklarade, att han icke kunde erkänna kommissionens stympade och modificerade förslag såsom sitt, samt att han i jallmänhet ansåg tiden icke tjenlig för sakens disI kuterande. Kammaren företog nu omröstning. I Tvenne sådane genom uppstivande och stillasitI tande lemnade intet bestämdt resultat; så att man miste skrida till hemlig votering. Genom denna blef frågans företagande förkastadt med 478 röster mot 460. Oppositionstidningarne anse allmänt detta resultat såsom ett ministrarnes nederlag, isynnerhet när man erinrar sig huru många ledamöter, såsom sjelive embetsmän, voro intresserade i saken, och att majoriteten icke destomindre blef så ytterst svag, ehuru motionären sjelf yrkade ämnets nedläggande för denna gång. Detta bådar ingenting godt för ministeren och är ett elakt förebud för den stundande kampen om de hemliga fonderna. Till denna rusta sig partierna å ömse sidor. Den skulle börja den 25 Februari. Marskalk Souit har nu tillkännagifvit för budgettskommissionen, att 4842 års budgett skall nedsättas med 23 millioner, och att armeens effektiva styrka skulle minskas med 60,000 man. Allt tyckes sålunda arta sig till fred. Imedlertid underhållas ännu här och der de oroande ryktena. Sålunda anför Courr. Fr. ett samtal, som skall hafva förefallit mellan Grefve Pahlen och Hr Guizot. Den sednare skall hafva yttrat: Er regering måste göra någonting för oss; om hon fordrar för mycket, störtar hon oss. Betänk hvad följder vår afgång skulle hafva för verldens fred,. Härtill skall Hr Pablen hafva svarat: Det är oss omöjligt att undanrödja alla de svårigheter, som Ni kan möta, och, upprikligt taladt, i fail vi vore i föriägenhet, skulle väl Frankrike komma oss till bjelp?, Tidningen försäkrar, att dess berättelse är fullkomligt tillförlitlig, och om så är, skulle det så mycket omtalade närmandet mellan Frankrike och Ryssland ännu icke hafva hunnit serdeles långt. SPANIEN. I Madrid äro väl Cortes-valen slutade, men resultatet ännu icke kändt. Från flera provinser inberälta likväl autoriteterna, att valen derslädes föregått med den största ordning och lugn, och man anser som temligen säkert, att mängden af Cortes-ledamöterne skola bli liberale, men att det ulira-liberala partiet likväl ej szall vinna majoriteten. Ehuru mycken vigt ofvannämnda angelägenhet kan hafva, är likväl uppmärksamheten i hufvudstaden för närvarande upptagen af ett annat föremål, nemligen den stora revy, som Espartero om några dagar skall hålla öfver nationalgardet och linietrupperna. Af dessa sammandragas allt flera i och omkring Madrid, och om än deras antal just icke skulic stiga till 40,009, såsom det berättats, är det likväl ganska stort. Man tror, att soldaterne vid detta tillfälle skola yttra den önskan, att Espartero måtte utropas till ensam resent. Alminstone är man öfvertygad om, att någonting utomordentligt dermed åsyftas, så myekot mer som Here generaler, kände som anhängare al Christinas regentskap, inträffat i Madrid. SCH W EITZ. Sedan fem kantoner nu begärt sammankallandet af en extra landt-dag, så har en sådan af federalstyreisen blifvit utskrifven till den 43 i denna månad. I KRAKAU. De Österrikiska trupper, som hittills hållit denna så kallade fria stad besatt, hafva nu ändtligen utrymt densamma, och afmareherat derifrån d. 20 Febr. ORIENTEN. En extra-bilaga till Turkiska statstidningen af den 3 Febr. innehåller en artikel, som tillkännagifver den slutliga regleringen af Egyptiska frågan, och att Storherrn af öfversvinnerlig nåd och barmhertighet samtyckt, att förläna åt Mehemed Ali och hans efterkommande ärfuig ståthållare-värdighet öfver Egypten. Vid denna förläning kommer dock att fästas vissa vilkor, hvilka naturligtvis åsyfta att hålla Mehemed Al någorlunda inom skrankorna; men ännu hade ingenting officiellt emanerat om beskaffenheten af dessa vilkor. Mehemed Ali fortsatte sina rustningar, såsom man förmodade, för alt icke nödgas, utan all underhandling eller jemkning, låta sig behaga hvad man i Konstantinopel kunde finna för godt att föreskrifva i detta hänseende, Ibrahim Pascha bade med 44,000 man af Syriska armåen ankommit till Gasa. Hans trupper hade icke blifvit oroade under återtåget, hvarken af befolkningen 1 Syrien eller af de Turkhiska trupperna. Både Turkiske ståthållaren öfver Syrien och befälhafvaren öfver Turkiska militär-styrkan, general Jochmus, hade utfärdat befallningar, xtt Egyptiska armeen skulle obehindradt få utföra sin reträll till Egypten. Soljman Pascha, som med 24,000 man och 230 kanoner lemnade Damaskus ett par dagar före Ibrahim, hade välbehållen med sin arme amkommit till Suczska näset. När amiral Walker (Yawer Pascha) i Alexaudria emottog Turkiska flottan, begärde han att äfven återfå den krigskassa, som Capudan Pascha hade med sig, då han öfverlemnade flottan åt Mehemed Ali. Walker fick till svar, alt inga pengar funnos i vice-konungens kassa.