s Hell, ICke en gamg nagon Hay eller ens vik, så är likväl en fråga: hvar någon sådan på denna kust varit till finnandes? Vid den första ytliga anblicken tyckes väl en dylik finnas vid Dniepers och DPniesters mynningar, hvilka, såsom djupa inskärningar i det fasta landet af Pohlen och Ryssland, synas erbjuda vilkoren af en beqväm stapelort, men vid ett närmare skärskådande försvinner denna fördel. Inloppet i Dniepern erfordrar för det första andra vindar än på den stora vägen från Traciska bosforen och mindre Åsien, samt är för öfrigt igengrundadt genom sandbankar; i Dniester åter inkommer man genom tvenne öppningar af obetydligt djup i Liman, och dennes utlopp är likaledes tillspärradt genom en sandbank, som måste undvikas mer delst en anlagd sidokanal. Båda strömmarne hafva det gemensamt, att befolkningen på deras stränder synes vara utan anlag elier böjelse för sjöfarlen; Dniester-Limans Kajuks utan styre äro äonu uslare fiskarebåtar än Dnieperns Baidaks med deras kolossala styren;j de öfriga Dniesterfartygen äro färjor elier pråmar utan segel och Chersons kustfarare hafva ett nästan fabelaktigt rykte som usle sjömän. De ofta öfversvämmade Plawnas eller dalarne med der2s ofantliga hvasskogar, tyckas snarare hafva bestämt detta kärrland till en hembyggd för vargar, Ormar och otaliga foglar än för menniskor. Här var således icke mycket att göra, och de äldre der liggande städerna Ovidiopols, Akjermans och Chersons ringhet, bevisar således bäst det lyckiiga valet af Odessas läge. Ryssarne hafva blott obetydligt bidragit till dess befolkning och förkofran. Hvad de ditföra, kommer mäst på axeln och Tschumakerne förtjena årligen derpå fyra millioner Rubel, men de anseddaste handelshusen i staden, Cortazzi, Rodokanaki, Stiegliz och Ralle m. fl. äro Greker, Jtalienare och Tyskar, de 800 fartyg, som härifrån befraktas, äro till hälften Italienska, seglande under Osterikiska och Sardinska flaggor; af den andra hälften äro knapt 40 till 30 Ryska eller snarare Grekiska Staden bär stämpeln af en brokig blandning af nationaliteter, hvaribland den Ryska schateringen kanhända icke ens är den starkaste. På gatorna träffar man en verklig Europeisk polyIglott jemte ett icke obetydligt tillskott af ÅAsiatiska mönster. Ryska språket, behörigen späekadt med utländska fraser, så att man t. ex hör en Tschumak icke sällan på en gång nyttja skymforden: ecco, skälm, canaille, är bjelpspråket vid beröringen med de lägre klasserna; Italienskan är tungomålet på börsen och inom det högre köpmansståndet samt Fransyskan den förnäma verldens, isynnerhet den talrika här bosatta Polska adelns. De mingfaldiga industrigrenarne äro ännu temligen fördelda efier mnationella kategorier. De stora värdshusen, der den resande likväl ej må vänta något annat är rum med sängställen och måhända madrasser, men der han sjelf måste söria för sängkläder och uppassning, och hvilkas innehafvare icke äro några kunniga värdar, utan köpmän, afskedade officerare, kapitalister, som hvarken hålla kypare eller uppassare, utan blott en faktor eller skaffare, och utarrenderat mathållvingen åt traktörer — dessa värdshus erinra om Galizien och Polskt ursprung. Bland sjelfva traktörerne finnas många landsmanskap: de bäste äro Franska eller Halienska viktualiehandlare; lägre i rang stå de Tyska, Grekiska, Ryska och Pulgariska värdshusen. I thekittelns behandling äro storryssarne mästare. De dela med Grekerne fiskhandeln och med lill-ryssarne slagtareyrket. En hufvudartikel i detta yrke utgör fläsket, som, insaltadt, ingnidet med lök och beströdt med kummin, inpackadt i oxmagar, hittransporteras från Podolien och Ukrän, samt uteslulaude är förbehållet lill-ryssarne, bvilka allena hafva smak derför. Framför de jemförelsevis aplitligat anordnade slagtarbodarne ser man ofta ekipager stanna och herrar och damer, isynnerhet Greker, göra inköp af sitt bebof; et skålpund godt oxkölt kostar bär en groschen och till och med ännu mindre. Lika billiga äro priserna på fisktorget, der man ser vagn vid vagum lastad med Dnicster-kräftor och tunna vid tunna med insaltad makrill från Pontus — Skumbria — och alla dessa vattnets läckerheter, hvilka äfven kunna fägna den fattiges bord. Man bade hitloekat några fiskare från Malta, men hvilka för det mesta återvändt dit, emedan de dels icke trifdes i det främmande landet, cch dels vida öf verträffades al Ryssarne i konsten att bereda kaviar. På brödbakning hafva tre nationer lagt sig: Tyskarne på det fina hvetibiödets, Grekerne på beredningen af Bulki, ett slags syradt. rågbröd, under det Italienarne inrättat fabriker för skorpor och makaroni, hvaraf de afsätta icke obetydligt i det inre af landet. Viktualietorget förses af Tyska och Bulgariska bönder; der ser man ofantliga förråder af gurkor, meloner, arbuser, paradis-äpplen, rettikor och framför allt lök, som, hackad och stekt i fiott, är en Rysk favoriträtt. Grekerne hålla en egen bazar, der de uppslå tält, i hvilka men ständigt finner färska grönsaker och frukt från Byzanzs trädgårdar, och i jordvåningen i husen på gatans ena sida ser man bodar med Icevantiska frukter, kryddor, droguer, sockerbakelser, Italienska nötter, Johannisbröd och andra läckerheter, hVarefter Ryssarne äro snåla som barn, och i husen midt emot höst elavanta tAhkhalohadar. BHVaIl ee :