Det är märkvärdigt nog att, sedan de goda tidningarne bär jemrat sig öfver Aftonbladets partiskhet — som fir Fältprosten Kjellenberg kallar det — emedan detta blad gjort för litet oväsende af det bekanta uppträdet i Hamburg, då en hop okynniga störde nykterhetsföreningens sammankomst oeh sjöngo: Sie sollen ihn nicht haben, den Mässigkeitsverein,; så kommer nu efteråt en Hamburgerkorrespondent i Leipziger Allgemeine Zeitung och klagar öfver, att Aftonbladet gjort allt för mycket oväsen af berörde uppträde. Den artikel, hvari detta sker, innehåller icke blott flera rättelser af öfverdrifterna i de andra Tyska tidningarnes berättelse om det förskräckliga upproret, utan ock åtskilliga notiser, hvaraf man finner, att en betydlig skilnad existerar i den procedyr Hamburgs borgaregarde och de Svenska hästgardisterna eller så kallade rikets herrar,, iakttaga vid renkontern med samhällets obeväpnade barn. Sednaste numret af Aftonbladets, säger den Hamburgske korrespordenten, innehåller en berättelse om det af nykterhetsföreningens sammankomst i Hamburg föranledda tumult och säger: folket ville dricka och ville icke låta störa sig af de nyktra). Aftonbladets tvifvel derom huruvida borzargardet begagnat sina vapen, kunna vi fullkomligt häfva. Den bullrande hopen, som i sin förargelse öfver nykterheten, hvilken skulle påtrugas den, gick längre än tillbörligt, stillades och skingrades utan svårighet och utan våld. Borgare äro i allmänhet icke böjda för att, likasom polisbetjening, bruka våld och vapen mot borgare, och voro det vid ifrågavarande bändelse så mycket mindre, som äfven från borgaregardets leder den bekanta lösen hördes: Wir wollen ibn nicht habenm... Borgaregardet gjorde sin skyldighet utan all animositet mot tuä multuanterne, som för det mesta blott ville roa sig litet, och snart togo reson,. Mot le Constitutionels i Paris uppgifter anför korrespondenten bland anmat: Vi hafva blott åtta bataljoner borgargarde, hvilka väl kanske voro under vapen, men icke bandlade aktift; några få kompagnier voro tillräcklige att återställa ordningen. Vi hafva ingen hanseatgeneral, som kunde blifva sårad, bataljen gaf inga sårade alls — och le Constitutionels korrespondent lärer varit den ende, som hörde stenar hvina. Man utöfvade sitt ofog blott mot gamla stolar, bord och bänkar. Borgargardet är en inrättning, öfver hvilken Hamburg med rätta är stolt, och är en förträfflig anstalt. Blott detta, icke militären, som förblifver stilla i sina kaserner, tjenstgör vid upplopp, eldsvådor och dylikt, hvarvid det genom lugn och saktmod uträttar långt mer än det dundrande och huggande gensdarmeriet i andra, öfver sin civilisation stolta, stater och städer. ) Öfversättningen är ej rätt god, se Aftonbladet den 29 Januari. ———— ll !