Aftonbladet – 2 mars 1841, sida 1

stäldt med den framgång, att Kab.-kassans deficit sedan 4336 års slut ansenligen förminskats och vidare kunnat beräknas att inom nägra få är vara försvunnet, derest Kassan oafkortadt fått åtnjuta samma anslag som förut till Minister-statene utgått; en förmodan, hvilken Utrikes departementets handi hafvare trott sig med billigt anspråk kunnat hysa. I Sådant är, mine Herrar, verkliga förhållandet med Kab,-kassans brist; sådana de omständigheter, som böra tagas i betraktande vid pröfningen, huruvida denna brist skall af Rikets Ständer såsom en Rikets jangelagenhet behandlas. I fråga om grundlagsenligt bedömande och med hänsigt till den konstitutionella ansvarigheten, är det af vigt att tillse, i hvad form Kabinetts-kassans balans sig visar, samt ait skilja I emellan olika slags förbindelser; och det bör i såi dant afseende vara tillfredsställande att finna, det någon lag-öfverträdelse icke ägt rum, medelst Kabii netts-kassans eller Statens direkta skuldsättande genom lån; men då i allt fall bristen tillkommit geinom felande tillgång till nödiga ansedda utgifter; då 4? medel, hvarigewom densamma hitintills kunnat betäckas, jemvaäl varit ansedda erforderliga för de utrikes ärendernas behöriga vårdande, och sålunda utgöra ett lemnadt förskott till Departementets behof; då den omständighet, att förlägenheten biifvit tills vidare afhulpen, utan åsidosättande af Grundlagens bud, snarare torde påkalla ett bebjertande än anses tala deremot; och aå den högre rättslära, som bör bestämma förbindelserna i Statens offentliga lif och förhållanden, bjuder samma helgd åt det moraliskt nödvändiga och värdiga, som ät den juridiska ansvarighetens kraf; så har det, i fråga om och på hvad Tsält Kab.-kassans brist nu skulle komma att af Rikets Ständer fyllas, synts mig göra enahanda, antingen samma brist bestode i foreskrifna lån till främmande penningeägare, eller om den, såsom fallet är, motsvarades af försträckningar af en beskaffenhet, som Hr Frih. Stjerneld i sin förklaring uppgifvit. Handlande utur derna synpunkt, ansåg jag, då StatsUtskottet uti skrifvelse den 3 sistl. Jan. framställde begäran em nödiga upplysningar angående Kab.-kassans tillstånd, det vara för ändamålet tillfyl!est att, medelst ett sammandrag af Kabinettets räkenskaper för den tidrymd, hvarunder bristen egentligen yppats, tilivuxit och slutligen nu åter förminskats, framlägga en tablå år för år al Kassans inkomster och utzifter under hvarje serskild titel, samt att dervid foga ett summariskt sammandrag, utvisande ställningen vid 4840 ärs slut, och huru myeket då återstod af de uti räkenskaperna specificerade balancer från föregäende år; hvaremot jag, som uli min jemte dessa räkenskaper till StatsUtskottet aflåtne skrifvelse af den 41 Januari, antydde beredvillighet att hålla Utskottet tillhanda de ytteriigare underrättelser, Utsk. kunde finna angeläget att inhemta, i öfrigt ansåg ej erforderligt eller för tillfället ar nöden att, utöfver innehållet af de meddelade räkenskaperna, afgifva en serskild detaljerad redogörelse angående Kab.-kassans mer eller mindre direkta förhållande till låne-transaktioner, hvilkas tillvaro och sammanhang med kassans deficit af räkenskaperna sig visade, heist detta förhållande, dels redan var i annan väg oflicielt kunnigt, säsom hvad angick FiIcenska lånet, deis kunde närmare upplysas, i händelse vederbörande pröfvade sådant nödigt och det äskado. — Imedlertid har härigenom inträffat, att StatsUtskottet, på sätt dess betänkande Nr 427 utmärker, synes hafva ansett de uti räkenskaps-sammandragen omförmälde lin omedelbarligen tillhöra Kabinetts-kassan eller vara af henne upptagna; och då den anmärkning blifvit gjord, att detta missförstånd, om det verkligen ägt rum, skulle vara föranledt af den form, hvaruti de till StatsUtskottet från Kabinettet meddelade upplysningar blifvit afgifna, torde en förklaring häruatinnan böra lemnas. De räkenskaper, som blifvit statsUtsk. delgifne, äro saminandrag af Kabinetts-hufvudräkningar för hvarje är; men dessa sednare äter, såsom endast ämnade till upplysning inom Kabinettet, angående beloppet af anslagne och utgifne medel, för underånig redovisnings afläggande inför Kongl. Maj:t, samt upprättande under den naturliga förutsättning, att något vidsträcktare bruk deraf icke skulle äga rum, hafva derföre och endast blifvit förde såsom ett fortlöpande kassakonto för inkomstoch utgiftsposterne, utan en sådan närmare specilication och öfver öring af olika titlar, som eljest vid: ew annorlunda urdnadt bokhäsleri skolat iakttagas. Detta förbållande har, hvad särskildt angär nu ifrågavarande, af KolonialDepartementet will IKabineuskassans undsättning upptagne, län föranledt dertill, att Kaobinettet, som genast fått emottaga de upplätne medlen och sedermera jemväl gvdtgjort beloppet af de årliga ränteoch kapitalafbetalningarne, uti sina råkenshaper icke bokfört KolonialDepartementet, såsom det, af hvilket omförmälde förskotter blifvit Kabinettskassan lemnade, utan antecknat samma förskotter jemte liqviderna deraf å de ursprunglige långifvarnes namn, ehuru i sjelfva verket Kabinettskassan, som icke stått i någon affårsgemenskap med desse långifvare , endast haft att skaffa med KolonialDepartementet samt derifrån be. kommit och dit inbetalt de medel, som sålunda blifvit omsatte; hvarefter KolonialDepartementet för dens räkning besörjt transaktionerne med längifvarne. Det medgifves visserligen, att allt detta härrörer af en oegentlighet uti Kabinettskassans bokföringssätt. Men denna oegentlighet, hvilken härleder sin tillvaro från en längre tidsföljd, och uti ofvan uppgifne omständigheter äger en naturlig förklaringsgrund, har förefunnits uti de äldre hufvudräkningarne och sålunda ej heller kunnat undvikas uti de deraf nu gjorde sammandrag. -— Vid ett sådant förhållande tror jag mig hafva förklarat, af hvad orsak de räkenskaper jag meddelat icke kunnat vara till innehållet utförligare, än de beinnas. Skulle man likväl vilja finna, att de afgilna upplysningarne saknat nödig fuliståndighet i så måtto, att jag bordt, jemte räkenskapernas öfverlemnande, meddela närmare underrättelser, angående beskaflfenheten af Kabincettskassans delaktighet i de oftanämnde låneförhandlingarne, så nödgas jag, till bemötande at en så beskaffad anmärkning, åberopa hvad jag nyss yttrat, derom att, enär bristen varit Lill beloppet konstaterad och den funnits hafva tillkommit i och för UtrikesDepartementets bebof, har det synts i anSlug fråsan icka vara af NäågoN al