Aftonbladet – 2 mars 1841, sida 1

ringaste skäl dertill förefanns, ställdes under aktion, och merändels bleffo fällda af domstolarne; det motstånd,som de konservative journaierne gjorde. var alltför obetydande, skadade de beståndande förhållanderne och regeringen mera, än det gagnade Men nu hafva upplysta och kloka män afrederingens parti gifvit detta motståndsmedel mera vigt, intåta sig i diskussion afallmänna angelägenheter, och söka att försvara det beståndande inför folket, så godt sig göra låter. För detta ändamål hafva de tveone Oorganer aNya Coll gial-tidningern och aBeriingska Avisen. 4gens och movens här fortfar att vara finansernes ställning. Den sednaste offentliggjorda berattelsen för 4859 visar väl en inkomst af 46,102,447 Rbd. 60 s. och utgifter blott till 45,956,838 Rbd. 48 4-2 s., Så att inkomsterne öfverstiga utgifterne med 2,145,234 Rbd. 41 4-2 s.; men detta öfverskott här rör icke från wkraftiga besparingar,, hvilka Ständerne yrkade, hvilket bland annat den Berlingska Avisen sjelf öppet tillstår, utan af de ytterst fördelaktiga konjunkturerne. Danmark och hertigdömena äro företrädesvis åkerbrukande länder, och åkerbruket har under de sednaste 8 åren haft ganska lyckliga konjunkturer, produkterne stå i högt pris. Derföre kunde många restantier hos landtmannen ingå, hvarpå man alldeles icke gjort sig räkning. Häårtill kommer den all förväntan öfverstigande ökade inkomsten af Sundska tullen och äfven af de öfrige tullarne, i synnerhet i hertigdömena, sedan införandet af den nya tulltaxan. Men här är frågan huruvida öfverskottet verkligen kan räknas finanserna tillgodo, då regeringen blott begärde en bruttoinkomst af 800,060 Rbd., och ständerne i hertigdömena vilja hafva öfverskottet användt för sitt lands bästa, hvarom den kunglige kommissarien äfven gal dem försäkran, Lauenburg visar ett två gånger större öfverskott än man förväntade, och säkerligen skall äfven Lauenburg begära, att ett dylikt öfverskott azvändes för dess bästa. Icke utan skäl frågar man derföre, hurudan ställningen skulle vara, om icke dessa lyckliga händelser inträffat, om de förhoppningar, regeringen sjelf år 4835 hyste, icke blifvit öfverträffade, om de måhända icke ens gått i fullbordan? Och huru står saken, om man räknar på annat sätt? — Utgifterne hafva visserligen förändrat sig i rRågra förvaltningsgrenar, i synnerhet i jemförelse med det föregående året; men detta är icke af någon betydenhet, och några brancher visa förhöjning, der man företrädesvis hade önskat besparing, såsom t. ex. utrikes departementet. Öfverhufvud stiga anslagen för det kungliga huset, pensionerna, krigsväsendet till en sådan höjd, att man icke träffar den i någon stat af lika rang och lika storlek. Statsskulden är visserligen minskad, men på bekostnad af statens förmögenhet, activa, och under de 5 år, som offentlighet varit införd i finanserne, hafva desse medtagit 266,630 Rbd. mera, än afbetalningarne på statsskulden stigit till. Den afgifpa berättelsen om finanserna är icke heller så nogrann och detaljerad, som Ständerna önskade, ganska mycket deri är ännu dunkelt, såsom förbållandet med den rätt betydande reserffonden; men man låter derjemte förstå, att en fullständig budgetsnart blir publicerad, och man tröstar och söker trösta sig med konungens löften och förmaningar, då han uppsteg på thronen: vi vilja alla spara,, och med hans nyligen Yrttrade förhoppning, att under loppet af detta år kunna uppfylla alla billiga önskningar. De fleste räkna till dessa billiga önskningar äfven en konstitution och statsrättliga garantier, förutan hvilka, såsom de tro, ingen trygghet kan finnas för framiden. Om della även är konunger.s mining, Ian svåritgen nå on säga. STAUPIAEDEPERT TATDAEN