Aftonbladet – 1 mars 1841, sida 2

förnyade anmärkningar, emot uppställningarne och skrifsättet uti StatsUtskotts-betänkanden, i afseende å tillstyrkta vilkor för beviljandet af anslag, äfvensom huru en mäktig fraktion här funnit ExpeditionsUtskottets förslag till Rikets Ständers skrifvelser, uppfattade uti en icke tillräckligt underdånig tom Han tyckte sig i denna finna en fullkomlig öfverensstämmelse med samma satser om Rikets Ständers underordnade ställning till styrelsemakten; satser, 0bekanta för grundlagen, men som med alltför mycken framgång varit under de fem sista Riksdagarne af en mäktig fraktion inom detta hus förfåktade och hvilka föranledt meningsstrider, deri Grefven förut sällan deltagit, emedan han ansett motståndet lika förgäfves som lärorna vidriga. Han kunde likväl icke underlåta att yttra sig nu då dylika läror förekommo uti en Kongl. skrifvelse, ock det vore i hans tanka förhållandet. Antingen man nemligen betraktade andan eller ordalagen syntes den förutsätta, att Rikets Ständer, på grund allena af den uppmärksamhet, som Kongh Maj:t yrkat af Statsutskottet på nödvändigheten att vid extra statsregleringen afse kabinettskassans betydliga och tryckande deficit, blott egde att, utan minsta tvekan eller betänksamhet, ovilkorligt anslå de erforderliga medlen till bristens afhjelpande. Om man på den ena sidan gick så långt, att man af Rikets Ständer fordrade en sådan krälande uuderdånighet, borde man åtminstone med fördragsamhet förnimma äfven påståenden, att Rikets Ständers värdighet måste af regeripgsmakten respekteras. Grefven ingick härefter i en granskning af frågans konstitutionella beskaffenhet enl. 53 Reg.formen och 30 Riksdagsordn., som ålägger Reg. att för StatsUtskottet uppvisa Statsverkets skulder, hvilket här ej skett; fästade uppmärksamheten på huru den ifrågavarande skulden nu under intet förhållande bordt kunna genom ansvarige Rådgifvare föreläggas Rikets St. såsom en Svenska Statsverkets lagliga förbindelse, och fann att det såg ut, som hade, just för en sådan händelse, man sökt en utväg, hvilken, oförenlig med grundlagen, likväl alltid kunde blifva lycklig för de redovisanae, om Rikets Ständer låta åtnöja sig med uppdraget att i all underdånighet betala allt, hvad regeringen fordrar. Det vid den Kongl. skrifvelsen fogade statsrådsprotokollet utvisade derjemte, att denna vigtiga fråga blifvit handlagd af endast 4 Statsråd, chefen för utrikes-departementet inberäknad, oaktadt de allmänt yttrade bekymren öfver Statsrådets bristande fulltalighet. Skrifvelsen upptager icke ett ord om beloppet af den tryckande skuldsumman; den kunde således anses såsom obekant för andra Konungens rådgifvare ån utrikes departements-chefen; den antyder ingenting om skuldens natur, antingen utländsk eller inländsk; den omnämner ej, genom hvilken myndighet skulden blifvit ingången: om den blifvit det för statens eller enskild räkning; och de ansvarige Rådgifvarne syntes således vara eller kunna vara i okunnighet härom. Skrifvelsen förbigår alldeles, huru skulden kunnat göras utan Rikets Ständers samtycke, och Konungens ansvarige Rådgifvare syntes sålunda hafva ansett 76 Regeringsformen icke äga någon gemenskap med frågan, då StatsUtskottet fått sig uppdraget att sjelf ur handlingarne utleta förhållanderna, för att deraf meddela Rikets Ständer, hvad grannlagenheten kunde medgifva att offentliggöra. — Grefyven hade under dessa förhållanden trott, att StatsUtskottet icke bordt kunna handlägga frågam, då Utskottet hvarken kan eller bör ikläda sig egenskapen af ct hemiigt Utskott; helåst det inga lunda åligger detta StatsUtskott att utsofra regeringsmektens dolda handlingar, för att utur dem framleta, hvad den ålagda grannlagenheten kan medgifva att godtyckligt förelägga Rikets Ständer. Sedan likväl StatsUtskottet betraktat frågan utur en annan synpunkt och föreslagit Rikets Ständer, att icke anslå några medel för betäckande af Kabinettskassans brist, fann Grefven väl, att ifall utlåtandet hifalles, Ständerna i hufvudsaken vägrat awt betala en skuld, som ej lagenligt tillkommit; oeh detta blef äfven det mål, hvartill Grefven ville komma; men i händelse af återremiss, ville han fästa StatsUtskottets uppmärksamhet på de förhållanden, han nu vidrört, och bad att äfven få tillägga ännu något. on. I första rummet vore här maktpåliggande, attförhållandet med Kabinettskassans betydliga skuldbelopp fullständigt utredes, emedan denna utredning skulle erbjuda en karaktersskildring af den afgångna, så tillsägandes 30-åriga ministeren, hvilkens handlingssätt derigenom bör för Svenska folket blifva tydligen åskådligt, Redan vid 1823 års Riksdag yrkade mnational-representationen indragningar i de utgifter, som hade sammanhang med minister-staten; och ehuru Rikets Ständer anslogo 10,000 Rdr Hamburger-Banko mera till denna stat, skedde det under förutsättning, att icke, såsom förut, extra medlen under Åttonde Titeln skulle förblandas med de hemliga medlen på minister-anslaget. Utan afseende på folkombudens fordringar, ökades minister-kassans utgifter genom öfverdådigt praktfulla ambassader och andra för folkets 1.. sse säkerligen lika främmande föremål. StatsUtskuttet har uppgifvit Kabinettskassans skuldbelopp vid 1823 års Riksdags början; men Grefyen trodde, att Utskottet äfven bordt uppgifva Kabinettskassans tillstånd vid tidpunkterna af 48284834och 4840 årens Riksdagars början, huruvida, vid någon enda af dessa Riksdagar, uti berättelsen om statsverkets tillstånd och behof, regeringen omförmält någon Kabinettskassans skuld, Han öfyergick sedan till det af StatsMinisterm för utrikes ärenderna under den 3 Mars förlidet år till KonstitutionsUtskottet afgifne meddelande; Abl för Kabineltskassans räkning intet lån varit upptaget före, under eller efter den tid KonrstiutionsUtskotlets förfrågan innehöll, (nemligen ären 1836 eller 4837); och motsägelsen emellan denne officiella uppgift och den, som blifvit StatsUtskottet den 7 Mars öfverlemnad, om den betydliga och se åriga bristen i Kabinettskassan. Han önskade vidare att Utskottet hade der utredt, hvilka de — i Statsministerns rapport omförmälde. högst kostsamma ambassader Varit, som för Rikets värdighet ej kunnat undvikas, jemte kostnadsbeloppet för hvarje sådan utomordentlig ambassad särskildt; äfvensom hvilka de Handelstraktater och Konventioner varit, Som medtagit så betydliga summor. Kostnaderne synes hafva hordt serskildt för