Aftonbladet – 27 februari 1841, sida 4

derhållå, odh hvarföre H. M. äfven utlofvat, att atan Statsverkets betungande godtgöra detta förhan i dex mån medel på kolonial-fonden kunna yta. Hr Röök, Lagmannenr, kom näst härefter och uppläste er skrift för anslaget, men han var så kgmält, att ref. ty värr ej kunde höra honom Grefve Horn steg upp och sökte försvara Ständernas betalningsskykdighet från dea ståndpunkt, som denne representant på sednare tiden intagit och uppenbarat i StatsUtskottet. Grefven gick till och med så långt, att han, oaktadt den uppIysning som nyss blifvit lemnad genom Hr Ih:e, och som visade, att icke Staten utan Konungen personligen vore gäldenär (eller fordringsegare) för kabinettskassans brist, påstod att han (konungen) dock vore gäldenär på statskassans vägnar ett yttrande, hvilket sedan gaf Grefve Anckarsvärd anledning alt fråga Grefve Horn hvarest den grundlags fanns, som lemnade Konungen uppdrag, att personligen ingå gäld på den andra statsmaktens vägnar. Grefve Frölich vederlade också Grefve Horn (före Grefve Anckarsvärd) kraftfullt, och detta var ett af hans lyckligaste muntliga föredrag. Hr Dalman framdrog några motsägelser mellan Frib, Stjernelds förklaring och det kända sakförhållandet, frågade, huru man med konseqvens och med anspråk på att blifva trodd, kan säga att icke något lån blilvit gjordt för en kassas räkning, i hvars bokföring man likväl kan läsa, att hon häftar för den eller den förbindelsen till det eller det handelshuset; han vidrörde äfven den politiska och moraliska sidan af saken, samt fann, att öppenhet och förtroende å den ena sidan vore det rätta sättet, att äfven röna förtroende å den andra, och tvertom, samt yttrade i det afseendet, att ej ens det hemliga Utskottet fått fullständiga upplysningar om huru det stod till med denna affär. Hr Edenhjelm, den gamle aktningsvärde Landshofdingen i Götheborg, hade äfven ett skriftligt anförande, deri man igenkände hans starka tillgifvenhet framförallt för Konungens person och der han åberopade hans välgerningar emot landet såsom ett skäl hvarföre man borde betala skulden. Grefve Anckarsvärd höll nu ett ganska långt, dels muntligt, dels skriftligt föredrag, och genomgiek i det sednare ännu åtskilligt al frågans både historiska oeh konstitutionella sida, samt hvad han ville hatva utredt af Utskottet. Slutligen och den siste på förmiddagen var Hr ven Hartmansdorff. Ibland alla denne talares yttranden under denna Riksdag; hafva vi knappast hört något i vårt tycke så uppenbart advokatoriskt. Han försökte nemligen bevisa, genom långa slutledningar, att kabineltskassans skuld redanr vore ef stalsverket erkänd; ja! han höjde rösten till en graflik ton och talade om sorlet emot :regeringen, em åsyftning att söndra och förbittra sinnena, hos dem, som bestridt betalningen — ja! tll och med om Ständernas moraliska förbindelse att vidkännas skulden. Slutligen talade han om personerna, om Ständerras tacksamhetsskyldighet mot Konungens I person, för de minga milloner, Hans Maj:t ut!gifvit i landet, mot minnet af Grefve Wellerstedt, bland annat för det han undertecknat freden i Kiel, mot Herr Skogmwn för realisationen, mot Friherre Stjerneld, för det han börjat afbetalningen å Kabinettskassans skuld :och mot Hr Ihre, för det han lärt oss känna dess tillstånd, m. m. Sedan han slutat, hade lännu 40 Talare anmält sig, hvarföre Ståndet åtskiljdes kloekan , 4, för att åter sammanträda Iklockan 6. — Uti Presteståndet fortsattes föredragningen af frågan om folkskolorna, hvilken tyckes lofva alt ännu åtskilliga plena upptaga Ståndets tid. — Borgareståndet var hela förmiddagen sysselsatt med diskussionen öfver förordningen mot oloflig inoch utförsel af varor till riket. De fleste som yttrade sig, Hrr Halling, Foenander, Lindström, Wijk, Billberg, Moberg, Bifbrink m. fl., önskade återremiss, och talade för en mil!dare lagstiftning; hvaremot Utskottets betänkande, med sina husvisitationer och stränga straffbestämmelser, uti Hrr Lagergren, Abrnberg, Grapengiesser m. fl., fann varma försvarare. Betänkandet återremitterades slutligen. — I Bondeståndet förekom frågan om Kabinettskassans brist, hvarvid Kihlbom m. fl. uppläste vidlyftiga skriftliga anföranden, deri yrkar des återremiss af StatsUtskottets betänkande MM 497, för att vinna ylterligare utredning af frågan. En stor del af Ståndet instämde. Rutberg, med hvilken äfvea flere förenade sig, yrkade bifall. Betänkandet blef återremitteradt, efter votering, med 70 röster mot 26. — HANDELS-UNDERHKÄTTELSER: nm AM AR Le Yr. aw ts Poa ar CAR I Tioocahan haf