Aftonbladet – 27 februari 1841, sida 3

svarare hafva minskats i samma mån, som förbrytelsen var stor; hvaremot fiendens kraft ökat sig genem samma omständighet. Någom fördel för Athen skulle således omöjligt kunnat uppstå af ex så skriande orättvisa; dem skenbara motsatsen I Aristides urskillning mellam det orättvisa i handlingen och den fördel han väntade, uppkom derfgenom, att han förstånd ieke var nog djupt och omfattande, för at öfrerskåda alla de krafter, som företaget skulle hafva satt i Verksamhet. England her ådragit sig sin nationalskuld förnämligast I krig, som uppkemmit af handels-afund och eröfringsbegär. Men månne ieke våra förfäder stodo i vägen för sin egen lycka och välstånd, då de inläto sig I sådana strider? Och hafva några andra följder deraf vederfarits ess, än bördan af 50 millioners årliga utskylder såsom priset för tillfredsställandet af våra ekunniga förfäders lägre begär? Skulle em statsman, som tror på sanningen af de i denna bok framställda lärer, kunna anse denna stattskuld såsom väsentlig för Rationens lycka? Om tjugordedelen af dessa summer blifvit använda till uppnående af sådana ändamål, som den moraliska känslan gillat — t. ex. till inrättande af seminarier för uppfostran, till straffoch arbets-anstalter, till vägoch kanmal-byggrader — huru annorlunda skulle leke då landets muvarande tillstård vara beskaffadt!