Aftonbladet – 27 februari 1841, sida 2

ART, FE PVE9 BUU AE VI GQ vin, som i Skåne köpts för 38 å 44 sk. kannan sålts I Götheborg till 32 sk., det finner Förf. otroligt; de uppgifna priserna är ins. ej nu i tillfälle att koptrollera, men fenemenet att bränvin 1839 såldes i Götheborg för lägre pris, än det 1838 köptes i Skåne, har likväl sia förklaring uti en långt mindre skandalös anledning, än den Förf. resonnerat sig till i mesborgares brottslighet. Med verklig sakkännedom skullo det icke varit Förf. obekant, att missväxtåret 1838 gaf Skånes handlande anledning till ansträngda spekulstioner i spanmålsoch bränvifisuppköp, hvarigenom priserna i provinsen stegrades; när påföljande året dessa uppköp skulle realiseras, visade sig att köpminnen försett sig i inköpspriset, hvartill inköpet då mera icke kunde säljas, men säljas måste det, och följden blef, hvad som åtminstone i orten ej är eller var någon hemlighet, att väl intet af de betydligare handelshusen i Skånes förta handelsstad undgick förlust å spanmålsoch bränvinshandeln, flere af 10 å 20,000 Rdr, och man visste äfven uppgifva ett som ansågs hafva på bränvinsoch spanmålsinköpen förlorat 30,000 Rdr. Månne alltså icko Förf. af vederbörandes handelsböcker 0lyckligtvis skulle kunna finna den osvikliga bekräftelsen på, att den för det låga priset i Götheborg försålda varan verkligen var Skånsk produkt, och alltså intet falsarium var i passhandlingarne, hvarunder det transporterades. Må derföre Förf., om han icke företrädesvis älskar att finna svek i det förhållande, han så obetänksamt yttrat sig om, icke akta för rof att, till egen öfvertygelse åtminstone, söka uppiysningar från sakkunnige män inom Skåne; vi vilja icke tro, att provinsen är så utblottad på hederligt folk, att icke Förf. skall finna någon sakkunnig, hvars vitsord i detta fall kan finras ejäfvigt. Bevisningen för det svekfulla uti det uppgifna förbållsndet fullföljer Förf. genom förklaring, buru det går till, att i Skåne erhålla passhandlingar till Götbeborg för varor, som hemtas i Dansk hamn, och anför såsom exempel, att Laholms tullkammares tulltjenstemän kunnat sistl. höst meddela galeasen Ulrika passhandlingar på en last yllevaror, m. m., som endast funnits å papperet, ehuru assurerade till 42,000 Rdr. Det skandalösa förhållandet af Laholms tullkammares tjenstemän väntar en hvar att få se bestraffadt med lagens hela stränghet, men äfven om detta förhållande får anses hafva befläckat hela rikets tullpersonal, så torde det likväl vara för strängt att anticipationsvis insinuera det brottsliga förhållandet såsom en verkligbet hos en hel korps för det att, med ett factum hos en individ deraf, möjligheten kunnat konstateras. — Vidare anför Artikelförf. 2:ne exempel, att smuggelgods blifvit i Götheborg funnet under spanmålslaste;, och hvaraf Förf. drager den slutsats, att dessa spanmålslaster icke blifvit, såsom deras passhandlingar antyda, intagna å Skånska kusten, enär skepparen icke skall kunnat i öppna sjön urlasta spanmålen, för att lägga lurendrägeri-godset i botten, ej heller uti Dansk hamn, emedan spanmå!en då skulle blifvit konfiskerade, hvaraf allt Förf. finner det klart, att skepparen intagit hela lasten på samma ställe och bekommit sina passhandlingar på samma sätt, som galeasen Ulrika. En gemenare slutsats har väl aldrig Förf. kunnat komma till genom sina, på den fåkunnigaste inbillning uppställde premisser. För att intaga några kolly smuggelgods och lägga dem på botten af en med spanmål lastadt båt — Förf. har väl sett Styrsöbåtarna med sina tremaster? de äro minsann inte rankiga — fordras icke att urlasta spannemålen, det behöfs endast att lämpa undan något af lasten, för alt ge smuggelkollyn rum och derefter återbringa lasten i sitt förra skick. Att detta utan svårighet kan ske i öppna sjön, lärer ingen, utom Artikelförfattaren, söka bestrida; och efter den kännedom, som Ins. eger om vissa Styrsöbåtsskeppares verkligen långt drifna lurendrejeri, går det med inlastningen så till att smuggelgods af dem aldrig, åtI minstone högst sällan, intages i dansk hamn, men den smuggeliast, som är ämnad Styrsöbåten, från It. ex. Helsingör, utföres derifrån af dansk båt, som uti Hornbäcksbugten, cirka 4 mil norr om Helsingör, sammanträffar med Styrsöbåten, hvilken intager smuggellasten under danska landet i öppna sjön, så lotroligt det än lärer förefalla Förf., och hvarefter han fortsätter kosan under danska landet, tills han hunnit höjden af sin destinationsort på svenska kusten. Men äfven om smuggellasten intages i dansk hamn, så hade Styrsöbåten icke det ringaste att befara för den last han dit medfört från skånska kuIsten. Någon gällande dansk författning, hvarigenom len, under sådana förhållanden till dansk hamn anI kommen last der konfiskeras, lärer ej Förf. kunna citera, ännu mindre exempel på att någon sådan konfiskation egt rum. Men äfven häruti röjes Förf:s bristande sakkännedom. Långt ifrån att Danskarne lägga något hinder i vägen för lurendrejeriet på Sverge, göra de deremot allt för att underlätta det, och, om icke Ins. alltför mycket misstager sig, lära danska embetsmyndigheterna vara förbjudna, att lemna något slags handräckning till störande af denna trafik, om hvilket förhållande Kongl. Svenska och Norska Konsulatet i Helsingör torde kunna lemna tillförlitliga upplysningar. Såsom ett bevis i I saken kan anföras ett autentikt factum, att näm-Sligen en ifrån Höganäs till Ystad förpassad båt med stenkol — och Stenkol torde väl Förf. medgifva icke lär en smuggelartikel från Danmark på Skåne — blef vid framkomsten till Ystad anhållen med smuggelgods på botten af lasten. Detta bör väl öfvertyga Förf., antingen att en svensk båt kan inlöpai dansk hamn, oeh, utan risiko för sin, efter förpassning medhafvande last, intaga smuggelgods, eller ock att inlastningen af smuggelgods på botten af en båtlåÅter sig göra i öppna sjön. — Styrsöbåtsskepparne fhafva på danska sidan alla fördelar för deras smugI geltrafikation, som man kunde frestas tro bedrifvas efter en serskild smuggeltraktat, hvaruti skånska I tulltjenstemännens biträdande icke behöfver ingrei diera. Huru det kan hänga ihop med på vestra kusten konfiskerad konjak, som burit namn och förpassning af svenskt bränvin, kan Ins. icke åtaga sig att utreda, men tillförlitliga upplysningar derom I skola måhända en gång komma att återfinnas i den på vestra kusten nu ändtligen fastnaglade bedragaren .I Erikssons memoirer. Då imedlertid Förf. gifvit så omisskänneliga anvisningar för sin öfvertygelse om skånska tulltjen-I stemännens oredliga handlingssätt, lärer det få förväntas, att Generaltullstyrelsen vid saken fäster den -l uppmärksamhet, som kan lända till upplysning om 1 Årtikalfärfattarens DåDeknincer och till att upprätt