(Insändt) Uti Aftonbladet N:ris 34 och 35, den 14 och 12 dennes, läses en artikel med öfverskrift: Tanrkar rörarde Bränvins-tiilnerkringer, betraktad såsom lagstiftninasfråga, och de olika åsigter, som sökt göra sig gällande, har Författaren sammanställt uti fem hufvudfrågor. Att till granskning upptaga alla hufvudfrågorna anser insändaren sig obefogad till, under erkännande att ban dertill icke äger nog sakkännedom, och vill derföre inskränka sig till en skärskådning af endast svaret å den 3:dje frågan: pKan insmugling af utländskt brämvin förhindras, när tillräcklw tillgång saknas inom landet?s Förf. menar, att alla de, som äga praktisk kännedom af saken, äro öfvertygade att detta icke låter sig göra, och såsom exempel derpå anföres missväxt-året 1838, då, enligt prisnoteringar samma år, bränvinet i Skåne under bränntiden skulle gällt 38 å 44 sk. kannan, men så snart öppet vatten år 1839 inträffade, anlände till Götheborg hundradetals Styrö-båtar med spanmäl och bränvin, som, enligt medhafrande passhandlingar, hade blifvit inlastadt i Skånska hamnar, och bränvinet nedgick slutligen till 32 sk. kannan. Man måste,, säger Artikel-förf., vhafva en stark tro, för att icke inse, att bränvinsuppköpet i Skåne efler 38 till 44 sk. icke kan säljas i Götheborg till 32 sk. Att detta således till största delen måste varit af utländsk tillverkning, kan, oaktadt alla förppassningars vitsord, ej betviflas.s — Dermed har nu den värde Förf. brutit stafven öfver Styrsö-bönder, Skånes handlande och Skånska tull-personalen, och den lättrogma allmänheten skall säkerligen med gapande förundran öfver de skarpsinniga konklusionerna, dertill ropa amen. Hade Förf. ägt en närmare kännedom om det citerade förhållandet, skulle han troligen icke tillåtit sig att, genom ett förhastadt omdöme i allmänna opinionen, befläcka så många omnämnda medborgares heder; ty lika angeläget för det allmänna bästa som det är att malversationer af hvad slag som helst, och gängse inom hvad medborgarklass som helst, uppdagas och framställas inför opinionens domstol, lika angeläget borde det vara för den, som känner sig kallad till sådant beifrande, att tillse, det icke blotta hugskott leda hans omdöme, att icke medborgerlig existimation må sättas på spel genom ett möjligt misstag; och hvarföre icke söka verkliga upp!ysningar för kontrolos ———————ÖBOÖOLIÖVÖR RER