Aftonbladet – 27 februari 1841, sida 2

arenms förslag. Åtskilliga Ledamöter instämde. Johan August Zelterberg från Stockholms Län illade i det närmaste Sekreterarens förslag, men ille dels, att vid 104 5 mom. måtte tilläggas: ogillar Konungen förslaget, meddele då nästa Riksörsamlingen de skäl, som afslag verkat, dels att i 30 ordet autseende mitte utbytas mot ordet inkallande, Nils Strindkund upprepade hvad han förut inändt, dels mot åtgärden. att nu fatta beslut öfver ;etänkandet, som måhända ej ens åter komme unler Ståndens pröfning, dels i hufvudsaken, deri han Bland annat anmärkte, att riksdagsmannaarfrodet vorde lämpas efter den valdes lefnadskostnad, emelan t. ex. en Excellens eller Landshöfding beköfde ner än Bonden; slutligen erinrade han, att han ej farit afvog mot en representationsförändring, men sj önskat den så radikal. Fredrik von Zweigbergk anmärkte, i afseende på riksdagsmannaarfrodet, att då alla Representanterne hafva lika arbete, böra de åtnjuta lika arfvode, och riksdagsmannakallet ej sättas på entreprenad i distrikterne. Tal. önskade i förslagets 129 8 den förindring, att Revisorernes sammanträde bestämdes Lill den 4 September, på det, om någon af dem valdes till Riksdagsman, han ej måtte hindras fungera vid Riksdagens början. Han: Jansson tog sig, af en Falares yttrande, att statsekonomiska reformer skulle blifva en följd af representationsförändringen, anledning yrka Riksdagars hållande hvartannat år, för att arbeta undan; man kunde sedan, om så för godt funnes, hålla dem hvart tredje. Utskottet hade sade han, föreslagit den 43 September till Revisionens sammanträde, emedan rikshufvudboken sällan är fårdig för den 1 September, och någon tid behöfs att få in embetsmännens förklaringar; detta hindrade imedlertid icke Revisorer att deltaga i riksdagsgöromålen, som ej börjas förr än en 44 dagar efter Riksdagens utlysande. Nils Persson från Södermanland erinrade än en gång, att då Bondeståndet antagit, men de öfrige Stånden afslagit Konstitutionsutskottets betänkande N:o 38, det vore konseqvent af Ståndet, att nu behandla förevarande betänkande N:o 68, som med det förra eger omedelbart sammanhang. Johannes Christoffersson från Kronobergs Län gillade enkammarsystemet, men önskade, att Bevillningsoch Ekonomiutskotten blefre fasta Utskott. Lars Larsson från Elfsborgs Län önskade Bevillningsoch Ekonomiutskotten fasta, på förut anförde skäl. mot möjligheten för blifvande Statsutskott, att medhinna göromålen; förklarade sig mot motioners nedläggande utan remiss, men synnerligast mot förbudet att afgifva muntliga motioner. Johannes Andersson från Upsala Län förklarade sig för Sekreterarens förslag och instämde i von Zweigbergks anmärkning, att Statsrevisionerne borde sammanträda den 4 September. Jahan Jakob Rutberg från Norrbottens Län gjorde erinran mot den uttänjda diskussionen och yrkade, att Ståndet borde förklara sig för enkammarsystemet och Riksdags hållande hvwart tredje år, samt uppskjuta det öfriga till pröfning vid diskussionen om jemkningsförslaget, rörande vallagen. Anders Andersson från Skaraborgs Län talade till försvar för åtskilliga punkter af förslaget och förklarade sig för enkammersystemet och Riksdagars hållande hvart tredje år. Some Persson från Skåne yrkade proposition på antagande af Sekreterarens förslag. Svsn Isaksson från Öland, förenade sig med Sahlström, i afseende på 49 , antog i öfrigt Sekreterarens förslag, men önskade att Statsutskottet måtte bestå af Ledamöter, valde en för hvarje län. Nils Persson från Södermanland erinrade dels, att motioners nedläggande utan remiss endast kunde beslutas med en pluralitet af 2,, så att någon fara för duglige motioners qväfvande i sin linda ej förestode, dels att Riksförsamlingen egde konstituera Utskott efter behof, så att ekonomiska mål nog finge tillbörlig beredning. Ola J-ppsson yrkade icke destomindre proposition på Bevillningsoch EkonomiUtskotts upptagande såsom fasta utskott; några ledamöter förenade sig med honom Hans Jansson upplyste ånyo om skälen till färre fasta Utskotts antagande, men Ola Jeppsson yvidblel sitt yrkande. . Nils Persson från Örebro län anmärkte, att om man nu egt ett sådant stadgande mot onödiga motioner, som det af Utsk. föreslagna, hade mycken tid blifvit insparad. Petter Jönsson från Jönköpings län föreslog til proposition ett af honom uppsatt förslag, deri Ståndet skulle antaga enkammarsystemet, men bestämmes sig för riksdag hvart tredje år, och uppskjuta ytt randet öfver bet:s öfriga delar tills de öfriga ståndens beslut blifvit fattadt öfver jemkningsförslagen : anledning af Bet. N:o 38. J. J. Rutberg fann för sin del denna ordning antaglig ech önskade, att Ståndet ej måtte binda händerna på sig. — Åtskillige andre ledamöter förenade sig med Petter Jönsson. Hans Janssom bestred denna ordning, anmärkande dervid, att den hållna diskussionen derigenom blefve ändamålslös och Ståndsledamöternas yttrade tankar om Bet:s detaljer undertryckta. Flere före nade sig med henom. Fr. v. Zweigbergk förenade sig med H. Jansson under erinran, att Ståndet ej bunde händerna på sig då det reserverade sig öppen talan framdeles, då yt terligare förslag ankommer. Flere instämde deri. Nils Persson från Södermanland erinrade, att då Ståndet redan antagit betänkandet N:o 38, och de närvarande endast vore en utveckling af principerne i rämnde Betänkande, kunde Ståndet ej undgå alt! nu meddela utlåtande öfver ifrågavarande betämkande, såvida Konst:s Utsk:t skulle hafva någen ledning vid jemknings uppgörande. Flere förenade sig härom. Sven Heurlin anmärkte, att Ståndet redan vid bör: jan af diskussionen beslutit att företaga betänkande i dess helhet, och derpå nu uppoffrat trenne pleni dagar, hvadan han bestred Petter Jönssons proposition, Ola Jeppsson invände, att förenämnde beslut an tick blott diskussionen, hvilken verkligen ägt rum men att han dock under det af v. Zweigbergk före slagna vilkor kunde gå in på ett yttrande öfver Bet i dess helhet,