Aftonbladet – 23 februari 1841, sida 1

Fru Gelhaars benefice-spektakel i går aftons var i flera afseenden af elt ganska rikt intresse. OÖuverluren till Wilhelm Tell, en af Rossinis vackraste komposittoner, öppnade det på ett värdigt sätt. En tableau-vivant, föreställande den heliga Catharinas mystiska vigsel, var särdeles väl arrangerad och af en frappant effekt; de förnämsta personerna deri voro Mamsell Högqvist, (Den heliga Catharina,) fru A Imlöf, MIL Fundin samt en, såsom det säges, helt nyss vid scenen såsom elev antagen MIl Berghner, hvars fördelaktiga figur icke lärer vara det enda, som rekommenderar henne för teatern. Fru Gelhaar sjöng härefter en bekant cavatlina ur Bellinis Norma, dervid hennes 0öfvervinnerliga rädsla likväl icke tillät henne att med sin talang briljera fullt ut så, som man får höra det, när hon har sina aldra bästa ögonblick. Hr Gehrman spelade ett stycke af Merk, en skäligen färglös komposition, men utförd med det mästerskap, som gör denna artists violoncell så intressant, han må exequera hvad som helst. aFriskytten,, som efterföljde dessa entree-rätter, är alltid af den musikaliska verlden jmed begärlighet emotsedd och var det denna gång ännu mer i anseende till den debut, som den Rya sångaren Hr Strandberg skulle här göra i Max roll. Man kan säga att detta första uppträdande var verkligen lysande. Redan midt i sin första aria belönades den unga mannen med uthållande applådissemanger, hvilka sedan vid fiera tillfällen repeterades. Man bör hoppas att Hr S. mottager denna publikens opinionsyttring sasom en uppmuntran och äggelse att med allt större ifver och kärlek för konsten bearbeta hvad naturen gjort för honom. men icke såsom hvad man kallar asvart på hvitt på ett redan vunnet konstnärsskap. Hr Strandberg besitter en röst, hvaraf man eger skäl alt vänta sig någonting mer än vanligt; det är en tenor af sällsynt vacker metall och fyllighet, den eger tillväcklig styrka i sig sjelf; för att tillåta äfven ganska höga brösttoner uttagas utan hörbar eller synbar ansträngning; och den har ett rätt respektabelt omfång. Men Hr S, har hittills förmodligen saknat all egentlig skola, och hans föredrag är något kallt. Med det tillfälle han nu eger att studera och öfva sig, kan han imedlertid, äfven om han icke skulle vara i högse sratl musikalisk, utveckla sina resursor samt töll