Aftonbladet – 20 februari 1841, sida 4

(Insändt.) TILL STOCKHOLMS BORGERSKAP. Då ryktet allt mer och mer spridt sig, att insinruationer skola göras, för att nu, då utgiftsstaten af Borgerskapets Hrr Äldste håller på att uppgöras, förstkaffa den så kallade befålhafvaren arfvode på Borgerskapets bekostnad; terde några ord i detta afseende böra nämnas. För vår del tro vi väl, att insinnationer i och för den saken möjligen kunna vara å färde; men vi; åro fullkomligen förvissade, att man dermed ej kommer att någonting uträtta. — Vi sätta i detta fall vår fullkomliga tillit till Borgerskapets Herrar Äldstes I upplysta omdöme och mit att befordra sine med-:i hröders rätt och bästa, och att icke understödja, utan tvertom uppryska det oenighetsfrö, som in-; rotat sig, och annars tyvärr troligen lärer komma att frodas inom denna samhällsklass. i I händelse någon inom Borgerskapets Herrar! Äldste skulle, till förmån för den s. k. befålhafva ren, vid någon af deras sammankomster, vilja inleda diskussien i detta afseende, (hvilket vi dock för vår del högeligen betvifla) hänvisa vi till em artikel i Aftonbladet för dem 2 sistlidne Januari, : hvilken hamdlar derom, och på hvilken, såsom gan: ska maktpåliggande, afseemde troligen kommer att fästas. Vi vilja blott tillägga, att de 58 ledamöter af Stockholms Borgerskap, sem genom sin åtgärd. förskaffat detsamma den s. k. befälhafvaren, deri-! genom uphäft sig till Bergerskapets förmyndare, i synnerhet som de bandlat emot det Kongl. bref-; vet, hvilket föreskrifver, att hela Borgerskapet, ge-! nom dess representantor, de 30 äldste och hela: officerskorpsen skola sammankallas till val, i detj stället i tysthet och på em biväg åstadkommit den namnkunniga pelitionen. i Mången torde möjligen anse denna sak af mindre vigt, än den verkeligen är; icke besinnanda att detta är ett ganska farligt prejudikat för framtiden. — Vi fråga likväl hvad garanti bar man, att det icke faller dessa 58 Herrar in, att upprätta petitioner för att efterhand beröfva Borgerskapet de frioch rättigheter, det ännu oger avar? Sådane precedurer kumna aldrig af rågen förnuftig och frisinnad menniska gillas; och vi äro fullkomligen förvissade, att Borgerskapets Hrr Aldste skola afskaka detta förmyndareok, från Bergerskapets skul-: dror, och i framtiden förekomma allt slikt ofog. i Ödet tyekes i detta fall ej vilja vara de 58 Herrarne bevåget. Vi vilja dermed säga, att det yppet sig, att bland de 88 personer, som visat sig mest nitiska för det militäriska systemets införande, just befannit sig de, som nu inom en kortare tid gjort de största bamkrutter, man på länge hört omtalas. Vi äre långt ifrån att vilja påstå, att denne emständighet varit on anledning dertill, men esan-: nolikt är det dock icko, att dessa Herrar, derigenom att de för myeket blandat sig i saker utom! sitt yrke, åsidosatt någon del af dön omtanke, som drats för detsammas kraftiga och ihärdiga skötande. Detta är icke sagdt, för att dermed såra någon enskild, utan blott för att I förbigående visa, : hura nödvändigt det är att undamrödja allt, som! kam afvända håg och lust från det borgerliga yrket, och som dessutome alltid måste medföra kostnader och tidspillan, samt befordra titelsjuka och rang-! st-id. Månne icke den Borgare, som endast syssel-! sätter sig med sitt yrke och benämnes derefter, är! lika aktad i samhället, som andra, som sysselsätta sig med det militära ech kallas: Herr Stadsmaje-: ren och Kryddkrämarenr, Herr Keptinen och Skräddarea, Herr Löjtnastsn eeh Lärftskramhandlaren el; ler Körsnären m. m. Vi, för vår del, äro fullkomligen förvissade, att om någon tid funnits, under hvilken dessa titlar förskaffat individen ett högre, värde i allmänketens tanka, denna tid pumera är; alldeles förbi, och att den redbare mannen utan bi-: titel, som redligt och väl sköter sin handtering, är lika kögaktad, som den betitlade med samma egen-: skaper. Vi lefva i en tid, då illusioner, i detta fall, : lyckligtvis allt mer och mer försvinna. Hvad den: bögre och mera bemedlade delen af stadens Borgerskap beträffar, måste man göra dem den rättvisan, ! att de aldrig fikat efter titlar, utan tvertom, och detta med rätta, funnit sig stolta öfver sin gagneliga och eberoende ställning i samhället. Måtte de öfriga af denna samhällsklass efterfölja ett så värdigt. efterdöme. Men för att återkomma till arfvodet för Befälhafvaren, så tro vi, att rätta sättet för hans aäflönande vore (i händelse han kommer att stanna qvar på denna, som vi tyeka, för honom mindre behagliga post, på hvilken har, eburu Befålhafvare, ej ens eger rättighet att. befalla en Borgare gå, så till sagandes tvert öfver. golfvet), att de personer, som af honom äska under-: visning i militäryrket, sjelfes göra sammanskott, i. likhet med hvad bittills under flere år egt rum, och! på detta sätt godtgöra konom för hans besvär, på! det det allmänna och de, som ieke deruti vilja del-:; taga, ej måtte tvingas att Betala för något, som säkerligen de fleste anse för så omyttigt och ändamåls-! löst, som detta, Heldst under em tid, då hushållning med allmänna och enskilta medel är så nödvändig, i synnerhet när en mängd högst angelägna behof äre att fylla. Vi bedja våra medbröder Jugna sig i detta fall, försakrande, att vi reed den yttersta noggrännhet och omtanke skola följa allt, som han ega gemecaskap med denna ledsamma affär, och derför på dot neogaste redogöra. korgare. im ——XX—t———t—t————— AA