Aftonbladet – 20 februari 1841, sida 2

kerum, med svar på Ståndermas bestut i grundagsoch lagfrågorna, så har man deremot att appställa Regeringens afslag på Ständermas beslut, om Invalidinrättningens indragning; propetionen om betalning af Kabinettskassans skuld, och ännu ett par andra prepositioner af samma art. Al det sistnämnda slaget hafve vi i dag åter att omtala tvärne nya karakteristiska handlingar. Regeringen har nemligen, såsom lässren här nedan får se, aflitit tvänne serskilda skrifvelser till Rikets Ständers StatsUtskott om tväune anslagsposter till sådana ändamål, som Rikets Ständer vid denna Riksdag redan pröfvat och funnit sig böra utur Riksstaten afföra. Dessa skrifvelser, begge af den 3 dennes, angå serskilda anslag för befrämjande af göromålens behöriga gång inom Statskontoret, samt för Kongl. Teatern, molsvarande de för åenna inrättning i stat uppförda summor, hvilka Kikets Ständer förklarat böra med 14840 års slut upphöra, och de påkalla, såväl till den form hvari de meddelats soma till deras innehåll, en närmare granskning. Det första som härvid framställer sig, är det bruk regeringen begagnat, att direkte vända sig till StatsUtskottet med enskilda skrifvelser, angående anslag. I Regeringsformen omtalas blott ett fall, då em direkt kommunikation eger rum exaellan Regeringen och StatsUtskottet, eller då, enligt 358 Regeringsformen, Konungen vid hvarje riksdag låter uppvisa Statsverkets tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter, fordringar och skulder för det StatsUtskott Rikets Ständer utvalt. Enligt Riksdagsordningens 27 måste likväl detta meddelande ega rum, innan 44 dagar efter lagtima, samt inom en månad efter urtima riksdags börjans; och äfven då, bör whvartdera af Stånden ett exemplar tillställas. Häraf finnes, alt någon direkt kommunikation emellan Konungen och Rikets Ständers StatsUtskott icke för andra fall -grundlagsenligt kan ega rum; och att det är Ständerna, som böra få emottlaga proposiliener och skrifvelser, då deras rätt att vid desammas remitterande till Utskott deröfver yttra sig äl ven är dem bevarad. Nu skulle åter, genom. ett sådant behandlingssätt med Kongl. Shri fvelserne, Riksståndens ledamöter icke få yttra sig, förrän de af Utskottens ankommande förslag ör verrumplas. 1 2 mom af 27 Riksd.gsordningen står dessutom tydligen stadgadt, att propositioner rörande grundlagars eller öfriga Jagars och ekonomiska förfaltningars stiftande eller förändring, jemte andra mål, dem Konungen under Riksdagens lopp vill Ständerna meddela, tillställas genom Hofkansleren hvarje Stånd i dess plenum. Detta utvisar, alt formen för meddelandet af dessa mål till Rikets Ständer icke blifvit iakttagen; och fastän vi väl vete, att StatsUtskottet förr emoitagit Kongl. Maj:ls skrifvelser, samt sednast den om kabinetskassan, synes det likväl att denna oformlighet en gång borde slutas, och att Utskottet med allt skäl kunde förklara sig inkomjpetent att upplaga frågorna, förrän de af Rikets Ständer blifvit till deras behandling öfverlemnade. Det andra anmärkningsvärda är, att både Statskontoret. och styrelse... öfver K. M. Spektakler kunnat i sina framställningar om Rikets Ständers beslut, angående dessa anslag, finna sig befogade alt uppgöra beskrifning öfver huru dessa beslut tillkommit; huru t. ex. ett Stånd gillat anslaget, ett annat i vissa delar gillat det, men två Stånd afslagit det och förstärkt StatsUtskott sedan voterat bort det. Allt detta är heit och hållet utan sammanhang med frågan. Det lär nog för regering, förvaltande verk och en I hvar medborgare, att Rikets Ständer genom forI melt beslut afgjort en sak. Den inre behandlingen hes Ständerna tillhör hvarken embetsverI ken att kontrollera eller att bekymra sig om. Och repeterandet af denna onödiga utrednir.g i I de Kongl. skrifvelserna bevisar blott, att äfven ministeren i detta afseende icke har begrepp om det behöriga i de begge statsmakternas förhandlingar. Huru skulle det t. ex. låta, om Rikets i Ständer till H. M. afgåfve en skrifvelse, hvari de j yttrade, att som Konungen, sedan Hr Statsiådet I Stael von Tolstein tillstyrkt, Hr Fåhreus afstyrkt och Hr Grubbe yltrat sin mening på begge sidor, vägrat bifall till det eller det beslutet af Ständerna, men detsamma är högst nödigt att få verkställdt; så anhålla Rikets Ständer för andra eller tredje gången, att Kongl. Maj:t måtte sanktionera deras beslut, Slutligen måste en förundran påtränga sig enhvar, alt regeringen genom såI dana nya propositioner, sedan Riksdagen nu räckt öfver ett helt år och Rikets Ständer fattat sina ; beslut, kan besvära Ständerna och föranleda en i ytterligare tidsatdrägt, då det bör vara henne väl bekant, att så minga vigtiga mål ännu återstå alt handlägga. Det synes äfven, som Regeringen af 58 Riksdagsordningen borde finna, alt de i RiksStåndenen gång fattade beslut icke kunna vid samma Riksdag ändras: en princip, som syues vara alldeles oumbärlig i en i representation, som på fyra rum besluter, och ; hvilkens förhandlingar ändock äro nog tunga och Itidödande, Mycket mer vore väl all säga, angåjende sjelfva de nu ifrågasatta anslagens obehöflighet; men vi torde en annan dag dertill återkomma. I KK. M:s Nåd. skrifvelse till Rikets Ständers Statsrf off rar mr aAa MK