Aftonbladet – 20 februari 1841, sida 2

jettets uppmärksamhet på sinnenas närvarande ln illstånd i Frankrike, oeh derpå att utrymmanlet af Algier skulle blifva signalen till de häftiaste beskyllningar emot min regering och kunde eda till bedröfliga resultater, sarat att det för reden i Europa är af vigt, att ieke göra en ny nakt impopulär, som söker att konstituera sig. Jans Brittiska Moj:t måste derföre öfverlemna it oss valen af tidpunkten och medlen, betrygsad i safseende på våra afsigter, och öfvertygad om vår fasta vilja, alt uppfylla restauratienens öfte.p — — — eSisom det synes, har det ännu ieke lyekats der att göra i Wien och Petersburg begripligt, tt utan non-interventioner skulle Europa hafva blifvit skakadt och Österrike förlorat Italien, liksom man ryckt: Belgien från Holland, Kunde eller borde mar glömma, alt under Cazartoriskys regering Polen skulle hafva rest sig i massa under det revelutionära inflytandet, och utan vårt visa och helsesamma inflytande förenat sig med Frankrike för att tillbakatränga Ryssland, tillinletgöra det, man tvifle icke derpå, oaktadt dess kolossala stridsmakt, emedan det är en evig sanning, att om ett folk verkligen reser sig såsom elt folk för sin friket, ingen absolut makt räcker till att undertryeka det. Jag hade hoppats mera af de upplysningar, hvilka ni måste hafva meddelat rörande den omätligt stora tjenst, som vi gjort Ryssland, Österrike och Preussen; en tjenst, som bevises af sjelfva det faktum, att Polen gått under, och det icke utan fara för oss; det vore väl, om man tänkte litet mera derpå, för alt icke sätta oss i nödvändighet att oupphörligt påminna derem. : Har ni icke de båda brefven af Lafayette, som innehålla förebråelser öfver vår ministere, att genom sina rådslag och löften hafva förlamat Polens försvarsmedel? Behöfva kabinetllen i Wien oeh Petersburg mera, och kan man ignerera hela den fara, som då hotade Ryssland, efter de planer eeh det försvarssystem, som Polackarne antagit under furst Adam, och wvill man glömma hvad man är oss skyldig, såsom den ende och mäktige upphofsmannen till de åtgärder, som förlamade dessa beslut, neutraliserade systemet och gaf verklighet åt Sebastianis profetiska erd? Men vi afbryta; Polen är ieke mer, och kabinettet i St. Petersburg har mera oss än segraren vid Warschau att taeka för det detsamma titlintetgjorde denna verkstad för bestärdiga upplopp. Sörj ni för, att man i Wien och isynnerhet i Petersburg besinnar delta litet mera.p — — — I de politiska kriserna äro förfärliga följder att befara, om en vis oeh förutseende vilja befinner sig i oundviklig beröring med envisheten af en ifver, som i dylika fall djerft kan kalla sig elak vilja. Om man, i stället att förfara på brutalt sätt med nationalgardets artillerister, endast följt mitt råd, smickrat dessa menniskor, oceh låtit dem förstå, att om man tänkte på att bygga citadeller, så skedde det blott för att åt dem anförtro deras bevakning; om man pratat för dem att Paris, i händelse af ett fientligt an-? fall, blott kunde hafva sådane försvarare att tacka för sin räddning, med ett ord, om man, i stället för en hastig upplösning, tagit desse borgare från fåfängans sida, så skulle Arago och hans vänner icke kommit derhän att bevisa, att citadellerne, långt ifrån att vara bestämda till afvärjande af ett fientligt anfall; vid inträffande behof skulle blifva ett segrande medel, att hålla den så oroliga befolkningen i Paris och dess älskvärda förstäder i tukt oeh lydnad. Man måste vinna tid, och i stället att reta sinnena insöfva de orolige borgrarne och bereda deras sinnen för det helsosamma ögon-! blieket, då en ordonnans skulle bringa hvarje motsträfvighet till tystnad. För öfrigt skall inj I ; genting förmå mig, att frångå en så vist utkastad plan, vid hvars utförande jag, i den ställning hvari Frankrike sig hefinner, på visst sätt fäster väl ieke varaktigheten af den konstitutionella monaikien, men varaktigheten af min dy-nasti, hvilket klingar bättre för Frankrike och är af större värde. Må man väl öfvertyga sig,! att jag ensam kunde trotsa, leda ceh besegraj revolutionens hydra, och må man åtminstone derför visa sig i någon mån tacksam. Man fä-. ster intet afseende på mina oerhörda ansträngningar, man vet ej med hvad för ett folk wvi hafva att göra, och att man sedan 40 år kan anse Paris för Frankrike. Man må alltså vara förvissad, att jag hvarken går ifrån min plan eller afsigten att tygla pressen, vår farligaste fievde. En stor del af skriftställarne hafva redan blifvit vunna, de andra skola följa efter, och lugnet skall träda i stället för dessa krigiska pennors elaka och dagliga äggelser. Man besinne hvad Juli 1830 kunnat bringa öfver; Europa, och erkänne hvad vår starka vilja ensam gjort af denna förförliga folkjäsning, samt! bedöme derefter hvad vi komma all göra. Må: isynnerhet ingen makt förgäta, att det var en-samt vi, som kunde göra det, rädda Frankrike: ceh Europa, och att vi gjort det. Må Wien, Petersburg oeh Berlin icke glömma detta. STOCKHOLM den 20 Febrauri