Aftonbladet – 20 februari 1841, sida 2

LT UIDAlLIDIDR Gl UISRUSPIVISVAåR BSFFERYIf UPP RISEA ill nästa plenum. hvarimedlertid Ståndet åt dess Sctrelerate uppdrog, att. med biträde utaf några f honom tillkallade ledamöter af Ståndet, uppgöra örslag till rättelser uti redaktionen af förevarande nemorial. :Forts. följer) Föregifna bref från Konung Ludvig Fitip. Läsaren känner, genom hvad förut i bladet varit nämndt, alt 6 Pariser-jurnaler blifvit konfiskerade och komma att underkastas rättegång ör reproducerandet af åtskilliga bref, hvilka påis vara skrifna af konung Ludvig Filip, och örst stodo tryckta i det legitimistiska bladet Ia France. Frågan, huruvida dessa bref verkligen äro äkta eller understuckna, besvaras naturligtvis olika, och de politiska passionerna i::fiuera, såsom man lält kan föreställa sig, i icke ringa srad på svaret. Engelska bladet Morning Post förklarar brefvens tillkomst på det sättet, att några personer verkligen af en händelse kommit öfver några skrifvelser af Ludvig Filip, och beslutat begagna dem till en finansspekulation. I denna afsigt hade de gjort en mängd tillägg i brefven, sedermera lålit omskrifva dem af ett fransyskt fruntimmer, som i hög grad egde förmågan att efterapa handstilar, och i synnerhet alldeles till illusion kunde skrifva likt konung Ludvig Filip. Sedan detta var gjordt, hade industririddarne låtit bota med brefvens publicerande, i fall Ludvig Filip icke ville låta inlösa dem för en betydlig summa, oeh då detta anbud med förakt tillbakavisades, hade de dragit försorg för deras pablicerande, på sätt nyss blifvit nämndt. En annan version säger, att brefven verkligen varit skrifna till prins Talleyrand, under hans ambassad i London, oeh redan under den sluge diplomatens lifstid blifvit annamade af en af hans sekreterare, såsom det heter, med Tsileyrands goda minne. Andamålet med det besök, konung Ludvig Filip gjorde denne prins vid hans dödsbädd, skall hafva varit att återfå dessa bref, hvilka Talleyrand då väl tillstått hafva blifvit honom frånstulna, men hvarvid han naturligtvis ej nämnt ett erd om det streck, han efter döden ämnade spela sin konungslige gynvare, genem den försorg ban dragit om deras publieerande i framtiden, Huru bärmed verkligen hänger tillsammans, blir troligen aldrig riktigt utredt, ej ens vid den förestående rältegången. Imedlertid tyckas de publicerade brefven hafva flera inre kriterier, som göra det sannolikt, att de åtminstone blifvit betydligt förfalskade, om de ej äro rent af diktade; tv om man äfven ville anse dem uttrycka Ludvig Filips tankar i de ämnen, hvarom de hawdla, så kan man dock svårligen föreställa sig, att den konungslige författaren skulle hafva på det sättet, som brefven innehålla, koketterat med de stora tjenster, han gjort absolutismens sak, aldraminst i meddelanden till Talleyrand, som nog kände förhållandet, utan någon sådan forcerad påpekning. Som den förestående rättegången säkerligen blir en cause celebre, så torde det intressera våra Läsare, att taga kännedom om sjeifva corpus delicti, hvarföre vi här nedan meddela de utdrag ur de föregifna brefven, hvilka slå alt läsa i tyska tidningars korrespondensartiklar från Paris. Det är i synnerhet trenne bref, hvilka, i fall de vore äkta, skuile ohjelpligen kompromettera Ludvig Filip inför hans egen nation, och hvilka handla om Algiers utrymmande, om Frankrikes politik under polska frihetskriget 4834, och slutligen om dagens stora fråga i Frankrike: befästandet af Paris. Det första brefvet synes vara skrifvet till engelske ambassadören i Paris, Lord Granville, och de andra båda till prins Talleyrand. el allmänhet går mitt uppriktiga och fasta besiut derpå ut, att obrottsligt hålla alla de fördrag, som sedan 435 år blifvit afslutade emellan de Europeiska makterna och Frankrike. Hvad besittningen af Algier angår, så har jag ännu serskilda och starkare skäl, att troget uppfylla den förpligtelse, min familj åtagit sig emot Storbrittanuien. Dessa skål ärs: min lifliga önskan att göra Hans Brittiska Majestät ett nöje, och min djupa öfvertygelse, att ett innerligt förbund emellan de båda länderna är nödvändigt, icke blott för deras ömsesidiga intressen, utan äfven för Europas frihet och eivilisation. Ni kan alltså, H Ambassadör, försäkra eder regering, att min skal punktligt uppfylla de förbindelser, som H. M Konung Carl X ingått i afseende på Algiersk: affären. Men jag ber eder fästa Brittiska kabi FEAR ENDRE