Aftonbladet – 18 februari 1841, sida 3

mera sällsynt kolsafrö, och aldrig krapp. Den tillvexande strand-jorden, som lemnar det gröfsta linet, producerar endast hvete, hafre, bönor, klöfver, kolsa och krapp. Vid jordens beredning, fordrar den lätta, men kraftfulla jorden en djup plöjning, den styfva tvenne i motsatta riktningar; eller hvad man kallar tvärplöjning. Fet, kall jord, sådan sora iden befinnes vid stränderna, behöfver, efter en hafreskörd, en tvär plöjning af 40 till 42 tums djup. I detta sednare fall tillägges ej någon i gödsel. I För odlingen af lin bör väljas en måttligt torr, lös, närande jord, mera sandig än lerig, samt, om möjligt en öppen plats, som är i hägn för stormvindar, hvilka lägga linet och göra en istor skada vid skörden: gödningsämnet bör vara lika fördeladt, och nära förenadt med jorden. Vanligen brukas på lös jord att, efter råg eller rofvor, så lin: detta såningssätt lyckas äfven med jord tjenlig för fint lin, men det är bättre att ej använda jorden till linodling, förän efter en föregående hafreskörd. Den lätta jord man bestämmer till linodling, och på hvilken man om sommaren skördat råg, fordrar derefter omedelbarligen en god plöjning och sex parlass gödsel på hvart tunnland;) man sår sedan rofvor, och när dessa äro skördade, gödslas ånyo lika tjockt, hvarefter jorden gifver en ny plöjning. I mars månad plöjes åter, ock sedan jorden är tvärplöjd, harfvas den slutligen och renas från ogräs. I slutet af April sker åIter en kors-plöjning; slutligen beströs hvarje tunnland jord med omkring tjugo tunnor torfaska. Fyra dagar derefter fuktas jorden med 33 tunnor boskapsurin, eller, ännu heldre, med 28 tunnor flammansk gödsel; ) 40 dagar sednare, sås linet, och fröna betäckas lätt med omstjelpt harf. Om linet sås efter hafre, bör fältet, hvarpå hafren sås, vara en tredjedel mera gödsladt, än om jorden ej vore ämnad till linodling. Sedan hafren är aftagen, gifves jorden en ny plöjning, och lemnas sedan i detta tillstånd till slutet af mars, då en ny plöjning sker. I slutet af april öfvergjutes fältet med 535 tunnor urin: för öfrigt förfares som ofvansagdt är. Vill man så lin efter klöfver, gifves före vintern en god plöjning, som förnyas i april och emot såningstiden. Slutligen kringsprides på hvart tunnland jord en blandning af urin och 300 oljkakor, eller 55 tunnor torfaska. Det odlingssätt man vanligen följer i trakter af Cortryck, (hvarest en betydlig myckenhet jord befinnes, och hvilken ostridligt producerar det I vackraste lin i Europa) består deruti att, utom Ide plöjningar som nyss omtalts, jorden, som man haft omsorg att, innan den nyss föregående skörden, betydligen göda, befuktas med den flammanska gödseln, som utsprides under tunn form, i proportion af 600 kakor på tunnlandet. Detta sker likväl endast på sådana ställen, som äro mera torra än fuktiga: i anseende till de sednare användes lika mycket oljkakor förvandlade till groft mjöl, hvilket torrt kringströs på åkern. Fyra dagar sednare, fuktas fältet med omkring 33 tunnor urin, och när detta indragit sig i jorden, omvändes dess yta rätt väl i alla riktningar med en omstjelpt harf, hvilket gör att gödningsämnet ej nedtränger djupare än två tum. Trenne veckor sednare, harfvas jorden ånyo med uppoch nedvänd harf, och på hvart tunnland sås 4160 skålpund linfrö. Vid linfröets såning iakttages, att man dertill väljer en vacker dag, att harfningen sker så lätt att den endast naggar jorden, och att fröet sås så jemnt som möjligt. (Forts. följer). ) Lin bör ej sås på samma ställe oftare än hvart sjunde år: erfarenheten har lärt, att denna tid är nödvändig för jorden, för att återvinna all den kraft som är nödig för denna utmattade vext. Le Cultivateur. ) När skörden är slutad, plöjes jorden, ochi oktober eller november månad öfverbredes platsen med dubbelt så mycket gödsel, som eljest användes till hyvete. Utbredningen bör ske så jemnt som möjligt, och gödseln nedköras genom en ny plöjning. Allt slags gödsel är passande för Jin: företrädesvis brukas dock hästgödsel på tung, och kogödsel på lätt jord. Det är afvigt att göda före vintern. på det gödseln må sönderdelas, och dess verkningar så mycket som möjligt blifva lika. I mars månad ger man jorden dess sista plöjningar i motsatta riktningar. Ar jordstycket litet, nyttjas helst spade, såsom det säkraste och bästa sättet. Huru man än arbetar, är angeläget att jorden blir lika och jemn öfverallt. Vetälart. ) Vid odlingen af lin, ger man ett utmärkt företräde åt den flammanska gödseln, som likväl ej utesluter den vanliga. Detta gödsel-ämne består af stötta kolsaoch hampfrös-kakor upplösta i boskapsurin. I en murad, vattentät cistern nedkastas den myckenhet oljkakor man vill upplösa, och härtill slås urinen, alltsom man hinner samla den i små cisterner, eller tunnor anbragta utanför stall och fäbus. Sedan allt blifvit väl omrördt, förtunnas det med en tillräcklig myckenhet vatten, och lemnas attjäsa i flera månader, under omrörning tid efter annan. DPetta: gödselåmne, som utföres i tunnor på fältet, utsprides mycket jemnare än all annan gödning: det lemnar ej dessa hålor, som illa bränd gödsel ofta åstadkommer, och i hvilka en hop insektar frambringas: den genomtränger jorden jemnt, och dess verkningar äro öfverallt lika: don har derjemte den fördelen att bibehålla jordens fuktighet och gynnar linets grodd, hvilken den närer från dess första uppväxt.